Färgstark, vacker och förtrollande!
För nästan tre år sedan läste jag The House in the Cerulean Sea av TJ Klune. En långsam bok men en helt underbar läsupplevelse. Jag minns att jag då var så oerhört tacksam för bookstagram, i allmänhet, och Tina i synnerhet, som hade introducerat mig till TJ Klunes författarskap. Och tre år senare känner jag samma tacksamhet till Gondol för jag fick läsa den på svenska.
Huset i det djupblå havet: Handlingen i korta drag
I Huset i det djupblå havet följer vi Linus Baker, en reserverad, tillbakadragen och noggrann handläggare på Myndigheten ansvarig för magiska ungdomar (MAFMU). I sitt arbete åker han runt till olika barnhem för magiska varelser och bedömer om barnhemmen håller standarden. Frånsett de magiska varelserna han möter i arbetet, saknar hans liv magi. Han lever ett förutsägbart, monotont och vardagligt liv och följer reglerna som hans överordnade har satt. Men Linus liv tar en oväntad vändning när han tilldelas ett superhemligt fall. Ett fall som rör ett barnhem på en avlägsen ö.
Barnhemmet, drivs av Arthur Parnassus, en gåtfull, charmig och mild man som själv har magiska förmågor. Han är både en mentor och en fadersgestalt för barnen som var och en har sina unika magiska förmågor och bedårande personligheter. Här finns trädgårdstomten Talia som älskar att odla, skogsfeen Phee som gör vad som helst för att skydda de hon älskar och den blyge och tystlåtne Sal. Men också Chauncey som drömmer om att bli en piccolo, wyvern Theodore som samlar på knappar och Lucy som har spindlar i hjärnan och drömmer om död och förödelse. Dessa magiska barn, ofta missförstådda och fruktade av samhället, fångar Linus hjärta och utmanar hans förutfattade meningar.
När Linus tillbringar tid på ön knyter han starka band med barnen och Arthur, och inser att de är mer än bara statistik och avvikelser. Här finns teman som acceptans, medkänsla, kärlek och kraften i mänsklig kontakt. Och romanen betonar vikten av att omfamna mångfald och stå upp för individualitet.
Huset i det djupblå havet: Min läsupplevelse
Okej, vad kan jag skriva nu som jag inte redan har skrivit? Egentligen inte mycket, men en sak slog mig när jag läste den på svenska och det var att jag flög igenom sidorna. När jag läste den för tre år sedan, på engelska, tog den mig längre tid att läsa än vad jag först hade trott. Men då var jag glad att jag tog tid på mig. Att jag lät den växa och på sätt lät mig växa med den. Den här gången flög jag som sagt igenom bokens sidor och fick bromsa mig själv för att kunna njuta av den längre.
Precis som senast ömsom skrattar jag, ömsom gråter jag när jag läser den. Boken är fylld med en underbar blandning av humor och ömhet. Magi. Och när jag nu har läst ut den ville jag bara krypa in i den och stanna där, igen. För den här boken är varm, mystisk, underbar och helt olik allt annat jag läst. Den ger folk frid och glädje. En röst och ett syfte. Och den gav mig vänner för livet.
Visst, vår huvudkaraktär, Linus, må ha varit tråkig, blek och stel i början. Men hans förvandling till en medkännande och kärleksfull förespråkare för barnen tar fortfarande andan ur mig. Och Arthur, åh Arthur, med sin varma personlighet och djupa kärlek till barnen och Linus. Ö-fen Zoe och katten Calliope. Och sist men inte minst alla barnen.
Åh. Jag har skrattat både åt och med dem, jag har varit ledsen för deras skull, jag har oroat mig, jag har varit stolt och jag har blivit helt kär. Tänk att Klune tillät mig att bli vän med dem. Det är svårt att välja en favorit men om någon (läs Lucy) skulle tvinga mig att välja, så skulle jag välja Lucy och Talia. De har fått mig att skratta högt och det är någonting med deras råa sätt som gör att jag trivs i deras sällskap. Men de är alla magiska på sitt sätt och alla har de en plats i mitt hjärta. För alltid.
Slutsats
Som jag skrev sist är Huset i det djupblå havet en bok som kombinerar element av fantasy, äventyr och romantik och erbjuder en unik och oförglömlig läsupplevelse. Klunes prosa är både lyrisk och lättillgänglig, speciellt på svenska. Samtidigt skapar han en levande och fängslande värld som känns både magisk och igenkännande. Den skickliga kombination av fantasy och samtida teman ger djup till berättelsen och ger världen färg. Kort och gott är det här en bok för alla. Oavsett form, tro, ålder, kön, intresse. Alla kan läsa den och majoriteten av er kommer att älska den! Tro mig. Och jag själv längtar efter fler böcker av stjärnan TJ Klune och kan med handen på hjärtat säga att det här är en av mina favoritböcker.