Mörk, brutal och helt jäkla enastående!
Ni vet när man läser en bok och direkt inser att den har förstört en? Att man inte är samma person som man var innan man läste? Att man både är känslomässigt förstörd och att ribban plötsligt ligger så högt att nästan ingenting annat duger?! Jag läste serien för flera månader sedan, men jag tänker än på den. Faktum är att jag fortfarande jämför alla andra böcker med den, inte bara thrillers och dark romances, utan alla böcker jag läser. Och jag blir ständigt besviken. För få, om några böcker, varken förr eller senare, har lyckats få mig så investerad och besatt som Mind F*ck-series.
Mind F*ck-series: Handlingen i korta drag
Mind F*ck består av fem korta böcker som alla handlar om Lana och Logan.
Lana Myers är en kvinna som bär på ett mörkt och brutalt förflutet. Tio år efter att hennes liv slagits i spillror återvänder hon för att utkräva hämnd på dem som förstörde hennes liv. Ett namn i taget. Samtidigt leder FBI-agenten Logan Bennet utredningen av morden, ovetande om att kvinnan han håller på att förälska sig i är den seriemördaren han så desperat försöker att fånga.
Mind F*ck-series: Min läsupplevelse
”För att förstå monstren måste du befinna dig i deras huvuden. Det är farligt – du riskerar att förlora dig själv. Men det har aldrig hänt mig. Rätt är rätt, fel är fel. Alltid svart eller vitt. Tills nu.”
Mind F*ck är en serie som nästan är omöjlig att beskriva utan att låta fullständigt galen. Men låt mig försöka. Som tonåring utsattes Lana för ett brutalt övergrepp och lämnades att dö. Tio år senare återvänder hon, spöket från det förflutna, för att kräva tillbaka det som togs ifrån henne. Hämnden är rå, brutal och blodig. Men också ljuv. Och på andra sidan finns Logan, FBI-agenten som letar efter en massmördare som sätter skräck i landet. Logan är intelligent, omtänksam och genuint god. Han tror på rättvisa och vill göra världen till en bättre plats. Jag gillar Logan, men ändå hoppas jag att han aldrig ska lösa detta fall. Och den känslan är både absurd och dessutom djupt problematisk.
Men S.T. Abby beskriver Lana med en sådan komplexitet att jag förstår varför hon gör som hon gör. Jag hejar på henne med hela mitt väsen och samtidigt blir jag skrämd över att jag gör det. Jag vet inte om det säger mer om mig eller om S.T. Abbys briljans, men jag tror definitivt att det är ett bevis på det senare.
Trots att jag inte borde gilla detta, slukade jag fullkomligt böckerna i serien. En bok i taget. Eller om de slukade mig? Jag var helt och fullkomligt uppslukad och jag var ett med Lana, med Logan. Med berättelsen. Jag var hämnden. Jag var upprättelsen. Och framtiden. Kanske är det därför serien lever kvar i mig än. För att den fick mig att känna så mycket. Stress. Ilska. Medlidande. Förväntan. Förtvivlan. Sorg. Hat. Kärlek. Förvirring. Den underhöll mig, skakade om mig i grunden och fick mig, gång på gång, att ifrågasätta min egen moral. Jag förstår att det inte är en serie för alla, men för mig är det en fullträff.
Slutsats
Bakom allt blod, våld och alla brutala mord finns här en berättelse om trauma, sorg, läkning, rättvisa och vad som händer när ett system sviker en fullständigt. Och det är så jäkla bra att det egentligen inte spelar någon roll vad jag skriver här, för serien kan inte beskrivas; den måste upplevas. Därför ska du läsa den! Tack Gondol för att jag fick läsa.