Unik, imponerande men något stel!
Emily Wilde-böckerna; Emily Wildes Encyklopedi över älvornas liv och Emily Wildes Atlas över älvornas riken är kanske de vackraste böckerna i min bokhylla att titta på. Men håller insidan vad den lovar på utsidan? Läs vidare och se.
Tack Polaris för att jag fick läsa.
Emily Wilde – 1 och 2: Handlingen i korta drag
I första boken; Emily Wildes Encyklopedi över älvornas liv möter vi den framstående Cambridge-forskaren Emily Wilde. Hon har vigt sitt liv och sin karriär åt att förstå och kartlägga älviska väsen runt om i världen. Men när det gäller att hantera människor är hon däremot inte särskilt framgångsrik. Hon föredrar nämligen att umgås med sina böcker och sin hund framför andra människor.
Så när hon anländer till den vindpinade lilla byn Hrafnsvik på det kalla och ogästvänliga Ljosland är det inte för att bli vän med lokalbefolkningen, utan för att bedriva forskning kring ett älvfolk som gäckat forskarna i många år. Att få till en vetenskaplig artikel i ämnet skulle kunna vara den sista pusselbiten till den encyklopedi som hon arbetat med under flera års tid. Men när Emilys kollega, Wendell Bambleby, plötsligt bjuder in sig själv till forskningsexpeditionen tar resan en ny vändning. För vem är egentligen Wendell och vad är han ute efter?
Emily Wildes Atlas över älvornas riken fortsätter där bok ett slutade. Emily har färdigställt världens första encyklopedi över älviska väsen och också råkat avslöja Wendell Bamblebys hemlighet. När hans fiender bestämmer sig för att göra sig av med honom en gång för alla, måste Emily och Wendell göra allt de kan för att hitta vägen tillbaka till Wendells rike innan det är för sent.
Emily Wilde – 1 och 2: Min läsupplevelse
Jag ville verkligen älska Emily Wilde 1 och 2. På pappret var allting rätt; en introvert forskare, akademiska dagboksanteckningar om älviska väsen, förtrollade skogar, farliga älvor inspirerade av europeisk folklore, och excentriska kollegor.
Böckerna är charmiga, nördiga och ganska unika i fantasygenren. Emily är briljant och totalt ointresserad av sociala koder. Hon är mer bekväm bland fotnoter än människor, mer fokuserade på att dokumentera älvornas beteende än att småprata med bybor. Och jag gillar det! Det är så befriande att följa en kvinna i en fantasy som varken är charmig eller karismatisk, utan bara skarp, reserverad och ja, lite av en surtant. Och världen som Heather Fawcett skapar är fascinerande. Den där krispiga känslan i första boken, snön som bäddar in den lilla byn, är så målande att jag förflyttas dit.
Men jag fastnar aldrig helt. Jag känner mig ofta mer imponerad än engagerad. Serien är ganska stel och jag förstår att det ska passa formatet och Emilys karaktär, men det blir också distanserat. Där den första boken ändå bar upp sig på sin originalitet; blandningen av akademisk humor, dagboksanteckningar och mörk folklore; så blev uppföljaren bara en upprepning. Sedan är jag inget fan av Wendell. Han känns som en karikatyr och jag känner aldrig av deras kemi. Jag hejar liksom aldrig på att det ska bli de, utan vill mest att Emily ska få vara ifred och skriva på sina vetenskapliga artiklar.
Så nej, jag älskade inte den här serien, men jag ogillade den inte heller. Betyget är” jag ville gilla det mer än jag gjorde”. Serien är smart, stämningsfull och annorlunda. Och jag uppskattade idéerna och tonen, men samtidigt tycker jag att det även blev böckernas fall. För i slutändan saknade jag nerv, variation och mer känsla. Alltså något att hålla fast vid när böckerna tar slut.
Slutsats
Om du gillar cozy fantasy med introverta hjältinnor och långsamt berättande, så kommer du att uppskatta den Emily Wilde-serien. Det finns nog läsare där ute som är helt rätt för den här serien, jag är bara tyvärr inte en av dem. Jag är dock ändå glad att ha läst böckerna och kommer säkert läsa fortsättningen när den kommer i hopp om att jag ska bli tagen med storm. Tredje gången gillt heter det ändå…