Djup, lärorik och hjärtskärande!
Jag köpte Before Coffee Gets Cold på grund av dess vackra utsida. Tales from the Café tyckte jag inte var lika tillfredsställande när det kom till omslaget, men vad tyckte jag om dess insida? Ja, du får väl läsa vidare för att se!
Vass, intensiv och sjuhelvetes rolig!
Under 2021, efter att min kusin hade tipsat mig om den, läste jag The Girl Who Could Move Sh*t with Her Mind. Jag var helt salig. Och utmattad. Det kändes som att jag hade sprungit ett maraton, flera gånger om. Tempot i boken var högt och det gällde verkligen att hålla i sig i svängarna, annars kastades man omkull. Jackson Ford kan det där med att greppa tag i läsaren och jag visste att jag var såld. Jag visste att jag skulle läsa allt han skrev i fortsättningen. Ett år senare var jag äntligen redo att läsa fortsättningen på Teagan Frosts äventyr och nu tror jag att jag har lyckats samla mina tankar om den. Men jag ber om ursäkt redan innan. Ingenting jag skriver här kommer att göra den här boken rättvisa…
Förtrollande, vacker och ett språkligt mästerverk!
Sedan det spännande slutet på Dotter av Jord har jag längtat efter uppföljaren. Jag har försökt luska. När det inte har gått har jag försökt locka och pressa Ann-Catrin Mattsson. Kräva att hon skulle jobba snabbare! Jag behövde veta hur det gick för Ailea och Roderic. Kunde hon inte förstå det? Men jag fick snällt vänta och vänta och vänta. I november kom dock, äntligen, lyckan på posten. Då hade jag Varsel i Natten i min ägo. Den kom i ett blått, vadderat kuvert. Med doft av lavendel och smak av choklad. Jag ska nu försöka att skriva mina tankar om den, utan att avslöja något samtidigt som jag gör min läsupplevelse rättvisa. Vi får väl se om jag lyckas…
Vacker, berörande och igenkännande!
En bok som Tina rekommenderade mig att läsa i min #12challenge förra året var Callum Bloodworths roman 36 frågor om kärlek. Efter att i våras ha läst och älskat Berätta tre saker kan jag säga att Callum har gjort det igen. Han har fått mig att skratta rakt ut, fälla tårar av medlidande och igenkänning, känna med varenda karaktär, samt bli helt uppslukad i berättelsen och inte vilja släppa den. Jag vet inte hur han gör, men han lyckas. Han lyckas beröra på ett sätt som bara Fredrik Backman tidigare har berört mig på.
Det är nu med stor fasa jag kommer att skriva några ord om 36 frågor om kärlek. Jag vet redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra för att beskriva mina upplevelser av den här romanen…
Morbid, komisk och lagom skruvad!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Under årets #japanuary bestämde jag mig alltså för att återvända till Japan genom Sayaka Muratas roman Hur mår fröken Furukura?
Fascinerande, skarp och vass!
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Mina förväntningar var inte höga, men tror jag att den kan vinna Augustpriset?
Engagerande, saftig och oemotståndlig!
Innan jag klev in i böckernas universum hade jag aldrig hört talas om Taylor Jenkins Reid. Nu hör jag nästan inget annat. Vad är det som är så speciellt med henne och varför blir allt hon skriver så hyllat? Malibu Rising är en fristående del i Taylor Jenkins Reids påhittade Hollywood-värld. I den nämns karaktärer från såväl Daisy Jones and the six som The Seven Husbands of Evelyn Hugo och det är riktigt snyggt gjort. Vi får också bekanta oss med Carrie Soto, som är huvudkaraktären i Jenkins Reids senast bok Carrie Soto is back.
Vacker, magisk och varm!
Den bok som jag minns starkast från min barndom är Frances Hodgson Burnetts roman Den hemlighetsfulla trädgården (The Secret Garden). Det var den första boken som hittade vägen till mitt hjärta och den boken som har följt mig sedan dess. Oavsett hur många böcker jag än läste eller hur många världar jag än besökte, var det orden, bilderna och känslorna från The Secret Garden som jag ständigt sökte mig tillbaka till. Trots detta tog det 25 år innan jag vågade mig på att läsa den igen. Tror ni att mitt 36 åriga jag avnjöt den lika mycket som mitt 11 åriga jag?
Hjärtslitande, upprepande och viktig!
Jag minns när jag för första gången bekantade mig med Juha och Jenny. Det var en sommardag 2002. Jag slukades in i deras värld och kunde inte slita mig. Trots att handlingen utspelade sig under 1970-talet kändes det som det var min verklighet den skildrade. Min utsatthet. Sedan dess har vi hängt. Som en treenighet. Därför är det inte så konstigt att jag med jämna mellanrum tittar till dem. Nu föll lotten på Jenny.
Innerlig, skör och hjärtslitande!
För ungefär ett år sedan köpte jag Maggie O’Farrells roman Hamnet; endast på grund av dess vackra omslag. Sedan dess har jag bara väntat på rätt tillfälle att läsa den och det blev en varm juli-vecka.