Färgstark, vacker och förtrollande!
För nästan tre år sedan läste jag The House in the Cerulean Sea av TJ Klune. En långsam bok men en helt underbar läsupplevelse. Jag minns att jag då var så oerhört tacksam för bookstagram, i allmänhet, och Tina i synnerhet, som hade introducerat mig till TJ Klunes författarskap. Och tre år senare känner jag samma tacksamhet till Gondol för jag fick läsa den på svenska.
Mörk, brutal och helt jäkla enastående!
Ni vet när man läser en bok och direkt inser att den har förstört en? Att man inte är samma person som man var innan man läste? Att man både är känslomässigt förstörd och att ribban plötsligt ligger så högt att nästan ingenting annat duger?! Jag läste serien för flera månader sedan, men jag tänker än på den. Faktum är att jag fortfarande jämför alla andra böcker med den, inte bara thrillers och dark romances, utan alla böcker jag läser. Och jag blir ständigt besviken. För få, om några böcker, varken förr eller senare, har lyckats få mig så investerad och besatt som Mind F*ck-series.
Överraskande, spännande och pulshöjande!
Utan bokstagram hade jag nog missat Holly Jackson, och framför allt hade jag missat hennes första roman för vuxna; Inte död riktigt än! Och då vet jag inte hur mitt liv hade sett ut faktiskt, men turligt nog behöver jag inte fundera på det. Tack vare bokstagram har jag hittat ännu en favoritförfattare Tack Legenda för att jag fick läsa denna.
Magisk, hjärtskärande och beroendeframkallande!
Ibland läser man en bok som känns som ett svar på en längtan man inte riktigt visste att man bar på. The Wind Weaver av Julie Johnson blev en sådan bok för mig. Gudars, vad jag tyckte om den och utan tvekan blev den inte bara min första femma för i år, utan också den första femman på väldigt länge. Tack Bokfabriken för att jag fick läsa och jag hoppas att ni tänker på mig när The Sea Spinner kommer ut i april.
Stillsam, känsloladdad och vacker!
För 10 år sedan läste jag Konsten att höra hjärtslag. Jag minns än idag hur betagen och förtrollad jag var av den vackra berättelsen. Det var alltså inte så konstigt att jag återvände till författaren som skrev boken som inte bara förtrollade mig, utan en hel värld.
Tack Modernista för att jag fick läsa!
Varm, oemotståndlig och lite galen!
I höstats fick jag hem Christin Magdus debutroman Miss Lyckad. Förutom att omslaget var otroligt snyggt, visste jag inte så mycket om boken. Så när jag i januari började läsa den hade jag inga förväntningar alls och oj, vilken resa det blev. Tack så mycket Bookmark Förlag för att jag fick njuta av denna bubblande bok!
Obehaglig, het och fullkomligt oförutsägbar!
Har du någonsin läst en bok där du känt att du måste duscha efteråt? Inte för att boken är dålig, utan för att atmosfären är så klibbig, kvävande och laddad att den liksom fastnar på huden? Så kände jag när jag slog igen Yael van der Woudens debutroman I minnens hus. Jag ska nu försöka att samla mina tankar om den.
Tack Bazar för att jag fick läsa.
Magisk, trösterik och lågmäld!
Har du någon gång läst en bok som har känts som om den var skriven enbart för dig? Som om författaren på något sätt kände till din största hemlighet eller din djupaste sorg? Så kändes det lite att läsa Takuyo Asakurs roman Bokhandeln under körsbärsträdet. I alla fall delar av den. Det är definitivt en bok som ville något annat än att bara berätta en historia. Den vill skapa ett tillstånd. Ett tillstånd av stillhet, harmoni och eftertänksamhet.
Tack HarperCollins för att jag fick läsa denna pärla till bok.
Segstartad, förutsägbar men åndå förkrossande!
Jag har sedan länge tänkt att jag ska läsa If he had been with me, men det var inte förrän den gavs ut på svenska av Mondial som jag faktiskt gav den en chans. Och som jag är glad att jag gjorde det. Om han hade varit med mig blev en riktigt stark läsupplevelse till slut. En riktig Amila-bok!
Ömsint, smärtsam och tröstande!
Jag trodde att jag visste vad jag gav mig in på när jag började läsa Sommadagar i kollektivet. Jag har ju läst böcker av Callum Bloodworth förut. Men efter att ha läst samtliga böcker i Kollektivet kan jag säga att jag både ville ha mer och gå vidare. Jag ville krypa in mellan sidorna och bo där ett tag till. Precis så känns det när man säger hej då till något som är viktigt. Det är vemodigt men samtidigt vackert… Tack Callum Bloodworth och Bazar för att jag inte bara fick läsa utan också vara en del av Kollektivet!