Kuslig, målande och obehaglig!
All the missing girls, 2016
Sommaren 2018 besökte min kusin från Kroatien mig och med sig hade hon en bok som hon hade köpt på flygplatsen. En bok som hon hade svårt att sluta läsa. Boken var All The Missing Girls av Megan Miranda och när hon hade läst ut den fick jag ärva den. Det skulle dock dröja nästan fem år innan jag tog mig an den, men den som väntar på något gott…
Våldsam, djärv och osannolik!
A Court of … – serien av Sarah J. Maas är inte bara en spännande fantasy-serie med rikt och detaljerat världsbygge, utan också en berättelse om karaktärernas personliga resor och utveckling. En serie fullproppad med magi, fantasi, äventyr, intriger, fasansfulla odjur, sagolika väsen och kärlek. Det är en serie som alla verkar älska, men hur föll den mig i smaken då? Kan finns någon spoiler – om det nu går att spoila något som är så omskrivet.
Vass, intensiv och sjuhelvetes rolig!
Under 2021, efter att min kusin hade tipsat mig om den, läste jag The Girl Who Could Move Sh*t with Her Mind. Jag var helt salig. Och utmattad. Det kändes som att jag hade sprungit ett maraton, flera gånger om. Tempot i boken var högt och det gällde verkligen att hålla i sig i svängarna, annars kastades man omkull. Jackson Ford kan det där med att greppa tag i läsaren och jag visste att jag var såld. Jag visste att jag skulle läsa allt han skrev i fortsättningen. Ett år senare var jag äntligen redo att läsa fortsättningen på Teagan Frosts äventyr och nu tror jag att jag har lyckats samla mina tankar om den. Men jag ber om ursäkt redan innan. Ingenting jag skriver här kommer att göra den här boken rättvisa…
Våldsam, magisk och nervkittlande!
En bok som Jennifer rekommenderade mig att läsa i min 2022-års #12challenge var Caroline Hurtigs roman Den röda falken. Förutom att den var väldigt populär bland mina fantasy-älskande bokvänner, visste jag inte så mycket om den. Den var alltså lite av ett oskrivet blad för mig och det var det som var så spännande med den. Jag gick in i läsningen helt förutsättningslöst.
Mysig, värmande och fantasifull!
Bortsett från Mumin-böckerna och Harry Potter-böckerna, läser jag aldrig barnböcker. Det finns flera anledningar till det. 1. Jag är inte ett barn. 2. Jag har inga barn. 3. I mitt arbete möter jag bara äldre barn. Men i somras när jag fick en förfrågan av Sandra Vilppala om att läsa hennes debutbok för 9-12-åringar, kunde jag inte tacka nej. Det var något som drog mig till att läsa Den gyllene cirkeln…Tack Sandra och Tallbergs Förlag för att jag fick kliva in i Los värld ett tag.
Spännande, förvirrande och dyster!
I somras frågade Kristina Emanuelsson om jag var intresserad av att läsa hennes nya roman Blodsprängd. Det var jag och i juli var det dags att sätta tänderna i den. Tack för att du tänkte på mig!
Engagerande, saftig och oemotståndlig!
Innan jag klev in i böckernas universum hade jag aldrig hört talas om Taylor Jenkins Reid. Nu hör jag nästan inget annat. Vad är det som är så speciellt med henne och varför blir allt hon skriver så hyllat? Malibu Rising är en fristående del i Taylor Jenkins Reids påhittade Hollywood-värld. I den nämns karaktärer från såväl Daisy Jones and the six som The Seven Husbands of Evelyn Hugo och det är riktigt snyggt gjort. Vi får också bekanta oss med Carrie Soto, som är huvudkaraktären i Jenkins Reids senast bok Carrie Soto is back.
Nytänkande, gotisk och mystisk!
Innan 2022 hade jag varken hört talas om Laura Pohl eller hennes bok The Grimrose Girls. Men när mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök Pohls namn upp. Tipset kom från Bettie och jag kände direkt att det var en bok för mig. Det är en roman där Pretty Little Liars möter Once Upon A Time och där Pohl blandar in mörka sagoelement i ett klassiskt tonårsmysterium. Fungerar det då? Läs vidare och se!
Spännande, snabb och oväntad!
Tidigare i år läste jag den första boken i En av oss ljuger-serien och jag älskade den. Eftersom jag älskade den första delen och eftersom jag är en sucker för tonårsthrillers var det en självklarhet att jag skulle läsa uppföljaren; En av oss står på tur. Tack Gondol och Albert Bonniersförlag för recensionsexemplaret!
Säker, käck och behagande!
För tre år sedan läste jag Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood och jag älskade den. Jag hade sett serien innan men boken tog mig ändå med storm. Jag förälskade mig i Offred som karaktär, men mest förälskade jag mig i det poetiska språket och den intima stilen. Trots att jag hade sett serien var boken för mig som att gå på skattjakt. Jag blev överraskad av de enorma känslorna och grymheterna som gömde sig i boken. Men mest överraskades jag av obehaget som kröp sig inpå mig, klaustrofobiskt. Romanens kraft låg verkligen i dess intima porträtt av maktlöshet. År 1985 när Atwood skrev den här romanen, skildrade hon en avlägsen framtid; men för tre år sedan när jag läste den, kändes det som jag befann mig mitt i Gilead.
När jag hörde att Atwood skulle släppa uppföljaren Gileads döttrar, 34 år efter föregångaren, var jag skeptisk. Varför är det nödvändigt undrade jag, men samtidigt var jag otroligt nyfiken på den. Nu har jag läst den och ska försöka ge er mina tankar om den…