Vad skulle jag ta mig till utan Modernista ? Hur många av mina femmor kommer inte från deras utgivning? Jag är så tacksam att jag fick läsa och recensera Freida McFaddens omtalade thriller Hembiträdet, för med den hittade jag en ny favorit…
Då jag inte tycker om romantasy har jag inte brytt mig om att spana in Holly Blacks roman The cruel Prince. Jag har hela tiden trott att den är som A Court of-serien och att jag kommer att bli besviken. Men när Mius släppte den på svenska blev jag ändå nyfiken. Så, jag var glad att jag fick äran att läsa den… nå, föll den mig i smaken då, eller var den så som jag trodde?
Långdragen, repetitiv men också stundtals fängslande!
I april 2022 läste jag Sarah Penners roman Giftmakerskan och jag kan säga att jag fullkomligt älskade den. Så det var inte jättekonstigt att jag ville läsa hennes andra roman Sällskapet så fort den kom ut. Tack vare Harper Collins kunde jag det. Men den tilltalade mig inte alls på samma sätt som Giftmakerskan. Och om du stannar kvar, ska jag förklara varför.
Jag fick frågan av Marie Jungsand på Bokförlaget Forum om jag ville läsa Mons Kallentofts nya bok Isgudarna. Jag tvekade lite eftersom jag inte hade läst de tidigare böckerna i serien, men till slut sa jag ändå ja. Var det ett bra beslut då?
Varje gång jag läser en thriller undrar jag varför jag inte läser mer av den genren, då jag sällan ogillar dem och Riley Sagers roman Hon som blev kvar är inget undantag.
Amerikanerna har hyllat Riley Sager, men svenskarna verkar inte riktigt ha förstått grejen med honom. Tills nu. Och det är tack vare Sofia på LavanderLit. Jag är så otroligt glad att hon introducerade Sagers bok The Only one left, för de svenska läsarna. Den har hyllats för sin stämningsfulla inramning samt sin invecklande och överraskande handling. Jag, som faller för böckernas utsida i första hand, älskar att Sofia har behållit originalomslaget. De sprejade kanterna är också godis för ögat. Men romanens insida är ändå det bästa…
Tack fina Emma för att du ville kompisläsa den här med mig!
Amy McCullochs roman Andnöd var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa men när man får ett recensionsexemplar. Ja, då läser man. Men vad tycker jag då?
HS Palladinos roman Den som fruktar snön var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa då jag inte är ett fan av deckare. Men när jag får recensionsexemplar. Ja, då läser jag. Och kanske hittar jag en roman som omvänder mig?!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men förra året fick jag hem ett gäng barnböcker och därför har jag i år bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Här är min recension av Jean-Claude Mourlevats bok Jefferson gör sitt bästa. Tack Lilla Piratförlagetför att jag fick läsa!
I december fick jag ett fantastiskt paket från Gondol. I paketet fanns Fourth Wing och dess efterträdare Iron Flames.
När jag hade avslutat Fourth Wing i januari var jag besviken. Det var en njah-bok för mig. Jag tyckte till exempel att Yarros förlitar sig mycket på genren och den vana fantasyläsaren och det gör att hon är knapphändig med sina beskrivningar. De knapphändiga beskrivningarna gör att jag har svårt att se miljöerna och karaktärerna framför mig. Vid avslutad läsning hade jag också fler frågor än svar. Men det som ändå lugnade mig var att jag hade Iron Flame kvar att läsa. Förhoppningsvis skulle den höja läsupplevelsen av serien något….
Ända sedan jag slog igen Städerskan har jag saknat att umgås med Molly. Då visste jag inte om jag skulle få återse henne, men i somras fick jag veta att del två var på väg och då var jag salig. Äntligen skulle jag få umgås med och lära mig av Molly igen. Tack Albert Bonniersförlag för att jag fick äran att läsa och recensera denna pärla.