Mörk, klaustrofobisk och obehaglig!
När jag fick frågan av Ordfront förlag om jag ville läsa Kia Hedmans nya bok Enstörningen behövde jag inte ens fundera. Svaret var självklart ett ja.
Och det var med en krypande känsla av rädsla som jag öppnade Enstöringen av Kia Hedman. För jag bar med mig något in i läsningen. Nämligen minnet av Patient 43. En bok som fortfarande ligger kvar som ett öppet sår. Jag minns så tydligt hur jag reagerade när jag läste Patient 43, trots att det har gått fyra år sedan. Jag minns hur det vred sig i magen och hur illamående jag blev. Den känslan satt kvar långt efter att jag slog igen boken. Jag visste därför att läsningen av Enstörningen inte skulle bli en ”vanlig” läsupplevelse. Och jag hade rätt.
Spännande, överraskande men något overklig!
I höstas fick jag hem Liane Childs roman En tradwifes hemlighet av fantastiska Harper Collins. Jag hade precis läst alla August-prisnomineringarna i fackgenren och kände mig tung i sinnet. Så när ovan nämnda bok hamnade i mina händer, påbörjade jag den direkt. Och vilken kontrast det blev mot August-nomineringarna …
Förtrollande, originell och sagolik!
Jag hade befunnit mig i en reading slump ett tag. Ni vet den där känslan när man vill läsa, längtar efter att läsa och ändå inte lyckas fastna i någonting. Man plockar fram bok efter bok och hoppas att nästa ska vara den rätta, men ingenting klickar riktigt. Där befann jag mig innan jag plockade upp Rachel Gilligs roman One Dark Window. Så vad tror ni? Tog serien ut mig ur min lässvacka eller ej? Läs vidare och se…
Tack Bazar för läsexemplaret och för förtroendet, och tack bästa Martina för att du ville kompisläsa trots att vi ständigt var i otakt.
Mörk, brutal och helt jäkla enastående!
Ni vet när man läser en bok och direkt inser att den har förstört en? Att man inte är samma person som man var innan man läste? Att man både är känslomässigt förstörd och att ribban plötsligt ligger så högt att nästan ingenting annat duger?! Jag läste serien för flera månader sedan, men jag tänker än på den. Faktum är att jag fortfarande jämför alla andra böcker med den, inte bara thrillers och dark romances, utan alla böcker jag läser. Och jag blir ständigt besviken. För få, om några böcker, varken förr eller senare, har lyckats få mig så investerad och besatt som Mind F*ck-series.
Överraskande, spännande och pulshöjande!
Utan bokstagram hade jag nog missat Holly Jackson, och framför allt hade jag missat hennes första roman för vuxna; Inte död riktigt än! Och då vet jag inte hur mitt liv hade sett ut faktiskt, men turligt nog behöver jag inte fundera på det. Tack vare bokstagram har jag hittat ännu en favoritförfattare Tack Legenda för att jag fick läsa denna.
Smart, obehaglig och briljant!
Jag är en sucker för tonårsthrillers. För flera år sedan var jag helt besatt av Sara Shepards bokserier Pretty Little Liars och The Lying Game. Så jag visste att jag nog skulle gilla Holly Jacksons En duktig flickas handbok i mord-trilogi. Men jag visste kanske inte riktigt hur mycket. Tack Modernista för att jag fick chansen att läsa och recensera alla tre delarna i serien!
Kuslig, oroande och rysligt bra!
Vad skulle jag ta mig till utan Modernista ? Hur många av mina femmor kommer inte från deras utgivning? Jag är så tacksam att jag fick läsa och recensera Freida McFaddens omtalade serie Hembiträdet (Hembiträdet, Hembiträdets hemlighet och Hembiträdet ser dig). Men böckerna i serien hittade jag en ny favoritförfattare…
Ojämn, överansträngd och förvirrande!
För ett par år sedan läste jag Kvinnan i fönstret av A.J. Finn och jag fullkomligt slukade den. Därför var jag väldigt taggad när jag såg att det hade släppts en ny bok av samma författare; Slutet på historien. Tack Albert Bonnier för att jag fick läsa…
Smart, fängslande och unik!
First lie wins är en bok som minst en gång om dagen syns i mitt flöde. Därför var jag extra glad när jag såg att den skulle komma på svenska. Tack för bästa Marie Jungsand som skickade den till mig. Jag kan säga att jag gillade Första lögnen vinner mycket!
