Mitt tredje val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Vakna, mitt folk! av Eva Ekselius. Det är en bok som jag inte hade hört talas om innan jag blev August-ambassadör. Men som jag nu är glad att jag fick chansen att läsa. Både som i egenskap av religionslärare och kvinna.
På bokmässan i år gick jag förbi Frida Boisen och jag minns att jag tänkte: Wow vilken Power-kvinna! Minuten senare mötte mina trötta ögon Tilda Boisens glittrande ögon och jag tänkte: WOW, Frida får akta sig. Tilda är här för att ta över världen! Då hade jag inte läst deras gemensamma bok Aldrig släppa taget, så jag vågade mig aldrig på att prata med dem. Men tack vare Book Mark fick jag chansen att, efter bokmässan, läsa boken och jag kan redan nu säga att den krossade mitt hjärta.
Jag läser sällan biografier. Men Jennette McCurdys biografi Jag är glad att mamma dog fångade mitt intresse. Det kändes som den speglade mina två personligheter väl; Taylor Swift och Amy Winehouse. Den något mörka titeln talade till min inre Amy Winehouse och det söta och oskyldiga omslaget talade till min inre Taylor Swift. Tack Book Mark för att jag fick läsa.
Jag har länge varit team One Tree Hill. Och minst lika länge har jag varit Team Peyton Sawyer. Jag älskade Peyton. Jag ville vara som hon. Teckna som hon. Ha lika fint hår som hon. Vara lika klok som hon. Men efter att ha läst The Rural Diaries är jag helt Team Hilarie Burton. Hon är rolig, vacker, stark, klok och jordnära. Och alla dessa stora egenskaper ryms i hennes lilla memoar; The Rural Diaries – Love, Livestock, and Big Life Lessons Down on Mischief Farm.
I måndags stod det klart att Nina Van Den Brinks biografi om Maja Ekelöf, Jag har torkat nog många golv, hade korats till vinnare av Augustpriset 2022. Typiskt, det var den enda boken jag inte hade hunnit läsa av de sex nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok. Men det var ändå föga förvånande då det ändå kändes som en bok som kunde vinna. Trots att jag visste så lite om den; sa min magkänsla att jag hade något att se framemot och ja, när den vann blev inte känslan i magen svagare.
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Mina förväntningar var inte höga, men tror jag att den kan vinna Augustpriset?
Helt ärligt är jag lite off när det kommer till sex titlarna som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets Svenska fackbok. Jag hade inte ett enda rätt i mina gissningar på vilka som skulle bli nominerade. Men det gör det hela ännu mer spännande. Jag går blint in böckerna, men förhoppningsvis får jag ny syn på saker och ting efter att ha läst dem. Min första bok av de sex var den med flest sidor. De nästan 900 sidorna skrämde mig. Men nu är vi igång och först ut är alltså Claes Brittons Pontus Hultén Den moderna konstens anförare.
I slutet av juli kände jag för att läsa en kort bok. Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut den snabbt så att jag skulle hinna läsa ännu en innan månaden var slut och på så sätt ha läst nio böcker under månaden. Lotten föll på August Strindbergs Inferno. En bok på cirka 160 sidor. Den skulle jag kunna läsa ut på en dag. HA, det trodde jag…
Jag minns när jag för första gången bekantade mig med Juha och Jenny. Det var en sommardag 2002. Jag slukades in i deras värld och kunde inte slita mig. Trots att handlingen utspelade sig under 1970-talet kändes det som det var min verklighet den skildrade. Min utsatthet. Sedan dess har vi hängt. Som en treenighet. Därför är det inte så konstigt att jag med jämna mellanrum tittar till dem. Nu föll lotten på Jenny.
Det heter ju ”döm inte boken efter dess omslag”. När jag såg omslaget till Mina nio liv, blev jag sugen på att läsa den. Just för omslaget som flirtar med kattmänniskor. Men i ett annat andetag började jag tveka. Kan jag, som inte direkt är intresserad av politik, läsa en bok skriven av Hanif Bali, den kanske största vattendelaren inom svensk politik? Han som får motståndarna att morra och fräsa. Men ja, just därför bestämde jag mig för att ge den en chans. Jag ville veta vem Hanif Bali är och vad han har att säga.
Föreställningen om att en katt har nio liv är flera tusen år gammal och den finns i nästan alla kulturer. Det sägs att katten var en gudomlig varelse i det forntida Egypten och gav solguden Ra nio liv. Idag syftar dock kattens nio liv mest på att kattskrällen är otroligt svåra att ta kål på. Hur de än faller, landar de alltid på tassarna. Kanske är det just det som Hanif Bali syftar till i biografin Mina nio liv ? Att oavsett motgångar; landar han alltid på fötterna.