Mörk, grafisk och allvarlig!
I Serafs Månskensbox för 2025 kom fyra böcker inom genrerna skräck, urban fantasy, romantasy och dystopi. Linus Blads roman Utrotad var en av böckerna. Jag måste bara säga att det var otroligt roligt att äntligen få läsa något av en manlig författare hos Seraf 🙂
Utrotad: Handlingen i korta drag
Utrotad är Linus Blads mörka dystopi om mänsklighetens kamp för överlevnad. När en forskares dotter dör, faller hela hans värld samman. Driven av sorg och desperation manipulerar han evolutionens gång och skapar en ny människoras; Homofuture; i hopp om att rädda något av det han förlorat.
Tusen år senare är det inte längre människan som styr. I en framtid där människan är på väg att dö ut lever Nolan ensam i en inglasad bur på västvärldens zoo, Aztroz. Besökarna flockas utanför glaset. Kameror registrerar varje rörelse. Och Nolan spelar sin roll – dag efter dag – med tigerhonan Isabelle som sitt enda sällskap.
Men när Isabelle dör, bryts monotonin. Ett meddelande förändrar allt. Han är inte ensam. I öst finns Daia. De tvingas ihop för att säkra mänsklighetens överlevnad, men hur skapar man en framtid när man aldrig har fått välja sin egen?
Utrotad: Min läsupplevelse
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag plockade upp Utrotad av Linus Blad, men det var inte det här. Jag visste dock ganska tidigt att det inte var en bok jag bara skulle kunna läsa en gång. Det är en bok som kryper in under huden, och som lämnar spår; både i hjärtat och i tankarna. Den är brutalt rak i sitt berättande samtidigt som den är…. nästan poetiskt i de mörkaste stunderna att jag får stanna upp. Andas. Läsa om. Försöka förstå vad jag just upplevt.
Det finns något djupt obehagligt i det här upplägget, och samtidigt är det briljant. Världen som Blad skapar är både avlägsen och obehagligt nära. Det är en framtid, ja, men det är en spegel av vår samtid. Och det som stannar kvar hos mig är känslan av förlorad mänsklighet. Men här är grejen: jag njöt inte av den här läsupplevelsen. Det betyder inte att det är en dålig bok; snarare tvärtom.
Det är en bok som är precis sådär smutsig som mänskligheten kan vara. Vissa scener är så intensiva, grafiska och mörka att det blir jobbigt att läsa. Även om jag läser den en varm julidag blir mörkret för mycket, bilderna av våldet och smärtan är så konkreta att jag måste lägga ifrån mig boken. Det är därför inte en bok för alla. Den kräver en del av sin läsare. Även om det är skickligt gjort, behöver man vara mentalt förberedd. Och det tror jag inte att jag var.
Samtidigt är det just detta djup och allvar som gör att jag tror att Utrotad är en bok man behöver läsa flera gånger. För att verkligen ta in allt, för att upptäcka alla nyanser och all symbolik. För att förstå karaktärer.
Slutsats
Utrotad är en bok som kräver en del av sin läsare. Språket är skickligt, världen genomtänkt och det finns något väldigt filmiskt i berättandet. Jag såg allting utspela sig framför mig hela tiden. Men det är just detta som gör att man behöver vara mentalt förbered. Och det var inte jag, men boken bet sig fast.
Och kanske är det det finaste jag kan säga om en bok; att jag fortfarande tänker på den och känner nackhåren resa sig när jag gör det.