Jag brukar varken vara en som tar hand om mig själv eller läser självhjälpsböcker men efter att ha hört så gott om Brianna Wiests bok Berget är du, ville jag ge 101 Essays en chans. Tack vare Akademius kunde jag det.
Jag brukar som ni vet inte läsa svenska deckare, men efter att ha läst Michaela Winglyckes De skyldiga, visste jag att jag ville ha mer. Samtidigt var jag rädd att De vilseledda, bok två i serien inte skulle nå samma nivå som första boken, som jag tyckte mycket om.
Jag brukar inte läsa svenska deckare men när de utspelar sig på platser som jag känner till väl, så kan inte ens jag låta bli. De skyldiga var mitt första möte med Michaela Winglycke och det var på sätt och vis både ett behagligt och ett obehagligt möte. Låt mig förklara…
2022 läste jag min första bok av Colleen Hoover; Det slutar med oss. Eftersom läsupplevelsen var ganska sval, var jag osäker på om jag skulle ge henne och hennes böcker fler chanser. Men tack och lov kunde jag inte motstå hypen och sedan dess har jag plöjt igenom flera av hennes böcker.All your Perfects, Verity, Ångrar dig och Glashjärtan.
Den senaste boken jag läste var Hopplös och jag måste tacka Modernista för att de skickade boken till mig utan att jag hade bett om den. Från början hade jag faktiskt inte planerat att läsa den, men jag är glad att jag fick hem den och gav den en chans. Nu kan jag väl ändå kalla mig Colleen Hoover-frälst!
Vad skulle jag ta mig till utan Modernista ? Hur många av mina femmor kommer inte från deras utgivning? Jag är så tacksam att jag fick läsa och recensera Freida McFaddens omtalade thriller Hembiträdet, för med den hittade jag en ny favorit…
I Serafs Julbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen i kylan. Malin Gunnarssons roman Vintervingarvar en av böckerna i boxen…
I våras fick jag frågan från Albert Bonniers om jag kunde tänka mig att läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Efter att ha läst beskrivningen tyckte jag att det verkligen var en roman för mig, så jag tackade ja. Men vad tycker jag nu när jag har läst den?!
Jag hade inga förväntningar på Susanne Ringells Att avskalas ett liv när den kom i ett paket från Förlaget. Det enda jag visste var att det skulle bli en av de vackraste böckerna i mina bokhyllor. Men jag är så tacksam att jag fick läsa den.
Egentligen har jag aldrig haft någon djup relation till Friends. Jag såg inte serien när den var som mest populär och jag har inte heller sett om den flera gånger som andra. Jag skulle ljuga om jag sa att den har påverkat mig på något drastiskt sätt. Men jag har sett den en gång i hela sin helhet och jag har gillat den. Därför var det inte konstigt att jag ville läsa Matthew Perrys memoar Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda när den släpptes på svenska. Tack Textat Bokförlag för att ni gav mig chansen!
En av de första personerna som jag började följa när jag startade min bokstagram var Christina Öhman. Hon höll då på att skriva sin debutroman om kråkan, allas vår favoritkaraktär. Jag fastnade direkt för kråkan och visste att jag ville veta mer om henne. Sedan dess har jag följt hennes resa genom Under-serien. Här kan ni läsa mina recensioner av Under svart himmeloch Under mörk jord. Men nu kommer en recension om den tredje och sista delen…