Vacker, fridfull och helande!
Jag läste För alla lyckliga slut för ett år sedan när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Caroline Twamley, då vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men jag antar att det är bättre sent, än aldrig och att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, och allt det där?!
För alla lyckliga slut: Handlingen i korta drag
För alla lyckliga slut är en bok om kärleken till böcker, men det är också en rörande feelgood om vänskap och hopp. I den följer vi två kvinnor; Aileen Grady och Jenny. Två till synes ganska olika kvinnor men ju mer vi lär känna dem desto tydligare blir det att det inte bara är deras kärlek till böcker som binder dem samman.
Aileen Grady är en irländsk, internationell bästsäljande författare. Utåt sett verkar hon leva det perfekta livet med man och dotter. Bakom fasaden döljer sig dock ett liv med en allt mer manipulerande och kontrollerande make. Jenny å andra sidan är 37 år, bor i Sverige och driver en bokhandel. Hon är singel och utan barn, vilket passar henne utmärkt. Men när hennes mamma genomgår en smärre personlighetsförändring och bokhandelns framtid hotas, börjar Jennys inrutade liv att falla samman.
Det är här kvinnornas väg korsas. I ett desperat försök att rädda bokhandeln kontaktar Jenny den nu turnerande världsförfattaren Aileen Grady för att få henne att komma till hennes butik för ett författarbesök. Jenny vet att det är ett försökt dömt att misslyckas. Vad hon inte vet är att denna inbjudan blev precis den utväg Aileen väntade på för att komma ifrån sin man. Detta blir starten på en vänskap som båda kvinnorna behövde. Men det visar sig snart också att kvinnorna hade mer gemensamt än de någonsin kunde tro.
För alla lyckliga slut: Min läsupplevelse
För alla lyckliga slut är en vackert skriven roman som griper tag i läsaren och berör. Den talar till hjärtat. Romanen handlar om vänskap, skuld, skam, kärlek och bär på en känsla av otillräcklighet. Men den handlar också om att hitta sig själv efter en destruktiv relation. Det första jag slås av när jag börjar läsa den är hur fridfull den är. Jag läste den under en stressig period på jobbet, men varje gång jag tog mig tid att läsa var det som att komma hem. Jag kände mig avspänd och avslappnad och njöt av den vackra prosan. Orden omfamnade mig och helade mig.
Caroline har också en förmåga att skapa trovärdiga och mångbottnade karaktärer som jag känner igen mig i samtidigt som jag känner sympati för dem. Visst, det fanns stunder då jag ville skaka om Aileen. Men samtidigt vill jag inget hellre än att se henne växa, vilket hon gör när hon träffar Jenny. Jag älskar verkligen att Caroline visar att du kan bygga en kärlekshistoria och en rörande feelgood utan att ha ett kärlekspar i fokus. Här är det istället vänskap och nyfunnen systerskap som står i fokus.
Jag måste säga att jag till en början var rädd att den här romanen skulle likna många andra romaner som jag har läst, men halvvägs in var jag säker på att detta var en bok för mig. Och jag är glad (och lättad) att kunna säga att För alla lyckliga slut, var en fullständig fullträff för mig. Och det är enkelheten i berättandet som är den starkaste aspekten av denna bok. Jag gillar att Caroline Twamley utan krusiduller eller distraktioner skriver en historia om tunga ämnen och komplexa relationer.
Slutsats
För alla lyckliga slut är en enkel, vacker, rå, verklig, hjärtskärande och hjärtvärmande berättelse. Den handlar om många tunga ämnen så som sorg, svek, våld i nära relationer, skuld och skam. Men det finns också mer hoppfulla ämnen som kärlek, förlåtelse, systerskap och vänskap. Och framförallt finns här kärleken till böcker.