Udda, skurvad och spännande!
Mitt vuxna jag läser sällan barnböcker och det finns det flera anledningar till. Jag är inte ett barn, har inga barn och jag arbetar inte med barn. Men förra året fick jag hem ett gäng barnböcker och därför har jag i år bestämt mig för att vara mer öppen och ge även dem en chans. Här är min recension av Lotta Oudhius bok Spöksommarnätter. Jag är tacksam att jag fick läsa den. Tack Lotta och Idusförlag för det för det!
Tankeväckande, överraskande och lättsam!
Från Monterosa till Röda bergen, första delen i feelgoodserien Röda bergen var en överraskningspost från LB-förlag och författaren Alexandra Appelqvist. En bok vars omslag är en fröjd för ögat, men hur är det med innehållet? Är det hjärtats fröjd, eller inte? Läs vidare och se 🙂
Charmig, välskriven och lagom!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den andra boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Våren jag fann mig av Angelica Jackson-Skarenstedt. En feelgood-romance som utspelar sig i den Gotländska idyllen, och handlar om att ge upp gamla drömmar för att ge plats för nya. Alltså en roman med goda premisser, men vad tyckte jag efter att ha läst den?
Originell, bladvändare och stundtals lite osannolik!
Jag ska berätta något som kanske förvånar er, kanske gör det några av er rent av förbannade och kanske, mest troligt, är det ingen som bryr sig, men jag har inte läst Ulf Kvenslers omtalade och omtyckta thrillerroman Sarek. Därför kan jag inte jämföra Sarek med Brandmannen som alla andra tycks kunna. Men det kanske är bra?! Jag kunde blint gå in i Brandmannen när den kom som en överraskning från Ulf Kvensler och Albert Bonniers Förlag; utan förväntningar och förhoppningar…
Spännande, långsamt brinnande och något ojämn!
I höstas hörde Pia Kask av sig och frågade om jag ville läsa Den stumma sorgen. Hon berättade att hon hade skrivit den ihop med sin dotter och att det var första boken i serien Kalmardåden. Eftersom jag tyckte att både de facto att den utspelade sig i Kalmar och var skriven av en mor och en dotter lät spännande, tackade jag självklart ja… Att jag egentligen inte tycker om deckare; glömde jag visst bort…
Larsson.., varm och charmig!
I vintras valdes jag ut till att bli en av Serafs ambassadörer. Den första boken som jag fick hem i mitt uppdrag som ambassadör var Kärlek på ön av Anna Winther och med recensionen av den kan jag se mig själv som invigd; på riktigt!
Vacker, ärlig och personlig!
När jag skrev mitt examensarbete intervjuade jag ett gäng religionslärare, men det är en som etsade sig fast i minnet och som jag sedan dess har sett upp till. Niklas Mörnerud. Hans historia och hans livsfilosofi fångade mig och jag visste att jag ville bli som han när jag blev lärare. Inte visste jag då att jag 10 år senare skulle vara kollega med honom eller att jag ytterligare 4 år senare skulle läsa hans debutroman; Det du söker som han har skrivit tillsammans med fantastiska Anna Nord.
Det är med en stor fasa jag skriver några ord om deras bok. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av Det du söker. Jag har skrivit och jag har skrivit om. Flera gånger om. Men ju mer tid jag lägger på min recension desto mer inser jag att den här boken inte kan beskrivas; den måste upplevas. Så slösa inte din tid med att läsa min recension; läs boken istället!
Rå, oväntad och spännande rakt igenom!
Ni som känner mig vet att jag sällan läser deckare och än mer sällan svenska sådana. Men när Modernista skickade ett recensionsexemplar av Sara Strömbergs nya deckare Skinn, kände jag att jag fick ge den en chans, trots att den egentligen är del tre i en serie och att jag inte har läst de föregående två delarna; Sly och Skred. Skinn blev hursomhelst en av 2023-års sist lästa romaner och den omslöt mig av en sådan kyla att jag ryser även nu när jag skriver om den. Sara Strömbergs Skinn var rysligt…
Platt, oengagerande och nonchalant!
Tidigt i 2023 fick jag hem Ulrika Ljunggrens roman Under en italiensk sol. Jag hade bara månaden innan läst Emma Hambergs Je m’appelle Agneta på samma tema och älskat den. Därför trodde jag att Ljunggrens bok också skulle tilltala mig men nä vi klickade inte alls… Tack Norstedts för att jag fick läsa!
Varm, rolig och helt, helt underbar!
Hösten 2022 var jag på Bokens Afton anordnad av bästa Dillbergs. En av författarna som var på besök var Emma Hamberg. Wow, vilken kvinna. Efter att ha fått lyssna på henne var jag helt frälst och kvällen slutade med att jag köpte hennes bok Je m’appelle Agneta. Och det bästa av allt; jag fick den signerad. Tidigt i våras, efter att ha hört så mycket gott om den, var det min tur att kliva in i Agnetas värld. En värld jag hade svårt att lämna…