Fängslande, spännande men något ojämn i tempo!
I Serafs Skymningsbox för 2024 fick jag tre böcker som alla utspelade sig i parallella världar på något sätt. Alice Ekströms roman Våra krossade hjärtan var en av böckerna.
Våra krossade hjärtan: Handlingen i korta drag
I Våra krossade hjärtan följer vi tre unga vampyrjägare; Anna, Elias och Jon. De har alla tillhört det hemliga sällskapet Rekviem sedan tonåren, ett öde de valde för överlevnad mer än någonting annat. När Elias anklagas för att ha mördat deras ledare slås deras tillvaro i spillror. Plötsligt är de inte längre jägare, utan de jagade.
På flykt undan sina egna, fattar de ett desperat beslut; att spåra upp Midnattskungen, vampyrernas mytomspunna ledare. Fånga honom. Och använda honom som bytesobjekt, gentemot Rekviem. Men jakten är farlig och klockan tickar. Kommer de att hinna innan Rekviem hittar dem?
Våra krossade hjärtan: Min läsupplevelse
När jag slog igen Våra krossade hjärtan var det som att jag lämnade en annan värld. En mörk, gotisk och pulserande värld. Helsingborg år 1899 är knappast en plats jag väntade mig att längta tillbaka till, men det är svårt att värja sig mot.
Det är som att jag hela tiden befinner mig i ett gränsland: mellan liv och död, mänskligt och omänskligt, svek och lojalitet. Anna, Elias och Jon är inga hjältar i traditionell mening; de är såriga, komplicerade och ibland svåra att sympatisera med. Men det är just därför de också känns trovärdiga. Jag gillar att Ekström låter dem vara motsägelsefulla; Elias till exempel som både är lojal och förrädisk, Anna som är arg och rädd. Ekström har också en fin känsla för rytm, även om tempot ibland känns något ojämn. Men ändå lämnar boken mig med känslan av att ha varit med om något. Något lite blodigt och trasigt, men i slutändan vackert.
Slutsats
Våra krossade hjärtan är en spännande, mörk, historisk fantasy med riktigt engagerande karaktärer. Ekströms berättarstil gör att jag bär med mig karaktärerna; deras rädslor, lojalitet och kärlek. Men slutet hade gärna fått andas mer.