Mörk, välskriven och filmisk!
För några år sedan läste jag Sofia Mickelssons debutroman I morgon är jag starkare och jag var helt tagen. Den fick mig att kastas mellan rädsla, obehag, ilska, hat, paranoia, sorg, tomhet, ensamhet och att inte vara av betydelse, inte vara värd något, inte älskas, räknas eller behövas. Men också mellan trygghet, värme, kärlek, vänskap, förståelse, tillåtelse och att vara betydelsefull, värdefull, älskvärd, önskad och behövd. Jag fullkomligt avgudade den. Men det skulle gå ganska lång tid innan jag fick läsa något av Sofia igen.
Så när Serafs Månskensbox för 2025 landade hos mig var jag överlycklig. Äntligen! Mer Sofia Mickelsson åt folket!
Bland skuggor & mörker: Handlingen i korta drag
I Sofia Mickelssons kortroman Bland skuggor & mörker möter vi Lykke, som med sin mamma fastnar på en mörk landsväg. En felriktad omväg genom skogen leder dem rakt i klorna på ett mystiskt skuggväsen. Modern blir medvetslös och Lykke räddas tack vare August, en gåtfull främling.
Han tar hene till Gryningsordern, en hemlig organisation. Där ställs Lykke inför ett ultimatum: ansluta sig till venatorerna (jägare av mörkret) eller dö. Valet innebär att hon måste lämna sitt gamla liv och kliva in i en värld av skuggor av magi. Men är hon verkligen redo att bli den soldat ordern kräver? Och vad händer när hon återigen ställs öga mot öga med de varelser som lurar i mörkret?
Bland skuggor & mörker: Min läsupplevelse
Precis som när jag läste Sofia Mickelssons debutroman I morgon är jag starkare, sugs jag in i stämningen direkt. Bland skuggor & mörker inleds nästan med en filmisk scen – en mörk landsväg, en bil som krånglar, en mamma som blir attackerad av något skuggväsen och en dotter som knappt hinner reagera innan hennes verklighet vänds upp och ner.
Lykke är en karaktär som man ganska snabbt känner med. Det finns någonting skört med henne som jag tycker mycket om. Jag vill henne väl. Men det är August. Gåtan. Räddaren. Det är August som stjäl showen. Han är mörk, hemlighetsfull, kanske farlig men ändå… omtänksam? Mänsklig? Han har flera nyanser och bär på en historia, något obearbetat som jag vill veta mer om.
Bokens styrka ligger dock i tonen. Den är mörk, tät och klaustrofobisk. Mickelssons har ett språk som passar den världen hon har skapat – och hon kan skriva. Det är inget snack om saken. Hon vet när hon ska hålla tillbaka och när hon ska trycka till. Men det finns också saker jag hade velat ha mer av. Jag saknar ibland fördjupning, särskilt i relationerna. Vad förlorar egentligen Lykke när hon lämnar sitt gamla liv? Vad har hon för inre drivkrafter, förutom att vilja överleva och hämnas? Trots detta ville jag läsa vidare. Ville veta mer. Och när jag slår igen boken känner jag; ja, det här är början på någonting större. Något som jag gärna följer.
Slutsats
Bland skuggor & mörker är likt Dödsmärkt en elak teaser. Men jag kan vara lugn, det här är bara början… Så jag hungrar vidare till nästa bok.