Skarp, lågmäld men något saknas!
Förra sommaren fick jag äran att förhandsläsa Elina Kangas kortroman Springor av mörker. Och den här sommaren kom hennes kortroman Bundna själar ut i Serafs Månskensbox.
Bundna själar: Handlingen i korta drag
I Bundna själar möter vi fastighetsmäklaren Felicia. Hon har tagit sig an, något hon tror bara är ännu ett jobb; att fotografera ett förfallet hus som sannolikt inte kommer att säljas.
Känslan att försäljningen är dömd att misslyckas blir bara starkare när hon kliver in i huset. Gammal mat ligger framme. Lukten är kvävande och det ligger döda råttor lite varstans. Men det är inte bara det. Osynliga blickar följer henne och tiden tycks förlorad. Och snart förstår hon att hon inte är ensam. Någonting, med en stor vrede vakar över huset och vägrar släppa taget.
Bundna själar: Min läsupplevelse
När jag plockade upp Bundna själar av Elina Kangas trodde jag att jag visste vad jag hade att vänta mig, jag hade ju läst hennes förra skräckroman;Springor av mörker. Jag menar; ett övergivet hus, en kvinna som hamnar där av en slump, och något ondskefullt som väcks till liv. Känns det igen?!. Men det jag fick var något mer lågmält än jag först anat. Och det var just i det där tysta, klaustrofobiska mellanrummen, som boken grep tag i mig.
Miljöbeskrivningarna är exakta men återhållsamma, dörrar som gnisslar, tapeter som flagnar och en känsla av ett hus som andas. Jag uppskattade också att berättelsen inte bara handlade om något yttre ont, utan också om skuld, vrede, tystnad och historier som går i arv. Det finns en parallell berättelse här; om kvinnor vars vrede kapslats in och som nu pyser ut… Det gav mig rysningar.
Men trots att jag drogs in i stämningen saknade jag ibland djup. Det gäller både Felicias bakgrund och själva förbannelsens ursprung. Vissa trådar antyds men lämnas oklara. Och det är förståeligt; boken är kort – bara dryga 100 sidor – men just därför blir varje outnyttjad scen en förlorad möjlighet. Jag ville ha mer, behövde mer och när slutet kom var jag förvirrad. Det hände så mycket i slutet och sedan var den bara slut. Inte okej!
Trots mina invändningar tycker jag att Bundna själar är något alldeles eget. Den påminner om en mardröm, där logiken är något lös, men känslan knivskarp. Fan Kristina Öhman, jag tror att du har fått dig en utmanare inom skräckgenren!
Slutsats
Bundna själar är kanske inte en bok som kommer ge dig alla svar, men det är en bok som kommer att jaga dig. Även om den är kort, lämnar den eviga spår.