Kuslig, kvävande och rysligt bra!
Jag brukar som ni vet inte läsa svenska deckare, men efter att ha läst Michaela Winglyckes De skyldiga, visste jag att jag ville ha mer. Samtidigt var jag rädd att De vilseledda, bok två i serien inte skulle nå samma nivå som första boken, som jag tyckte mycket om.
Tack Bokfabriken och Michaela Winglycke för att jag fick förhandsläsa De vilseledda. Det var en omvälvande resa…
De vilseledda: Handlingen i korta drag
De vilseledda är andra fristående delen i Michaela Winglyckes serie Morden på Öland. Vi återvänder till poliserna Claudia och Alex, när Isabell Montgomery hittas död ett stenkast ifrån sitt lyxiga hus i Köpingsvik. Poliserna fattar snabbt misstankar om att ett brott har begåtts, men vem mördade henne och varför?
Isabell Montgomery är nämligen inte vem som helst. Hon är hustru till Sean Montgomery, en av Sveriges bäst säljande deckarförfattare, som förutom att vara känd för sina böcker också är känd för sin arrogans. Sean pressas från flera håll, men snart uppdagas att även hans fru bar på mörka hemligheter. Hon var inte den alla, inklusive hennes egen man, trodde.
Samtidigt som Claudia och Alex fruktar att en mördare på nytt går lös i sommarparadiset, kämpar de med utmaningar i sina privatliv. Claudias mamma försöker ta kontakt och hennes dotter utsätts för mobbning. Som om inte det vore nog forsätter hon få hotfulla sms. Dessutom börjar hon misstänka att hon har kollegor som döljer saker för henne. Finns det någon i Köpingsvik som inte har hemligheter?
De vilseledda: Min läsupplevelse
Efter att jag hade läst ut De skyldiga visste jag att jag ville återvända till Öland och morden där. Jag är så tacksam att jag fick frågan att förhandsläsa De vilseledda för på så sätt fick jag återvända till Morden på Öland.
Precis som dess föregångare är det här en nervkittlande roman från början till slut. Med korta, växlande kapitel, bygger Michaela upp spänningen och jag vet stundtals inte vad jag ska ta mig till. Jag är spänd och stressad. Samtidigt som jag är totalt investerad och engagerad. Jag försöker ligga steget före poliserna och syna varenda litet ord. Trots att det inte är många av karaktärerna jag tycker om, och än färre jag kan lita på, satsar jag hela min själ på att lösa fallet.
Det visar sig att alla har sina hemligheter och ingen är att lita på. Spana bara in denna ensemble av karaktärer; stalkande psykopatiska kvinnor, arroganta män, otäcka, elaka barn, karismatiska kursledare och spöken från förr. Men ändå tror jag att jag har det. Att jag har löst fallet. Men boken heter ju De vilseledda och jag kan säga att jag är vilseledd. 110%. Jäkla skit! Nästa gång kommer jag lyckas!
Den här boken har verkligen allt, och samtidigt känns allting trovärdigt. Så trovärdigt att jag drömmer om det! Jag är på riktigt helt såld och måste läsa vidare för att ta reda på vem det är som skickar de hotfulla smsen…
Slutsats
De vilseledda är en väl värdig uppföljare till De skyldiga. Den är rapp, kuslig, kvävande och rysligt bra. Nu undrar jag bara vad jag ska göra till bok nummer tre kommer ut?!