Harry Potter and the Chamber of secrets – J.K. Rowling

Djup, levande och fängslande!

I år, 25 år efter att J.K. Rowling gav ut boken Harry Potter and the Philosopher’s stone och 15 år efter att jag läste den för första gången, har jag dock bestämt mig för att jag ska läsa ut serien om Harry Potter; pojken som överlevde… Min recension av den första boken hittar du här. Men nu är det dags att försöka få ner mina tankar om den andra boken i serien. Jag tackar fantastiska Karolina för att hon vill kompisläsa och diskutera den med mig!

Harry Potter and the Chamber of secrets: Handlingen i korta drag

Harry Potter and the Chamber of secrets (Harry Potter och hemligheternas kammare) börjar med en uttråkad Harry. Han har tillbringat hela sommaren hemma hos moster Petunia, morbror Vernon och kusin Dudley. De behandlar honom, om möjligt, ännu värre än tidigare och han börjar tro att hela förra året på Hogwarts var en dröm. Speciellt med tanke på att det har varit helt tyst från hans vänner som lovade honom att de skulle hålla kontakten. Återigen känner sig Harry ensam och osynlig och kan inte längta mer till att det nya läsåret ska börja. Men plötsligt en dag, helt klart fel dag, finner han den lilla och självbestraffande husalfen Dobby på sitt rum. Just den här dagen har familjen Dursley besök av Vernons chef och Harry har blivit förpassad till sitt rum. Han får inte höras eller synas; vilket blir svårt med en envis och högljudd alf som Dobby.

Dobby gör allt för att hindra Harry till att åka tillbaka till Hogwarts då han vet vilka mörka krafter som lurar där. Trots Dobbys försök att stoppa Harry, lyckas Harry, med Rons hjälp, komma till Hogwarts. Men vägen dit är allt annat än lätt och innefattar två förbjudna turer med en flygande bil. Väl på plats blir glädjen över att vara tillbaka kortvarig och Harry hamnar i trubbel med en gång, då det visar sig att någon fotade honom och Ron i den flygande bilen. Det här får dem nästan relegerade från skolan.

Det sägs dock att en olycka sällan kommer ensam och i det här fallet stämmer det verkligen. Snart börjar kusliga saker att hända och det ryktas om att Slytherins arvinge har öppnat hemligheternas kammare, som rymmer okända fasor för mugglarna. Allvaret bakom hotet börjar när någon, eller något, förstenar den ena Hogwarts-eleven efter den andra. Trion riktar sina blickar mot Harrys största fiende, Draco Malfoy, men alla andra riktar sina blickar mot Harry, då han alltid lyckas befinna sig på fel plats och i handlingens centrum. Mörka krafter hotar att förstöra allt som Hogwarts står för.

Harry Potter and the Chamber of secrets: Min läsupplevelse

Vad kan jag skriva om Harry Potter and the Chamber of secrets som jag inte redan har skrivit här? Har jag ord magiska nog att göra boken rättvisa? Förmodligen inte, men jag gör ett försök. Även om det tog mig dubbelt så lång tid att läsa Harry Potter and the Chamber of secrets som dess föregångare, tycker jag att den här boken är snäppet bättre än den första. Den är mognare. Mörkare. Roligare. Djupare.

Rowling gör ett fantastiskt jobb med att balansera allvar med humor. Föga förvånande står Ron för en del av de komiska inslagen med sin osäkerhet, genans, gamla uggla och brutna stav. Men här får han faktiskt konkurrens av Hermione. Jag älskar att hennes ”fröken duktig”-fasad har sprickor och att hon börjar bryta mot regler. Bästa citat från boken innefattar både Ron och Hermione. ”’But why’s she got to go to the library?’ ’Because that’s what Hermione does’, said Ron /…/’When in doubt, go to the library'”. Ja, det är roligt för att det är sant! Kan inte annat än att hålla med om det!

Men vi kan inte prata om humor i boken utan att nämna Professor Lockhart. Han är en komedi hela han! Jag älskar att läsa om honom och skrattar högt åt hans enfald, men jag hade hatat att ha honom som kollega. Förresten, undrar jag hur noggrann koll man gör på personalen på Hogwarts… För att vara en skola med så högt anseende, har de förvånansvärt många rötägg till lärare.

Det här läsåret på Hogwarts får vi träffa nya spännande karaktärer, samtidigt som vi får djupare förståelse för de som vi bekantade oss med under första året. Hemligheter som har legat dolda kommer upp till ytan och ställer saker på sin spets. Jag älskar alla nya vänner jag får, gråter när Dobby blir fri. ryser när fenixen Fawkes gråter, ler när Hermione även som förstenad gör mest nytta och förundras över Rowlings olika genidrag.

Slutsats

Harry Potter and the Chamber of secrets är djupare, mognare, roligare, mörkare och samtidigt mer levande än dess föregångare. Den ger dig vänner som stannar med dig långt efter att boken är utläst och den bjuder in dig till en värld så fantastisk att du längtar tillbaka.

Lämna en kommentar

8 + två =