Drabbande, magisk och öm!
Jag vet inte om ni minns det, men när jag läste Berätta tre saker, berättade jag att jag drömde om att skriva en bok, men att jag var för feg och för bekväm. Well, nu ska jag berätta ännu en sak för er. För exakt ett år sedan började jag en sommarkurs i kreativt skrivande. Då påbörjade jag det som kanske aldrig blir min första roman, men som ändå var ord som jag behövde få ut. Jag önskar att jag hade kunnat säga att den nu, ett år senare var färdigskriven, men tyvärr. Jobb samt brist på disciplin och motivation tog över och jag körde fast.
Sedan bär man minst anar det får man hem en bok som förändrar allt. Callum Bloodworths roman Berätta allt, var den boken för mig och jag fick jag ett sådant sug efter att skriva igen. Inte för att prestera. Inte för att det måste bli något. Utan för att vissa känslor behöver få en röst och Berätta allt är en bok för alla dem som försöker att hitta tillbaka till sin röst. En-som jag. Så om min roman någonsin blir klar, får jag tacka Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för det eftersom de skickade Berätta allt till mig.
Berätta allt: Handlingen i korta drag
Berätta allt utspelar sig två år efter handlingen i Berätta tre saker. Det är vår i Stockholm. Körsbärsträden blommar, men inuti Matteo är det fortfarande vinter. De senaste två åren har tiden stått still och han har fastnat i steget. Han har förlorat sig själv och sorgen han känner har lagt sig som ett damm över allt han en gång var och älskade. Matteo arbetar i en klädbutik, går hem, vaknar och börjar om. För vad ska man annars göra när det som betydde mest inte längre finns?
Mitt i detta dyker Corey upp. Corey som letar efter ett hjärta. Sitt hjärta. Han går sista året på gymnasiet och har en on-off-relation med Lova. Men när Matteo och Corey möts förändras något. Som vårens första knoppar, osäkra men envisa, börjar de slå ut i blom. De börjar prata, dela minnen och försiktigt närma sig det ingen annan fått komma nära. Och det är dit Callum Bloodworth tar sin läsare: rakt in i det ömtåliga och vackra. Det som är att vara ung, trasig och missförstådd.
Berätta allt bär på ett hjärta som slår för alla som någon gång känt sig ensamma och missförstådda, för de som bär på en skuld de inte borde bära och för de som sakta och försiktigt försöker att våga tro på kärleken igen; oavsett hur den ser ut.
Berätta allt: Min läsupplevelse
Senast jag läste en av Callum Bloodworths romaner för unga vuxna var när jag läste Supernova. Då önskade och förväntade jag mig något mer eller något annat. Och vad får jag i Berätta allt? Jo, något mer och något annat. Från första till sista sidan sitter jag som förtrollad. Jag glömmer tid och rum. Inom mig råder en konflikt; ska jag bara sitta och läsa ut den så fort som möjligt, eller ska jag dra ut på läsningen så att jag kan avnjuta den länge? Men till slut segrar LAGOM. Alltså något mellanting. Och när boken är slut är jag på en och samma gång full av känslor, som jag är tom på ord.
Men jag ska försöka få ihop någonting som låter någorlunda vettigt. Först och främst vill jag säga att jag inte riktigt visste hur mycket jag behövde en bok med Matteo i huvudrollen, förrän jag öppnade Berätta allt och hela min värld stannade upp. Jag föll pladask. Under läsningen har jag skrattat högt många gånger, jag har kämpat med kramper i hjärtat, jag har gråtit (ja, äntligen) och jag har älskat. Älskat handlingen. Karaktärerna och kärleken. Det är något i Callums berättande som får mig att stanna upp. Han skriver med samma ömhet som när man rör vid något bräckligt och jag kan inte annat än att imponeras och avundas.Hans sätt att skriva påminner om John Greens eller David Levithans men handlingen i Berätta Allt påminner mig inte om en bok, utan om filmen i Last Christmas, som jag verkligen älskade.
Berätta allt är en bok som alla ungdomar borde läsa, minst en gång i livet. Det är en bok som värmer. En-som helar, en-som hjälper alla vilsna själar som virrar i mörkret. En-som finns där som en hjälpande hand och ett värmande ord. Den är lågmäld, men högljudd, kraftfull, men ömsint och den är fylld av smärta men också av den sortens skönhet som bara uppstår när man vågar visa sig sårbar inför en annan människa. Och det är lika vackert som ett körsbärsblommande Stockholm.
Slutsats
Berätta allt är en roman för unga vuxna, men den talar lika starkt till vuxna läsare som minns hur det var att vara nitton och känna för mycket. Det är en roman om sorgen som aldrig går över och rädslan att inte duga, men det är lika mycket en roman om vänskap, kärlek och mod. Det är en bok som både tröstar, helar och får en att våga drömma igen. 🏳️🌈