Magisk, trösterik och lågmäld!
Har du någon gång läst en bok som har känts som om den var skriven enbart för dig? Som om författaren på något sätt kände till din största hemlighet eller din djupaste sorg? Så kändes det lite att läsa Takuyo Asakurs roman Bokhandeln under körsbärsträdet. I alla fall delar av den. Det är definitivt en bok som ville något annat än att bara berätta en historia. Den vill skapa ett tillstånd. Ett tillstånd av stillhet, harmoni och eftertänksamhet.
Tack HarperCollins för att jag fick läsa denna pärla till bok.
Bokhandeln under körsbärsträdet: Handlingen i korta drag
I Bokhandeln under körsbärsträdet möter vi Sakura och den kloka katten Kobako, som tillsammans driver en bokhandel som bara visar sig under den flyktiga körsbärsblomningen. Och då endast för de själar som är i behov av tröst och läkning. Redan här etablerar Asakur ett av bokens viktigaste teman; det tillfälliga, det sköra och allt det som bara finns till låns för en liten stund.
Bokhandeln blir en mellanplats, både konkret och symboliskt. Alla de själar som besöker bokhandeln har förts dit av en bok som har varit viktig i deras liv. Genom den boken byggs en bro mellan då och nu, mellan det som varit och det som komma skall. Med hjälp av litteraturen finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp.
Bokhandeln under körsbärsträdet: Min läsupplevelse
Jag ska vara helt ärlig: jag har en enorm svaghet för japansk litteratur. Att läsa Bokhandeln under körsbärsträdet blev därför både en känslostyrd och känslofylld upplevelse. Jag ville verkligen inte stressa mig igenom den, utan läsa långsamt, stanna upp och dröja kvar i berättelsen.
Precis som Innan kaffet kallnat fungerar varje nytt livsöde som en egen liten novell. Och tillsammans väver de fram berättelsen om den magiska bokhandeln under körsbärsträdet. Genom de olika mötena lär jag känna Sakura och Kobako allt bättre och när deras egen bakgrund sakta vecklas ut brister mitt hjärta. Och som i många novellsamlingar, är vissa berättelser starkare än andra. För mig var det, här, framför allt den första och den sista ”novellen”. Som jag skrev inledningsvis kändes det som att de hade skrivits för enbart mig och det är något trösterikt i det.
Bokhandeln under körsbärsträdet är en vacker hyllning till litteraturens kraft; till tanken att rätt bok, vid rätt tillfälle, faktiskt kan förändra någonting inom oss. Och jag tror att den här boken förändrade en liten del av mig också. Men vad det var tänker jag vänta med att berätta till tiden känns mogen. Det enda jag kan säga är att den kom till mig i rätt tid; när jag behövde den som mest.
Slutsats
Bokhandeln under körsbärsträdet är en bok jag gillade mycket trots, eller kanske snarare tack vare det långsamma tempot. Den fick mig att stanna upp och andas. Det är en roman som inte kräver något av läsaren (du får allt serverat), men den ger ändå mycket tillbaka om du är villig att möta den på dess egna villkor. Till alla bokälskare där ute vill jag säga; läs denna pärla till bok.