Spännande, nervkittlande och snabbläst!
Jag brukar inte läsa svenska deckare men när de utspelar sig på platser som jag känner till väl, så kan inte ens jag låta bli. De skyldiga var mitt första möte med Michaela Winglycke och det var på sätt och vis både ett behagligt och ett obehagligt möte. Låt mig förklara…
Tack till Bokfabriken för att jag fick läsa.
De skyldiga: Handlingen i korta drag
De skyldiga är första delen i Michaela Winglyckes nya deckarserie Morden på Öland där vi lär känna poliserna Claudia Lewin och Alex Berg.
Boken börjar dramatiskt i Köpingsvik, där en kvinna blir indragen i en vit skåpbil. Kvar på platsen har kidnapparen lämnat en lapp med en kryptisk bokstavs- och sifferkombination. Claudia Lewin och hennes kollega Alex Berg tar sig an fallet, men timmarna går utan att någon anmäler kvinnan saknad. När kidnapparen väl hör av sig är det i en livesändning. Hans budskap är kallt och tydligt: De skyldiga ska straffas. Öga för öga, tand för tand.
Samtidigt som kvinnan ska hittas, brottas Claudia med sitt eget liv – hotfulla sms börjar komma, och hon börjar misstänka att hennes egen mamma, nyligen frigiven från fängelset, kan vara inblandad. När fler kvinnor försvinner och klockan på livesändningen tickar ner, eskalerar jakten. Hur många offer måste skördas innan kidnapparen anser sig ha nått ut med sitt budskap och vilka är egentligen de skyldiga?
De skyldiga: Min läsupplevelse
Att mitt första möte med Michaela Winglycke var behagligt berodde på att Michaela Winglycke fångar mig direkt. I ett stadigt grepp håller hon mig genom hela boken och när den är slut känner jag att jag inte vill annat än att återvända till hennes mord på Öland. Hon skriver skickligt och tempot i boken gör att jag bara vill läsa ”lite till” och ta reda på hur det ligger till. Att den växlar i perspektiv gör att spänningen byggs upp och till slut är den nära att explodera. Jag är nära att explodera.
Det är det som gör att mötet också känns obehagligt. Under hela tiden jag läser boken är jag på helspänn. Jag känner stressen. Får svårt att andas och vill bara veta vilka de skyldiga är och vem kidnapparen är. Genom Claudias relation till sin mamma får berättelsen också en annan, mer personlig dimension och jag älskar det.
Jag skrev innan att Michaela håller hårt i mig och till slut känner jag mig som en trasdocka som hon svingar fram och tillbaka. Precis när jag tror att jag vet någonting svänger hon mig åt ett annat håll. Jag är svettig och illamående, men lycklig och euforisk när boken tar slut. Precis som efter en tur i en berg- och dalbana. För så kändes det att läsa denna nervkittlande bok!
Slutsats
De skyldiga är en välkonstruerad, trovärdig och spännande psykologisk deckare. Det är en stark inledning på en lovande serie som jag måste fortsätta läsa.