Charmig och välskriven, men något irriterande!
Jag fick Från Monterosa till Röda bergen, första delen i feelgoodserien Röda bergen som överraskningspost från LB-förlag och författaren Alexandra Appelqvist och jag gillade den för att det vara annorlunda. Så när tvåan kom på posten såg jag framemot att läsa mer om Stella och Peter. Men tji, fick jag, Med hjärtat i Röda bergen handlar inte om Stella och Peter utan om Elsa och Luca…
Med hjärtat i Röda bergen: Handlingen i korta drag
Med hjärtat i Röda bergen är den andra, fristående delen i feelgoodserien Röda bergen.
I Paris arbetar Luca som kock och har gjort sig ett namn inom restaurangvärlden. När hon får veta att Stella, hennes barndomsvän, har flyttat till Sverige bestämmer hon sig för att lämna Paris och flytta till Stockholm. Samtidigt kämpar Elsa, en kvinna mitt i livet, med att få ihop livet efter en skilsmässa. Hennes liv ser perfekt ut från utsidan, men inombords längtar hon efter något mer och det är kanske just den längtan som leder henne till Peter. Peter som flyttade till Stockholm från Italien för att följa sin dröm om att öppna en kvarterskrog och som är Stellas pappa.
I samma hus som Stella och Peter bor, stöter Elsa och Luca på varandra gång på gång. Det som först börjar som slumpmässiga möten utvecklas till en oväntad vänskap mellan två kvinnor som vid första anblicken kanske inte har så mycket gemensamt, men som snart inser att de delar fler likheter än de först trodde.
Med hjärtat i Röda bergen: Min läsupplevelse
Jag läste första delen förra året och var förvirrad då jag inte hade förstått att det var första delen i en serie. Men när jag förstod det blev jag lugn. Jag skulle få svar på mina frågor i kommande bok. Men när jag kliver in i Röda bergen igen är det inte Stella och Peter jag följer, som i första boken, utan Luca och Elsa. Visst, Stella och Peter finns i bakgrunden, men jag får inte se deras utveckling, utan lär känna två nya karaktärer som jag måste säga att jag ogillar.
Luca så osympatisk, om jag får säga det själv. Hon är självisk och jag blir inte klok på hennes motiv. Visst, hon vill återbygga vänskapen med Stella, men jag vet inte om jag tycker att det är en bra idé. De är så olika och Stella har det faktiskt så mycket bättre utan Luca. Jag blir irriterad över att hon ska komma och förstöra det Stella har försökt att bygga upp. När det kommer till Elsa är hon en karaktär som jag sällan klickar med. Den priviligierade och ofta själviska kvinnan som väljer att följa sitt hjärta, för att hon saknar spänning i vardagen. Hon agerar utifrån sina egna behov utan att riktigt reflektera över hur det påverkar andra. Det är det som för henne till Peter, en man som allt som oftast beter sig som en yngling. Bra jobbat, Elsa! Och det lilla jag får se av Peter; gör att jag ogillar honom ännu mer!
Men jag får ändå säga att romanens styrka ligger i relationen mellan Luca och Elsa. Hur osympatiska och orelaterbara de än är, hjälper de varandra. Och temat om att våga förändras och ta nya chanser är inspirerande. Det är aldrig för sent att reparera relationer eller skapa nya band.
Slutsats
Med hjärtat i Röda Bergen är en charmig och varm berättelse om relationer. Miljöerna är fantastiska och relationerna är fint skildrade, hur otippade de än är. Vill du ha en mysig och lättläst feelgood-roman så ska du läsa denna. Den går att läsa fristående utan att du har läst ettan.