En av de första personerna jag började följa när jag startade min bokstagram var Stina Rundqvist. Då visste jag inte att hon hade en bok på gång. Nu, tre år senare har jag haft äran att läsa hennes debutroman Näcken…
Näcken: Handlingen i korta drag
Näcken är inte en kärlekshistoria utan skulle kunna beskrivas som en mörk symfoni av blod, åtrå och begär där gamla folksägner väcks till liv genom strängarna på en fiol. De hypnotiska tonerna formar en mörk och skrämmande berättelse full av myter, legender och skrock. I den möter vi Emilia och Nick.
Emilia är en ung kvinna som kämpar med sitt förflutna och sina känslor efter ett destruktivt förhållande med sitt ex. Emilia finner en sorts frihet i naturen. Under en skogspromenad börjar en melankolisk melodi eka genom skogen och locka på henne. Helt plötsligt står hon framför en vacker, ung man som spelar på sin fiol. Deras möte väcker känslor och ett nytt intresse i Emilias liv.
När Emilia möter Nick har hon ingen aning om att deras möte ska förändra hennes liv på ett skrämmande sätt. Men det som verkar som en oskyldig flirt förvandlas snart till något farligare. Förälskelsen förvandlas långsamt till en farlig besatthet. Snart finner sig Emilia fångad i en värld fylld av mardrömslika syner och skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kryper allt närmare, och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd. Men när huvuden spetsade på pålar upptäcks i trakten växer Emilias insikt om och fruktan för att det hon trodde var mardrömmar, egentligen har blivit en obehaglig verklighet.
Näcken: Min läsupplevelse
Näcken är i första hand vackert skriven. Stina har verkligen skapat sig en fin grund att stå på inför sina kommande verk. Språket flyter på och genom språket drar Stina in mig i berättelsen och dess mörker. Trots att jag läser den en varm och solig sommardag, blir jag påverkad då texten är fylld av levande beskrivningar. Stina skapar en stark känsla av närvaro, där man som läsare verkligen kan känna allt det vackra men också det mörka i berättelsen. Det är skickligt gjort och jag vill ha mer av det.
Ett av mina “klagomål” är dock att det är för många väsen inblandade. Det är Näcken, vita hästen och sjöjungfrur, som alla egentligen förutsätter att du som läsare har kunskaper om dem som väsen. Jag kanske är ensam, men jag är inte bekant med myterna om Näcken och efter att ha googlat mig runt, förstår jag att det finns många olika. Gemensamt för dem är dock att Näcken med sin musik lockar sina offer.
Och ja, den delen finns i boken, men jag önskar att Stina hade introducerat oss för sin variant av Näcken, tidigare i boken, så att man kunde få en djupare förståelse för Nick. Nu var hans motiv oklara fram till slutet. Det känns lite som att Stina förlitar sig för mycket på att de väsen hon tar upp ska berätta det hon som författare inte berättar. Men för mig som inte är påläst om de olika väsen blir det lite för många luckor att fylla. Dessutom fick jag inte riktigt en uppfattning om Emilia. Vem är hon och vad är det som driver henne? Varför faller hon så snabbt för denna mystiska man? Är hennes känslor verkliga eller är det “förtrollning”?
Ah, som sagt… jag gillar romanen i helhet, men jag ville ha lite mer. Mer av allt. Och jag hoppas att jag får det i kommande verk, för jag tror och vill att Stina ska fortsätta skriva.
Slutsats
Näcken är en mörk och skrämmande berättelse som passar dig som älskar att läsa om blod, besatthet, åtrå och sjukliga begär. Men också för dig som älskar myter, legender, sagor, sägner och skrock. Du som är påläst och har kunskaper om de olika myterna och väsen som Stina tar upp i romanen kommer att älska den. Du som inte kan identifiera dig med det nyss nämnda, misströsta inte, du kan istället njuta av språket och miljöerna i boken. Totalt sett erbjuder Näcken en engagerande blandning av psykologisk spänning och övernaturlig skräck, vilket gör den till en intensiv och fängslande läsupplevelse.