Säg inget om Lydia – Celeste Ng

Vacker, mörk och stark!

På årets bokrea köpte jag Säg inget om Lydia av Celeste Ng efter att ha sett den skymta förbi i flödet. Trots att den hade skymtat i flödet hade jag inte läst mycket om den. När jag sedan cirka fyra månader senare började läsa boken fastnade jag direkt. Till skillnad från The Seven Husbands of Evelyn Hugo hade jag inga förväntningar på den här boken och det gjorde min läsupplevelse väldigt stark. Jag hoppas helt klart att det blir fler böcker av Celeste Ng inom en snar framtid.

Säg inget om Lydia: Handlingen i korta drag

I Säg inget om Lydia riktar Celeste Ng sin skarpa blick mot familjen Lee som kämpar för sin plats i samhället. Våren 1977, händer något som får alla att prata om dem. Det är våren då Lydia försvinner och senare hittas död. Den här våren rasar familjen Lees sköra värld samman och hemligheter från det förflutna flyter upp till ytan.

Det här en roman med många olika berättelser, men ramberättelsen börjar med att den 16-åriga Lydia inte kommer ner till frukosten. Senare hittas hon död i sjön i närheten av familjens hus. Genom romanen får vi ett porträtt av en familj; Marilyn, James, Nath, Lydia och Hannah Lee, som inte är det den till synes verkar vara. Familjens, eller framförallt föräldrarnas, fokus är 16-åriga Lydia. Det är hon som är föräldrarnas ögonsten och hon som förväntas uppfylla sina föräldrars grusade och krossade drömmar. Genom Lydia lever mamma Marilyns önskan om att bli läkare och genom Lydia lever pappa James längtan om att passa in.

Romanen handlar om grusade drömmar, kulturkrockar, skam, tystnadskultur, åtrå och familjeband. Men den handlar också om intensiv längtan efter att passa in, önskan om att slå sig fri från förväntningar samt viljan att fly. Även om berättelsen till större delen är mörk, kvävande och grym, finns det doser av kärlek, passion och trygghet i den.

Säg inget om Lydia: Min läsupplevelse

Som jag nämnde tidigare är Säg inget om Lydia en roman med många olika berättelser. Genom dem får vi lära känna familjen Lee på djupet. Celeste Ng är bra på att sätta ihop karaktärer med identifierbara röster och egenskaper. Trots att Lydia endast är 16 år finns det många delar i hennes liv som jag känner igen mig i och kan identifiera mig med. Här finns stressen, pressen, psykiska ohälsan, utanförskapet, skammen, missförstånden, kulturklyftorna, kärleken och förbittringen. Jag älskar karaktärerna och hur Ng skildrar vikten av det osagda. Vi brukar prata om att ord kan såra, men här är avsaknaden av ord det mest smärtsamma!

När det kommer till stilen i boken är allting så elegant. Det är så tillrättalagt, stillsamt och lugnt, utan att vara det mista tråkigt. Det är en vackert skriven bok, samtidigt som den är dyster och svår att skaka av sig. I slutet växte sig gråtklumpen i halsen så stor att den kändes kvävande, men tårarna som följde kändes befriande. Det här är en roman som verkligen kryper in under skinnet på dig och stannar kvar långt efteråt.

Slutsats

Säg inget om Lydia är en avskalad, vacker, mörk och svårsmält roman. Språket är vackert men ändå enkelt och innehållet är lätt att ta till sig. Det finns ett driv i den och redan med sina inledande ord ”Lydia är död. Men det vet de inte om ännu.” väcker Celeste Ng nyfikenhet hos läsaren. Jag tycker att alla borde läsa den här då den handlar om så många olika saker. Jag funderar redan på om jag kan göra något av den med mina elever. Kanske en bok till årets läsprojekt?!

Lämna en kommentar

fyra + 12 =