Kuslig, målande och obehaglig!
All the missing girls, 2016
Sommaren 2018 besökte min kusin från Kroatien mig och med sig hade hon en bok som hon hade köpt på flygplatsen. En bok som hon hade svårt att sluta läsa. Boken var All The Missing Girls av Megan Miranda och när hon hade läst ut den fick jag ärva den. Det skulle dock dröja nästan fem år innan jag tog mig an den, men den som väntar på något gott…
Vass, intensiv och sjuhelvetes rolig!
Under 2021, efter att min kusin hade tipsat mig om den, läste jag The Girl Who Could Move Sh*t with Her Mind. Jag var helt salig. Och utmattad. Det kändes som att jag hade sprungit ett maraton, flera gånger om. Tempot i boken var högt och det gällde verkligen att hålla i sig i svängarna, annars kastades man omkull. Jackson Ford kan det där med att greppa tag i läsaren och jag visste att jag var såld. Jag visste att jag skulle läsa allt han skrev i fortsättningen. Ett år senare var jag äntligen redo att läsa fortsättningen på Teagan Frosts äventyr och nu tror jag att jag har lyckats samla mina tankar om den. Men jag ber om ursäkt redan innan. Ingenting jag skriver här kommer att göra den här boken rättvisa…
Charmig, uppfriskande och annorlunda!
Det fina med att vara en del av bokstagram är att man får vänner från hela världen. Bland dem finns det några författare och bland dem finns det några som låter mig läsa deras verk innan de har givits ut. Jag älskar att jag får vara en del av deras resa. Från idé till en färdig bok. Det är en enorm ära. Elizabeth Lyons roman Syndrome Affect är en sådan bok som jag fick läsa innan den hade givits ut. Och Idag är dagen här; idag finns den ute för alla andra att läsa också.
Gripande, ojämn och relevant!
För några år sedan läste jag Jag, En av David Levithan och jag var helt uppslukad av den. Varenda stavelse var som ett gift och ett antigift i ett. Sedan dess har jag rekommenderat den till allt och alla. När jag i höstas såg att han hade skrivit Om du lämnar mig här tillsammans med Jennifer Niven, en författare som jag har hört mycket gott om, visste jag att jag var tvungen att läsa den. Jag tackar Lilla Piratförlaget för att jag fick äran att läsa den och på så sätt stilla min Levithan-hunger.
Tung, känslomässig och tankeväckande!
I somras läste jag min första Colleen Hoover roman; Det slutar med oss. Den lämnade mig besviken och jag tänkte att jag inte skulle ge henne fler chanser. Men tji fick jag. När mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök, föga förvånande, Hoovers namn upp. Det var Read_our_reads som rekommenderade All Your Perfects och då jag har som mål att läsa alla 12 rekommendationerna var det bara att svälja stoltheten och ge CoHo en andra chans. I augusti i år läste både jag och min man boken, därför blir recensionen av den lite annorlunda den här gången. Den kommer nämligen att utgå både från en manlig och en kvinnlig läsupplevelse. Om ni vill veta ifall vi var överens får ni läsa vidare…
Engagerande, saftig och oemotståndlig!
Innan jag klev in i böckernas universum hade jag aldrig hört talas om Taylor Jenkins Reid. Nu hör jag nästan inget annat. Vad är det som är så speciellt med henne och varför blir allt hon skriver så hyllat? Malibu Rising är en fristående del i Taylor Jenkins Reids påhittade Hollywood-värld. I den nämns karaktärer från såväl Daisy Jones and the six som The Seven Husbands of Evelyn Hugo och det är riktigt snyggt gjort. Vi får också bekanta oss med Carrie Soto, som är huvudkaraktären i Jenkins Reids senast bok Carrie Soto is back.
Vacker, mörk och stark!
På årets bokrea köpte jag Säg inget om Lydia av Celeste Ng efter att ha sett den skymta förbi i flödet. Trots att den hade skymtat i flödet hade jag inte läst mycket om den. När jag sedan cirka fyra månader senare började läsa boken fastnade jag direkt. Till skillnad från The Seven Husbands of Evelyn Hugo hade jag inga förväntningar på den här boken och det gjorde min läsupplevelse väldigt stark. Jag hoppas helt klart att det blir fler böcker av Celeste Ng inom en snar framtid.
Glamourös, tillrättalagd och distanserad!
Innan jag klev in i böckernas universum hade jag aldrig hört talas om Taylor Jenkins Reid. Nu hör jag nästan inget annat. Vad är det som är så speciellt med henne och varför blir allt hon skriver så hyllat? The Seven Husbands of Evelyn Hugo är en fristående del i Taylor Jenkins Reids påhittade Hollywood-värld. Den följer en, aldrig existerande, aktris som har många likheter med Marilyn Monroe.
Deprimerande, tom och tråkig!
För ett par år sedan tipsade bokpanelen på Nyhetsmorgon om Böcker som får dig att skratta högt. Jenny Lindh tipsade då om Ottessa Moshfegs roman Ett år av vila och avkoppling. Jag skrev upp titeln och sedan dess har det varit en bok jag har tänkt att jag måste läsa. I sommar kände jag för att ge den en chans. Jag behövde en rolig bok efter alla snyfthistorier som jag har läst på senare tid! Det jag kan säga nu efter att ha läst den är att Jenny Lindh lurade mig rejält!
Annorlunda, genial och förvirrande!
Innan jag klev in i böckernas universum hade jag aldrig hört talas om Taylor Jenkins Reid. Nu hör jag nästan inget annat. Vad är det som är så speciellt med henne och varför blir allt hon skriver så hyllat? Precis som med CoHo, kunde jag inte stå emot. Frestelsen blev för stor och mitt första möte med Jenkins Reids speciella stil blev Daisy Jones & The Six.