Platt, stereotyp och frustrerande!
För ett tag sedan läste jag Blodmåne, min första roman av Jo Nesbø. Det var den trettonde boken i serien och Harry Hole. En bok som trots sina 541 sidor flöt på utan problem och som i ett trollslag var utläst. En bok som jag gillade. När jag sedan fick frågan, från Albert Bonnier, om jag ville läsa Nesbøs Natthuset kunde jag inte tacka nej. Speciellt inte när den beskrevs som en “gastkramande roman som för tankarna till Stephen Kings klassiska skräckberättelser”…
