Vindens skugga – Carlos Ruiz Zafón

Vacker, renande och mystisk!

Vindens skugga, 2001

Det är med en stor fasa jag skriver några ord om den här boken. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av Carlos Ruiz Zafóns roman Vindens skugga. Det har tagit mig tre månader att samla mina tankar och jag kan säga att det inte har gått en dag utan att jag har tänkt på den. Jag trodde att Där kräftorna sjunger skulle förbli årets läsupplevelse, men den har fått en konkurrent i Vindens skugga. Båda har ett språk som bär läsaren igenom historien och som sätter färg på även det gråaste gråa. Båda innehåller ett persongalleri av olika livsöden och båda är stora epos om kärlek, våld och förtryck.  

Vindens skugga: Handlingen i korta drag

Vindens skugga utspelar sig i Barcelonas gamla stad och är lite av en svartvit deckare, insvept i dimma, mysterier, gåtfullhet och romantik. Den handlar om Daniel Sempere som i romanens inledning är 10 år och får följa med sin pappa till De bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen ”Vindens skugga” av den bortglömde författaren Julián Carax. Daniel hade aldrig tidigare hört talas om varken romanen eller dess författare. Men han var övertygad om att den här boken hade stått där i åratal och väntat på just honom.

Den natten bjuder inte på många timmar sömn, då Daniel ligger vaken och läser ut romanen. Detta blir starten för hans besatthet av den och dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor kring boken och Carax kommer att prägla Daniels liv för all framtid. När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en totalt uppslukande berättelse om läsandets och skrivandets omskakande passioner. 

Vindens skugga: Min läsupplevelse

Den här romanen är en omöjlig blandning av humor, skräck, politik, romantik, våld, förtryck och sorg. Den tilltalade alla mina sinnen och renade mig. Jag har tidigare sagt att jag är svag för vackra och bevingade ord; den här boken är bibeln för just vackra och bevingade ord. Varje mening i boken kan fungera som ett citat att ha på väggen. Jag känner samma besatthet av Vindens skugga som Daniel Sempere gjorde. Det här är en roman jag inte vill glömma och en läsupplevelse som kommer leva sida vid sida av mig. “People tend to complicate their own lives, as if living weren’t already complicated enough.” Zafón for president! 

Slutsats

Vindens skugga är en vacker bok och en blandning av såväl olika genrer som teman. Jag vet inte vad mer jag kan säga än att du måste läsa den!

Lämna en kommentar