Dracula – Bram Stoker

Gotisk, komplex och ryslig!

Bram Stoker lämnade onekligen ett arv efter sig när han skrev Dracula år 1897 och i det avseendet förtjänar romanen allt beröm som den har fått. Romanens inflytande på de moderna vampyrhistorierna i såväl romaner som filmer är omätlig. Men hur fungerar egentligen romanen i sig själv idag?

Dracula: Handlingen i korta drag

Handlingen i Bram Stokers roman Dracula börjar i Transsylvanien men förflyttar sig sedan till London i England . Här lurar faran i nattens skuggor och förvandlar människor till levande döda. Farans mästare bär namnet Greve Dracula. Han är blek, mager och har ondskefullt flammande ögon. Han äter inte, vill endast träffas efter nattens inbrott och beter sig allmänt märkligt. Läsaren följer Greve Dracula genom en mängd andra karaktärer, men får aldrig riktigt följa grevens perspektiv. Han är en skuggfigur som lurar i såväl romanens som nattens utkant. Han är en vampyr, eller en förbannad nattlig varelse som livnär sig på blod från människor. Greve Dracula är ondskan själv, medan alla de övriga karaktärerna, med Abraham Van Helsing i spetsen, står på den goda sidan och försöker bekämpa honom.

Genom att berättelsen är skriven antingen i dagboks- eller brevform får läsaren komma nära de övriga karaktärerna och lära känna dem på djupet. Vi får ta del av deras rädslor, drömmar, tankar och ideér men framför allt får vi ta del av deras känslor. Dracula här en berättelse där ondska ställs mot godhet, mörker mot ljus och Dracula mot Van Helsing.

Dracula: Min läsupplevelse

Bram Stokers Dracula är ett gotiskt mysterium med annorlunda berättarperspektiv. Allt berättas genom dagböcker och brev från fler karaktärer. Det subjektiva perspektivet gör att vi kommer karaktärerna nära och får ta del av deras tankar, idéer och känslor på olika plan. Det verkar som att Stoker tänkte; ju mer desto bättre, men jag håller tyvärr inte med. Jag hade svårt för mängden karaktärer och jag hade svårt för de platta och stereotypa genusrollerna. Jag blev dessutom ganska uttråkad av att läsa om deras känslor, för jäklar vad de känner mycket.

Lucy Westenra och Greve Dracula intresserade mig mest. Men Lucy stod inte högt i kurs hos Stoker. Hon beskrivs hela tiden i kontrast till Mina. Mina är den oskuldsfulla bruden medan Lucy är ”skökan” som tackar nej till sina friare och som faller för ondskans frestelser när hon blir offer för Dracula. Jag önskar också att Dracula hade getts mer utrymme. Inte bara som en skugga som följer de andra karaktärerna. Jag önskar att vi hade fått veta mer om honom, än att han bara är ond. Närhelst Stoker fokuserar på Dracula blir berättelsen levande, men när Dracula inte är med tappar berättelsen kraft.

Trots att jag finner boken för lång, finns det delar jag tycker är så pass intressanta att jag ändå tar mig igenom boken. En del är bokens komplexitet i formen. Den stora behållningen med romanen är varken handlingen eller karaktärerna. Det är att se hur berättelsen tar form och hur Stoker samlar ihop alla lösa trådar för att knyta samman dem i slutet, även om slutet var ett antiklimax. Fick Stoker slut på papper och bläck? Fick han en stroke? En annan del som gör boken intressant är miljöerna och lanskapen. Stoker målar upp en ryslig mardrömsvärld med mörker, fullmånar, fladdermöss, ylande vargar, rädda hästar, döda djur och växande dödshot. Som läsare växlar jag mellan att huttra av spänning och rygga tillbaka av skräck.

Slutsats

Dracula är en unik roman med tidstypiska inslag. Stokers språk är lättillgängligt och hans kreativitet ger romanen dess komplexitet. Boken kunde med fördel varit kortare men det går an. Om du är en person som kan gilla en bok för dess form ska du absolut läsa den här, annars skulle jag säga att du klarar dig på arvet som lever kvar av den.

Lämna en kommentar

20 + 8 =