Smart, obehaglig och briljant!
Jag är en sucker för tonårsthrillers. För flera år sedan var jag helt besatt av Sara Shepards bokserier Pretty Little Liars och The Lying Game. Så jag visste att jag nog skulle gilla Holly Jacksons En duktig flickas handbok i mord-trilogi. Men jag visste kanske inte riktigt hur mycket. Tack Modernista för att jag fick chansen att läsa och recensera alla tre delarna i serien!
Vacker, gripande och tung!
I våras fick jag frågan från Albert Bonniers om jag kunde tänka mig att läsa Alice Winns debutroman In Memoriam. Efter att ha läst beskrivningen tyckte jag att det verkligen var en roman för mig, så jag tackade ja. Men vad tycker jag nu när jag har läst den?!
Långdragen, repetitiv men också stundtals fängslande!
I april 2022 läste jag Sarah Penners roman Giftmakerskan och jag kan säga att jag fullkomligt älskade den. Så det var inte jättekonstigt att jag ville läsa hennes andra roman Sällskapet så fort den kom ut. Tack vare Harper Collins kunde jag det. Men den tilltalade mig inte alls på samma sätt som Giftmakerskan. Och om du stannar kvar, ska jag förklara varför.
Briljant, lärorik och mästerlig!
Det här var min första bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang och jag visste redan innan jag öppnade Babel att den låg långt utanför min bekvämlighetszon. Babel brukar vanligtvis jämföras med Donna Tartts roman Den hemliga historien och M.L. Rios roman If We Were Villains, två böcker som jag aldrig läst färdigt. Men ändå var detta en mycket efterlängtad läsning, då jag hade hört bra saker om den. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni valde den som maj månads bok; det gjorde att den faktiskt blev läst. Men vad tyckte jag då?
Obehaglig, rysande och rykande aktuell!
För fem år sedan läste jag, för första gången, George Orwells roman 1984 . Innan dess hade jag hört så mycket om den och refererade precis som alla andra till delar av den utan att ha läst den. 1984 känns nämligen som en bok som många skryter om att de har läst, utan att egentligen ha gjort det. Därför var det skönt att jag kunde skryta om att ha läst den på riktigt. Nu, fem år senare, har jag läst den igen och kan nu skryta om att jag har läst den flera gånger. Men vad tycker jag om den då?
Hjärtskärande, djupt rörande och överraskande!
Jag läste Sambo på försök av Beth O’Leary för två år sedan och jag älskade den djupt, innerligt och fullkomligt. Därför var det inte så konstigt att jag ville läsa The No-Show när den gavs ut på svenska. Tack Printz för att jag fick chansen att avnjuta denna varma och hjärtskärande roman!
Tankeväckande, naken och intim!
I somras fann jag Graham Swifts novell Mothering Sunday i ett av bokskåpen i Kalmar och bestämde mig för att den fick flytta in till mig. Inte för att jag visste någonting om den, utan för att den tilltalade mig på något udda sätt. Eller om den skrämde mig lite. Hur som gav jag den en chans och jag kan säga att jag hann känna många känslor trots bokens relativt få sidor.
Charmig, varm och lite smått overklig!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Förra året läste jag min första julroman av Sarah Morgan Kristallklara nätter i juletid. Och i år läste jag min andra julroman av henne; Insnöade till jul som också blev årets sista bokklubbsbok. Tack Harper Collins för att jag fick läsa.
Klaustrofobisk, mörk och oväntat rolig!
Alice Feeneys namn är nämligen ett namn som jag har snappat upp och hennes böcker har lockat mig. Men när jag såg Amandas recension av Daisy Darker kände jag att jag inte kunde vänta längre. Tack Modernista för att jag fick läsa den och på så sätt själv komma Alice Feeneys författarskap närmare. Vilken kvinna, hon fick mig till och med i denna recension att rimma.
Uppmuntrande, hjärtevärmande och levande!
Jessica Georges roman Maame har många likheter med Candice Carty Williams roman Queenie. Men där jag hade svårt för Queenie älskade jag Maame. Från början till slut. Tack Jennifer för att du ville kompisläsa med mig och tack Malin för att du reserverade den åt mig på bibblan.