Hjärtskärande, djupt rörande och överraskande!
Jag läste Sambo på försök av Beth O’Leary för två år sedan och jag älskade den djupt, innerligt och fullkomligt. Därför var det inte så konstigt att jag ville läsa The No-Show när den gavs ut på svenska. Tack Printz för att jag fick chansen att avnjuta denna varma och hjärtskärande roman!
Tankeväckande, naken och intim!
I somras fann jag Graham Swifts novell Mothering Sunday i ett av bokskåpen i Kalmar och bestämde mig för att den fick flytta in till mig. Inte för att jag visste någonting om den, utan för att den tilltalade mig på något udda sätt. Eller om den skrämde mig lite. Hur som gav jag den en chans och jag kan säga att jag hann känna många känslor trots bokens relativt få sidor.
Charmig, varm och lite smått overklig!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Förra året läste jag min första julroman av Sarah Morgan Kristallklara nätter i juletid. Och i år läste jag min andra julroman av henne; Insnöade till jul som också blev årets sista bokklubbsbok. Tack Harper Collins för att jag fick läsa.
Klaustrofobisk, mörk och oväntat rolig!
Alice Feeneys namn är nämligen ett namn som jag har snappat upp och hennes böcker har lockat mig. Men när jag såg Amandas recension av Daisy Darker kände jag att jag inte kunde vänta längre. Tack Modernista för att jag fick läsa den och på så sätt själv komma Alice Feeneys författarskap närmare. Vilken kvinna, hon fick mig till och med i denna recension att rimma.
Uppmuntrande, hjärtevärmande och levande!
Jessica Georges roman Maame har många likheter med Candice Carty Williams roman Queenie. Men där jag hade svårt för Queenie älskade jag Maame. Från början till slut. Tack Jennifer för att du ville kompisläsa med mig och tack Malin för att du reserverade den åt mig på bibblan.
Spretig, dyster och blek!
Terapeuten är bokklubbens bokval för juli. Då vi inte hade läst några thrillers tyckte vi att det var på tiden att ge den genren en chans. Alex Michaelides namn dök då upp och valet föll på Terapeuten. Det bådade gott då en av oss hade älskat Den tysta patienten och vi andra hade hört så mycket gott om den.
Brittisk, rapp och aningen förutsägbar!
När jag såg att Den Perfekta Pojkvännen skulle komma på svenska, visste jag att jag var tvungen att ha den. När fantastiska Tina sedan rekommenderade den i min #12challenge för i år kunde jag inte vänta längre. Jag var tvungen att se vad allt tjohej var om… Tack Bokförlaget Forum för att jag fick läsa!
Överraskande, långsam och något platt!
Återigen blev jag förälskad i en bok på grund av omslaget. Sedan jag började med bokstagram har jag spanat in Stacey Halls romaner Hittebarnet och Mrs England, just på grund av de vackra omslagen. När jag såg att Mrs England hade översatts på svenska kände jag att jag var tvungen att ha den. Tack Bokfabriken för att ni lät mig läsa den.
Julig, värmande och underfundig!
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Min tredje och sista julroman för i år blev Sarah Morgans Kristallklara nätter i juletid. Tack Harper Collins för att jag fick läsa. Bilden har tyvärr ingenting med boken att göra, men jag tyckte att den var fin och jag hade ingen annan bild till den därför fick det fick bli såhär.
Mysig, förutsägbar och charmig.
Jag har sedan barnsben älskat julfilmer. Det är något magiskt med att kunna sitta under en varm filt med en kopp varm choklad i handen samtidigt som den ena mysiga julfilmen efter den andra rullar på min skärm. Men nu inser jag att det finns ett scenario som kan vara snäppet bättre. Det när man ersätter julfilmer med julromaner istället. Jag har sedan förra julen längtat efter att att få sätta tänderna i en riktigt smörig och sockersöt julroman och nu var det alltså dags. Det blev en sockerchock deluxe med Kate Hewitts roman Jul vid världens ände. Tack Piratförlaget för att jag fick äran att läsa denna charmiga, men aningen förutsägbara roman.