Våren 2021 introducerade jag en dystopisk bokcirkel för mina elever i det litteraturhistoriska arbetsområdet i svenska 2. I bokcirkeln ingick följande böcker: 1984– George Orwell, Kallocain – Karin Boye, Tjänarinnans berättelse – Margret Atwood samt Never let me go – Kazoo Ishiguro. Bokmums tipsade mig då om Jevgenij Zamjatins roman Vi; den första moderna dystopiska romanen, som ett komplement. Det skulle dock dröja mer än ett år innan jag tog mig an den… var det värt väntan?
Dracula – Bram Stoker
Bram Stoker lämnade onekligen ett arv efter sig när han skrev Dracula år 1897 och i det avseendet förtjänar romanen allt beröm som den har fått. Romanens inflytande på de moderna vampyrhistorierna i såväl romaner som filmer är omätlig. Men hur fungerar egentligen romanen i sig själv idag?
The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
Den bok som jag minns starkast från min barndom är Frances Hodgson Burnetts roman Den hemlighetsfulla trädgården (The Secret Garden). Det var den första boken som hittade vägen till mitt hjärta och den boken som har följt mig sedan dess. Oavsett hur många böcker jag än läste eller hur många världar jag än besökte, var det orden, bilderna och känslorna från The Secret Garden som jag ständigt sökte mig tillbaka till. Trots detta tog det 25 år innan jag vågade mig på att läsa den igen. Tror ni att mitt 36 åriga jag avnjöt den lika mycket som mitt 11 åriga jag?