Ojämn, irriterande men stundtals också vacker!
Ni som har följt mig vet att jag har älskat såväl Powerless och Reckless. Jag har hyllat dem och rekommenderat dem till höger och till vänster. Och jag har fängslats av kemin mellan Paedyn och Kai. Så det var föga förvånande att jag gick in i Fearless med höga förväntningar, men…
Tack Mius för att jag fick läsa den och därmed avsluta serien.
Fearless: Handlingen i korta drag
Fearless tar vid där Reckless slutar, så har du inte läst den kan du sluta här för att inte få någonting spoilat.
Den kraftlösa Paedyn Gray var beredd på ett dödsstraff, efter händelserna i Powerless och Reckless. Efter att ha dödat kungen var ett giftermål med hans son, Kitt, det sista hon – och kungariket – förväntade sig. Men nu står hon här med Kitts ring på sitt finger och Kais hand om sitt hjärta. Som drottning skulle Paedyn kunna ena Ilya och skapa ett rike där kraftlösa lever sida vid sida med eliter utan att vara rädda. Men är hon redo att krossa sitt och Kais hjärta för att få det?
Fearless: Min läsupplevelse
Inledningsvis är jag är taggad. Men ganska snart upplever jag tempot ojämnt och hackigt. Det börjar långsamt, väldigt långsamt. Och jag blir irriterad av alla cirkelkonflikter. Men sedan när handlingen väl tar fart händer allting på en gång. Jag känner att Roberts pressar in för mycket på för kort tid, vilket gör att jag inte hänger med. Och nu när jag försöker skriva några ord om Fearless är jag både besviken och arg. Jag hade hoppats på en bok med samma intensitet, känslor och komplexa konflikter (såväl inre som yttre) som de tidigare böckerna. Istället får jag en berättelse som känns väldigt forcerad.
Men det som stör mig mest är hur Kitt behandlas. Att han offras på ett respektlöst sätt. Jag kan inte annat än att kalla det ett brutalt karaktärsmord. Allt det som byggts upp kring Kitt; sårbarheten, osäkerheten, makten, lojaliteten, skulden och kärleken reduceras här till… vad? En lättillgänglig och publikfriande lösning. Det känns inte värdigt för en karaktär som jag har tyckt om och hejat på. För mig blir det ett svek både mot honom och mot läsarna. Slutet landar därmed totalt platt och gör mig frustrerad och förbannad. Och epilogen tillför ingenting nytt till berättelsen. Man hade kunnat tro att slutet skulle göra mig lycklig, Kai och Pae. Men inte på bekostnad av Kitt. Och tråkigt nog, hatade jag detta slut.
Men missförstå mig nu rätt. Boken är inte dålig, bara inte vad jag hoppats på. Roberts språk har samma driv som tidigare och det finns stunder i Fearless som på riktigt berör. När Roberts språk riktigt bränner till. Vissa scener är så väl gestaltade att jag blir påmind om varför jag älskade de första böckerna. Men tyvärr räcker det inte för mig och därför blir min recension ambivalent som ni kan se.
Slutsats
Jag gick in i Fearless med kärlek och förhoppningar. Men i slutändan lämnar boken mig med en bitter eftersmak. Den föll på sina egna förenklingar. Jag hade velat ha en bok som utmanade mig, som lät karaktärerna möta konsekvenserna av sina handlingar och som vågade hålla kvar handlingen i gråzonerna. Istället fick jag en bok där slutet kändes tillrättalagt och forcerat. Därför är Fearless tyvärr inte den storslagna final som jag hade hoppats på. Men serien är ändå en av mina favoriter. Jag får bara, precis som med Game of Thrones, förtränga slutet…