Överhypad, stundtals barnslig och fascinerande!
I december fick jag ett fantastiskt paket från Gondol. I paketet fanns Fourth Wing och dess efterträdare Iron Flames.
Jag kan nog säga, utan att det skulle kännas som en lögn, att Fourth Wing är 2023 års mest hypade bok. Jag vet inte riktigt hur och när det hände, men helt plötsligt var den överallt. Folk läste den, folk pratade om den och folk älskade den. Otroligt farligt. Och när jag skulle välja 2024 års första bok, var det med en skräckblandad förtjusning som jag tog mig an Fourth Wing, en populär och omtyckt bok. Kommer den att leva upp till förväntningarna?
Fourth Wing: Handlingen i korta drag
Rebecca Yarros fantasyroman Fourth Wing utspelar sig i Navarre, ett land där drakar och människor samexisterar. Berättelsen kretsar kring tjugoåriga Violet Sorrengail som precis ska börja på Basgiaths brutala och elitistiska krigshögskola. Hon trodde att hon hade sin framtid utstakad. Hon skulle bli en skrivare likt sin far och tillbringa sitt liv i lugn och ro, bland böcker och gamla skrifter. Men hennes stränga mamma, tillika rektor på Basgiath och general för Navarre, har andra planer. Hon beordrar Violet att bli drakryttare istället, den tuffaste utbildningen på skolan. En utbildning, där det endast finns två utvägar: ta examen eller dö.
Violet är dock inte lik de andra kadetterna på skolan. Hon är smart, men hon är mycket mindre och skörare än alla andra kadetter. Och det är allmänt känt att drakar inte bara undviker att binda sig till “bräckliga” människor, utan också att de bränner dem. Därför finns det en risk att hon elimineras innan hon ens blivit en fullvärdig kadett.
Plötsligt befinner sig Violet, i en våldsam värld där hämndlystna fiender kliver över lik – bokstavligt talat – för att klättra i hierarkin och förbättra sina egna chanser att lyckas. Den värsta av dem alla är Xaden Riorson, den mest skoningslösa eleven på hela skolan och han döljer inte ens att han vill se Violet död.
När historien vecklar ut sig väver Yarros en väv av intriger, förräderi, mod och lust. Under bokens gång kommer allianser att skapas. Liv kommer att gå förlorade. Tidigare fiender kommer att bli allierade. . . eller till och med älskare. Gamla allianser testas och nya fiender uppstår. Med varje vändning blir insatserna högre och faran mer intensiv.
Fourth Wing: Min läsupplevelse
Jag är splittrad i mina känslor kring Fourth Wing. När jag hade läst ut boken var jag besviken. Inte för att det nödvändigtvis var en dålig bok, utan för att jag hade förväntat mig mer.
Jag tycker att Yarros förlitar sig mycket på genren och den vana fantasyläsaren och det gör att hon är knapphändig med sina beskrivningar. De knapphändiga beskrivningarna gör att jag har svårt att se miljöerna och karaktärerna framför mig.
Jag vet exempelvis att karaktärerna ofta är antingen på en drakrygg någonstans i luften, eller på en matta och slåss mot varandra. Men jag vet inte hur det ser ut under eller runt dem. Samma sak är det med karaktärerna. Jag vet väldigt lite om dem. Jag vet att Violet är 20 år, silverhårig, svag och bräcklig. Och att alla killar utom Jack tydligen är väldigt snygga samt att alla kadetter är kåta.
Så när jag slår igen boken har jag fler frågor än svar. Jag undrar exempelvis varför karaktärerna beter sig och pratar som 15-åringar, när de är 20+. Och förstår inte varför Violet från början hatar Xaden och varför hon sedan helt plötsligt älskar honom. Jag förstår inte Dains karaktär eller vad de vuxna har för roll i boken. Dessutom förstår jag inte vad Violets bräcklighet beror på eller varför Xaden kallar henne Våldsam…and so on.
Trots allt det ovan nämnda gillar jag boken, därav min splittring. Jag gillar tanken med boken och det finns något som fascinerar mig med den. Det finns något som gör att jag vill läsa vidare. Detta något är drakarna. De mystiska, farliga, griniga, brutala, mäktiga och magiska men samtidigt känsliga drakarna. Jag älskar verkligen hur de kommunicerar med varandra och sina ryttare och hur de kanaliserar känslor och magi. Det är drakarnas förtjänst att jag vill läsa vidare och att jag till slut landar i att jag överlag gillar boken. Nu hoppas jag bara att de har en ännu större roll och tar ännu större plats i Iron Flame.
Slutsats
Jag förstår varför folk älskar den här boken och jag önskar att jag också hade gjort det. För mig är Fourth Wing en njutningsbar läsning, men det är nödvändigtvis inte en särskilt mättande läsning. Att läsa den är lite som att äta skräpmat. Jag njuter för stunden, men vet att måltiden saknar viktiga näringsämnen. Den lämnar lite att önska. Ändå vet jag med säkerhet att jag snart kommer vilja ha mer… Tur är då att Iron Flames står och väntar.