Morbid, komisk och lagom skruvad!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Under årets #japanuary bestämde jag mig alltså för att återvända till Japan genom Sayaka Muratas roman Hur mår fröken Furukura?
Hur mår fröken Furukura?: Handlingen i korta drag
Hur mår fröken Fururkura? handlar om 36-åriga Keiko Fururkura som inte riktigt får ”rätsida” på sitt liv. Redan som barn var hon annorlunda och hade svårt att anpassa sig efter det ”normala”, vilket orsakade obehag för folk omkring henne. När exempelvis andra barn grät över en död fågel på lekplatsen, tyckte Keiko att hon och hennes mamma skulle ta hem den och äta den. Genom tillrättavisningar från såväl föräldrarna som personalen på skolan lärde hon sig ganska snabbt att hon inte var som andra. Att hon var fel och behövde fixas till!
Nu är hon 36 år, och till freds med att vara singel, oskuld och timanställd i en liten närbutik. Under sina 18 år som timanställt affärsbiträde i närbutiken har hon lärt sig att kopiera sina medarbetares personligheter, för att konstruera sin egna ”normala” identitet. Trots att Keiko trivs med sitt liv, har andra i Keikos omgivning åsikter om hur det ska levas. Mest handlar åsikterna om att hon bör hitta ett riktigt arbete och att hon bör hitta en man att stadga sig med. Genom romanen kämpar Keiko för att hitta sin plats och sin egen röst i ett samhälle som inte lämnar utrymme för utsvävningar och avvikningar.
Hur mår fröken Furukura?: Min läsupplevelse
Oj den här boken liknar inte någon annan bok jag har läst. Den är på samma gång mörk som komisk, allvarlig som lättsam. Jag vill både sluka den i ett nafs och ta god tid på mig att läsa för att smälta den. Dessutom skrattar jag rakt ut, högt, vid flera tillfällen under läsningen för att sedan skämmas, svära och oroa mig.
Hur mår fröken Furukura? är verkligen en unik och provokativ berättelse som utforskar teman som ensamhet, identitet, konformitet och samhällets förväntningar. Murata driver med människans trångsynthet genom att beskriva en ”normal” värld där det inte finns något utrymme för undantag och där vi måste rätta till det som inte håller måttet. Samtidigt låter hon den något morbida och fyrkantiga Keiko Furukura, som lever sitt eget liv i sin egen bubbla och går sin egna väg, bli romanens hjältinna.
Jag är team Keiko från start och jag älskar alla hennes sidor. Jag vill att det ska gå bra för henne och att hon ska finna sin lycka, oavsett hur den ser ut. Men som läsare ser jag sådant Keiko missar och förstår att folk i hennes omgivning driver med och utnyttjar henne. Då brister mitt hjärta. När hon låter en värdelös man flytta in till henne och utnyttja henne, då blir jag frustrerad, ledsen och arg. Men i slutet lär Murata oss att vi människor är olika. Vi ska inte säga vad andra ska göra och vi ska inte heller rätta oss efter det andra gör. En sak som fungerar för någon, fungerar inte för någon annan och så får det vara. Vi måste lära oss att acceptera och respektera varandras olikheter. Vi behöver inte fler av samma sort, utan vi behöver fler av Keiko.
Slutsats
Hur mår Fröken Furukura? är en unik, kraftfull komisk och lagom skruvad berättelse om att våga gå sin väg. Boken är en provokativ och tankeväckande läsning som får läsaren att tänka till och utmana sina egna tankar. Boken är lämplig för personer som är intresserade av feministisk litteratur och unika berättelser med oväntade vändningar. Gillade du Molly i Nita Proses roman Städerskan, lär du älska Keiko!