Mythos – Stephen Fry

Elegant, underhållande och fantasifull!

Vad får man om man blandar ett begåvat geni (komiker, författare, tv-värd, skådespelare och ateist) med grekisk mytologi? De grekiska myterna återberättade på ett humoristisk, intressant och kvickt sätt av Stephen Fry och det kan knappast bli bättre!

Mythos: Handlingen i korta drag

Stephen Frys Mythos börjar i tomheten. Antikens greker menade att universums uppkomst inte startade med en smäll, utan med KAOS. ”Var Kaos en gud /…/ Eller var Kaos precis som i dagens bemärkelse en kolossal oreda, i stil med en tonårings rum fast värre?” (Mythos, s.21). Boken följer sedan Gaias och Uranos avkommor i flera generationer. Vi får ta del av sexuella umgängen mellan dödliga och odödliga. Ja, det finns mycket sex i den här boken och det kan vi tacka, eh… klandra självaste Zaus för. Han var lite av en kåtbock, till Heras stora förtret.  

Mythos: Min läsupplevelse

I Mythos sätter Fry ljus på många fantastiska berättelser från den grekiska mytologin. Jag älskar berättelserna om Prometheus, Pandora och de olyckor hon släppte ut, Athenas födelse ur Zeus huvud, Eros och Psyches kärlekshistoria, Echos förbannelse samt Persefones vandring i dödsriket. Det fascinerar mig också hur de gamla grekerna tror att våra stjärnbilder kom till.   

Jag har alltid varit fascinerad av grekisk mytologi i allmänhet och dess gudar och gudinnor i synnerhet. Jag har beundrat deras storhet, förundrats över deras vansinne, avnjutit deras skönhet, överraskats av deras barnslighet, skrattat åt deras humor samt älskat deras mänsklighet. Det finns något eggande med de stora men felande gudomligheterna. I Mythos får vi ta del av just detta; kraften, humorn, lidelsen, egensinnigheten och de verklighetstrogna detaljerna i de antika grekiska historierna. Fry tar med oss på en resa i klassisk grekisk mytologi. Men det blir inte på något sätt torrt eller för allvarligt, utan snare jävligt roligt. Han lyckas föra in liv, värme, träffsäkerhet och humor i de gamla berättelserna så att de känns högrelevanta för oss även idag.

Slutsats

Det här är elegant, fantasifullt, intelligent, engagerande och underhållande. Fry är en mästare på att krydda berättelsen med självuppfunna dialoger. Dessa ger boken en kvick, snygg, busig och lite fräck aura. Jag kan tänka mig att Fry log när han skrev den här boken och jag log banne mig när jag läste den. Jag älskar det här! 

Lämna en kommentar

fjorton − sju =