Sambo på försök – Beth O’Leary

Hjärtevärmande, uppfriskande och udda!

Jag har aldrig innan läst någonting av Beth O’Leary men efter att bästa Josie rekommenderade mig att läsa The Flatshare, kunde jag inte annat än att ta mig an utmaningen. Nu när jag har läst Sambo på försök (The Flatshare) vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Nu är frågan vem det är som är drottningen av feel-good: O’Leary eller McFarlane?

Sambo på försök: Handlingen i korta drag

Tiffy och Leon delar lägenhet och säng.
Tiffy och Leon har aldrig träffats…

Beth O’Learys roman Sambo på försök handlar om de två främlingarna Tiffy och Leon som bestämmer sig att dela lägenhet med varandra. Tiffy Moore är en konstnärlig och udda själ, som nyligen har blivit dumpad av sin pojkvän Justin och behöver därför snabbt hitta en billig lägenhet. Leon Twomey är en obekväm och fåordig man och han har en enrumslägenhet som han sällan är i samtidigt som han är i stort behov av pengar. En annons kopplar ihop de två främlingarna och blir lösningen på bådas problem. Leon jobbar på nätterna och sover på dagarna, medan Tiffy jobbar på dagarna och sover på nätterna. De kan alltså dela både lägenhet och säng, utan att faktiskt träffas.

Trots att de aldrig träffas kommer Tiffy och Leon varandra nära och utvecklar en egendomlig relation genom kommunikation via post-it-lappar. Först handlar det om praktiska saker som rör lägenheten och sambolivet, men så småningom blir det mer personligt. Ju bättre de lär känna varandra, desto mer älskar vi dem. Genom berättelsen står det klart för oss att Tiffys förhållande med Justin inte var sunt. Han manipulerade henne och utsatte henne för känslomässiga övergrepp, något som han än gör. Känslomässiga övergrepp är något som Leon har erfarenhet av genom sin mammas tidigare relationer. Leon har dessutom en lillebror, Richie, som sitter i fängelse; oskyldigt dömd. Pengarna Leon får från Tiffy går till att betala Richies advokat, som inte verkar ha någon som helst vilja att hjälpa sin klient. Tiffy och Leon stöttar varandra genom allt det här och snart smälter deras två världar till en.

Men kan man bli kär i en person som man aldrig träffat och vad händer när man till slut träffas?

Sambo på försök: Min läsupplevelse

Efter att ha läst Mhairi McFarlanes roman trodde jag att jag hade läst årets feel-good. Men nu tror jag att Sambo på försök tar förstaplatsen som årets feel-good och att Beth O’Leary är feel-good-drottningen att hålla ögonen på. Sambo på försök är en hjärtevärmande, uppfriskande, udda, charmig, rolig och väldigt engagerande berättelse om kärlek och vänskap i alla dess former. Den såväl fångar som engagerar läsaren och den är svår att glömma.

Vid min läsning av den här romanen har jag försökt vara kritisk och hitta saker att anmärka på, men det har varit förgäves. Jag älskar verkligen allting med den här romanen. Sambo på försök är lättsam samtidigt som det finns undertoner av svärta och smärta. O’Leary lyckas skickligt balansera fluffiga rom-com-inslag med allvarliga ämnen så som övergrepp, kampen om att få älska vem man vill, ekonomiska problem, sjukdom samt problem med rättsväsendet. När det kommer till uppbygganden av romanen, älskar jag att det är korta kapitel som växlar mellan Tiffys och Leons perspektiv. På så sätt får jag en djupare förståelse för dem båda och oj vad jag älskar dem. Hjärtat i romanen är helt klart deras konversationer via post-it-lappar. De gör romanen rolig och udda.

O’Leary har verkligen en förmåga att skildra sympatiska, varma, trovärdiga och intressanta karaktärer som kryper in under skinnet på dig som läsare. Karaktärer som är lätta att tycka om men svåra att glömma. Jag fick verkligen nya vänner i Tiffy, Leon, Richie, Mo, Gerty och de andra. Det här är verkligen är roman med hjärta samt själ och det enda negativa med den är att den tar slut. Jag är helt övertygad om att Sambo på försök kan bota vilken dålig dag som helst!

Slutsats

Sambo på försök var en glad läsning. Jag minns inte när jag läste en bok med ett sådant leende på läpparna. Det gjorde nästan ont i käkarna efteråt. Språket är lättsamt men vackert och berättelsen är fängslande och rörande. Jag kan inte hitta ord bra nog att hylla den här boken. Den kan inte beskrivas, utan måste upplevas! Därför säger jag bara; läs den!

Lämna en kommentar

7 − tre =