Halvårssummering av bokåret 2022

Vi har kommit in i juli och det är då dags för en halvårssummering av mitt bokår hittills. Jag har läst lite allt möjligt, gammalt som nytt, barnsligt som fräckt och jag har läst mer än någonsin. Men ändå är de olästa böckerna i bokhyllan fler än innan… rimligt?

Halvårssummering: antal lästa böcker

I början av året satte jag upp ett mål för 2022. Jag skulle läsa 75 böcker. Med tanke på att jag läste 70 förra året, kändes inte 75 böcker i år helt orimligt. Delmålen för att uppnå det stora målet är att läsa: Harry Potter-serien, 22 böcker som har legat i min bokhylla länge och som jag måste läsa under året samt 12 böcker rekommenderade av 12 vänner.

Men hur har det då gått och hur mycket har jag läst?

  1. Goodreads läsutmaning: 45 av 75
22 böcker i 22
12-utmaningen
Sommar TBR

Halvårssummering: Bästa boken

Oj, den kan jag inte svara på, då jag har hittills satt fem stjärnor på 18 böcker. 18 böcker… Jag måste ha varit för snäll, eller har böckerna varit så bra?! Men om jag skulle nämna några så skulle det bli dessa:
Samtida roman: Hjärtats innersta röst
Biografi: Ett jävla solsken
Non-fiction: Mythos
Feel-good: Sambo på försök
YA: Om jag var din tjej
Spänning/Thriller: Patient 43
Historisk fiktion: Giftmakerskan
Fantasy: Midnattsbiblioteket

Halvårssummering: Bästa uppföljaren

Det är utan tvekan Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling.

Halvårssummering: Största besvikelsen

Jag har flera besvikelser i år. Det började i januari med Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston. Usch, ryser när jag tänker på den. Det var verkligen inte min kopp av te. Besvikelsen fortsatte sedan med Det slutar med oss av Colleen Hoover. Åh, jag hade så höga förväntningar på den och den bara föll. Utförlig recension kommer om några dagar.

Senaste besvikelsen blev, tro det eller ej The seven husbands of Evelyn Hugo. Jag ska inte säga att den på något sätt var dålig, men jag trodde att det skulle bli det här årets Där kräftorna sjunger, men så blev det inte. Det var en fin historia men inte mycket mer än så. Jag lovar att skriva mer utförligt om den i ett eget inlägg så småningom.

Halvårssummering: Största överraskningen

Det måste vara De sju morden på Evelyn Hardcastle. Den boken liknade inte någon annan bok jag har läst när det kommer till handlingen. Det är synd att den inte tilltalade mig mer i karaktärsväg, då hade det varit en fullpoängare. Men hatten av för Stuart Turton, vilken hjärna!

Halvårssummering: Ny favoritförfattare

Beth O’Leary utan tvekan! Men jag är även väldigt nyfiken Taylor Jenkins Reid. Även av jag inte tyckte att The seven husbands of Evelyn Hugo levde upp till hypen är jag nyfiken på hennes författarskap och kommer helt klart läsa fler böcker av henne i framtiden.

En bok som gjorde mig glad

Sambo på försök av Beth O’Leary och Mythos av Stephen Fry.

En bok som fick mig att gråta

Säg inget om Lydia av Celeste Ng var senaste boken som fick gråtklumpen i halsen att växa. Jag var verkligen inte beredd på det. Recension kommer under julimånad.

En karaktär som jag älskade

Utan tvekan Molly i Städerskan av Nita Prose.

En bok med det finaste omslaget

Det måste vara Ann-Catrin Mattssons bok Dotter av Jord. En vacker bok både på insidan och utsidan. Längtar efter att ha uppföljaren Pojke av stjärnor i min ägo.

En bok med somrigt innehåll

Sommarvindar och sanningar av Caroline Möllesand är solklar vinnare där.

Halvårssummering: Mina tankar

Ja, jag kan säga att jag är nöjd med mitt bokår såhär lång och jag längtar efter att se vad kommande halva av 2022 bjuder på i läsväg. Just nu känns det verkligen som att jag kan nå mitt mål på 75 böcker med god marginal, men jag ska inte säga för mycket än. Nästa halva må vara lång, men den är också mörk.

Hur har er första halva varit? Har ni läst något bra som jag bör hålla koll på?

2 svar på ”Halvårssummering av bokåret 2022”

  1. Hej Amila,
    att jag inte har hittat till din härliga läsblogg förrän nu – det är ju skandal! Då vet jag vart jag kan vända mig framöver när inspirationen tryter. Till dess bjuder jag på några slumpmässiga titlar på bra läsning från den senaste tiden. Ledsen att listan blev lång, men man kan ju aldrig ha för många böcker i sin tsondoku. 🙂

    Lucia Berlin: Handbok för städerskor – den perfekta novellsamlingen för någon som trott att hen inte gillar noveller, då samma personer kan dyka upp i flera fristående noveller vilket ändå skapar en sammanhållen känsla, och ger en bild av Amerika som inte alltid tar plats annars.

    N.K. Jemisin: Trilogin om den söndrade jorden, som börjar med Den femte årstiden. Fantasy för den som klarar mörker och en klump i hjärtat, och som kan jobba sig in i inledningen på en roman. Med andra ord: lite tuggmotstånd, men sååå bra.

    Agota Kristof: Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen. De tre romanerna finns i en samlad pocket och förskjuter hela tiden gränsen för vad läsaren tror att hen har förstått. På ytan en roman om tvillingpojkar som försöker överleva ett krig, men under ytan snarare en undersökning av identitet. Liknar inget annat jag har läst. Tredje romanens titel gör inte saken enklare.

    Michael Bond: Paddington-böckerna finns i en fin utgåva av Modernista och borde vara ypperlig för en läsande förebild som vill läsa lagom långa kapitel om en liten björn med marmeladmackor i hatten för en yngre medmänniska!

    Ann-Helén Laestadius: Stöld. Om Elsa som får se sin familj bita ihop och bita ihop igen när deras renar dödas och polisen inte verkar prioritera dessa brott, och hur denna hjälplöshet påverkar livet, släktbanden och identiteten som same.

    Elin Anna Labba: Herrarna satte oss hit – om tvångsförflyttningarna i Sverige. Som Laestadius roman bygger denna bok på dokumentärt material, men är i motsats till Stöld ingen fiktiv berättelse, utan fyller snarare en lucka i historieskrivningen – i alla fall fyllde den välbehövligt en kunskapslucka hos mig.

    Ulrika Knutson: Den besvärliga Elin Wägner. Klassisk biografi som också sätter in Wägner i sin tid på ett klart och lättbegripligt sätt, så man förstår hennes roll och plats i det tidiga 1900-talets kvinnokamp.

    Natalia Ginzburg: Familjelexikon. En kort självbiografisk släkthistoria som bygger på språkets och idiolekternas betydelse för att hålla en ihop en familj, och samtidigt en berättelse om fascismens framväxt i Italien under 1900-talet. Det får en både att fundera på vilka uttryck som skapar igenkänning i den egna familjen, och vad vi vet om våra familjemedlemmars moraliska och politiska hållning.

    Min Jin Lee: Pachinko. Kanske inte min favoritbok men definitivt läsvärd då den gav en inblick i en värld som är okänd för mig. Den utspelas i Korea och följer en familj som av olika skäl hamnar i Japan, och skildrar vilka slitningar det skapar för identiteten när de föraktas av både japaner i egenskap av invandrare och av koreaner i egenskap av utvandrare. Vad pachinko är? Det får man reda på i romanen.

    Natalie Haynes: A thousand ships. Såvitt jag vet finns den inte översatt till svenska, tyvärr, men det är en briljant omskrivning av Iliaden ur kvinnornas perspektiv: Briseis, Hekabe, Cassandra, Helena, Andromake och andra. Gillar man berättelser om klassiska ”hjältar” som Akilles, Agamemnon och Odysseus det allra minsta, ska man definitivt läsa denna!

    Natalie Haynes: Pandora’s Jar. Inte heller den på svenska, vad jag vet, men det är definitivt en kruka som Pandora hade, inte en ”box” (den felöversättningen kan vi tydligen tacka Erasmus av Rotterdam för). Till skillnad från A thousand ships är detta inte en roman utan mer en essäistisk fackbok, där Haynes både återberättar och omvärderar välkända myter om Medusa, Pandora, Klytaimnestra, Medea och andra. Haynes är skolad klassicist OCH ståupp-komiker i en fantastisk kombination, vilket märks i hennes rappa och roliga stil som alltid grundar sig i välgrundad research av klassiska originaltexter. För den sommarlate har Haynes också en mycket rolig podcast på BBC som heter ”Natalie Haynes stands up for the classics”. Missa inte.

    Maggie O’Farrell: Hamnet. Ännu en roman i avdelningen ”återanvändning av klassiker”, i detta fall hur västvärldens mest spelade pjäs Hamlet kom till, men jag lovar – finfin läsning även för den som inte bryr sig om Shakespeare ett dugg (om det nu finns sådana personer?!). Shakespeare själv förekommer mest som bifigur, berättare är hans hustru Agnes. Fram med stora näsduken i slutet!

    Chimamanda Ngozi Adichie: Det där som nästan kväver dig. Novellsamling. Eller vad som helst annat som hon har skrivit. Adichie ska ha Nobelpriset, punkt slut.

    Diamant Salihu: Tills alla dör. Fackbok där Salihu intervjuat inblandade i Järvakonflikterna, från myndigheter via förövare/offer till förälder och syskon, för att försöka förstå gängkriminalitet och dödligt våld bland unga. Lättläst, nödvändig bok om en svårbegriplig situation i vårt samhälle.

    Chinua Achebe: Allt går sönder. Nigeriansk klassiker från 50-talet som dröjer sig kvar efter läsning; om krigaren Okonkwo som gör vad han kan för att hålla fast vid sitt sätt att leva när de vita missionärerna kommer.

    Kerstin Ekman: Löpa varg. En till åren kommen jägmästare möter en varg och börjar ifrågasätta delar av sitt liv. Hans hustru säger till honom: ”Jag vet att du är ledsen. Var det. Men förtvivla inte.” Nog sagt, när det inte kan sägas bättre.

    Slutligen: man kan ju knappt läsa om Harry Potter för ofta, men om man vill ha variation i det finns det en fantastisk utgåva av MinaLima som också gjort allt grafiskt material till filmerna – de (engelska) utgåvorna är späckade med detaljrika bilder och pop-up-animationer. Än så länge finns endast Philosopher’s Stone och Chamber of Secrets, men de andra kommer väl så småningom. Bloody brilliant, som Ron skulle sagt. Krister Henrikssons fantastiska inläsning är också en njutning!

    Svara
    • Hej Eike, vad roligt att du hittade hit. 🙂 Jag vet inte om jag har så mycket att tipsa om men det kommer. Jag ser att du har läst en del som jag gärna vill ta mig an. Tänker börja på Hamnet så fort jag läst ut den boken jag läser nu. Annars är jag väldigt nyfiken på Allt går sönder, tills alla dör, Pachinko och Stöld. De andra har jag inte koll på så tack 🙂 Jag sparar listan! Jag visste väl att jag kunde lita på dig!

      Svara

Lämna en kommentar

15 − fjorton =