Långsam, udda och mångbottnad!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Senseis portfölj blev min andra roman av Hiromi Kawakami och min andra resa till Japan på kort tid. Precis som i Nakanos Secondhandbutik är Kawakami här sparsam och enkel i sitt skrivande. Men där Nakanos Secondhandbutik var lättsam är Senseis portfölj mer tungsint. När jag precis hade läst ut den tyckte jag att den inte tilltalade mig lika mycket som den förra, men nu när jag skriver om den, väcker den känslor i mig som jag inte kan förklara.
Senseis portfölj: Handlingen i korta drag
Senseis portfölj utspelar sig, föga förvånande i Tokyo. I fokus för berättelsen står den osannolika relationen mellan Tsukiko och hennes gamle gymnasielärare i japanska. Tsukiko, är en 38-årig, ensam och introvert kvinna vars liv inte riktigt har blivit som hon hade tänkt sig. Hon har få vänner, träffar sällan sin familj, börjar känna sig uppgiven över att någonsin få träffa någon att dela livet med och så dricker hon kanske lite för mycket.
En kväll möter hon oväntat sin gamla lärare på den lokala sake-baren. Då hon inte kan minnas vad han heter kallar hon honom det formella tilltalsnamnet Sensei (magistern). Detta första möte återupplivar en koppling som länge hade varit vilande, vilket leder till en serie tillfälliga möten och samtal. De två träffas på olika restauranger och barer, där de äter sig igenom det japanska köket, dricker sake och konverserar. Och medan årstiderna passerar förbi växer sig bandet mellan dem allt starkare. Till något svårdefinierat, starkt, livsförändrande.
Senseis portfölj: Min läsupplevelse
På engelska heter Senseis portfölj; Strange Weather in Tokyo och därför är vädret och de föränderliga årstiderna en central del för romanen. De ska inte bara tolkas bokstavligt utan kan också ses en metafor för Tsukikos och Senseis förhållande. Precis som vädret kan förändras oväntat och från ingenstans, kan dynamiken mellan människor förändras. Och förändringarna i deras förhållande får vi följa.
I fokus för romanen står alltså Tsukiko och Sensei. Deras förhållande är ömt och udda. Det är präglat av en tyst förståelse och outtalad tillgivenhet. Deras möten kännetecknas av diverse olika samtal, förtäring av mat och dryck, delade tystnader och tillfredsställelsen av att ha funnit någon att dela ensamheten med. Jag tycker att det intressanta med deras relation inte är vad som sägs när de träffas, utan snarare vad som inte sägs. Vad som finns i tystnaden och det outsagda. Det är tystnaden som talar högst och säger mest. Och det känner jag är signifikant för Kawakami. Att hon säger så mycket utan att säga något och det gör henne till en författare att lägga på minnet.
Som jag skrev inledningsvis var jag inte imponerad av Senseis portfölj när jag hade läst ut den. Det enda jag kunde tänka på var att de drack för mycket. Men nu när jag har suttit och skrivit om den slår det mig hur djup och mångbottnad den här romanen är. Att den är flyktig och svårfångad precis som livet självt. I romanen utvecklades Tsukikos och Senseis förhållande till något svårdefinierat, starkt och livsförändrande, precis som min läsupplevelse av denna bok har gjort.
Slutsats
Senseis portfölj är en kort roman, men låt dig inte luras. Innehållet är desto tyngre. Gillar du Japan med dess kultur, mat och körsbärsträd, gillar du tungsinta romaner som gör dig förvirrad i dina känslor och gillar du att läsa mellan raderna; ja då är den här boken någonting för dig.