Ojämn, överansträngd och förvirrande!
För ett par år sedan läste jag Kvinnan i fönstret av A.J. Finn och jag fullkomligt slukade den. Därför var jag väldigt taggad när jag såg att det hade släppts en ny bok av samma författare; Slutet på historien. Tack Albert Bonnier för att jag fick läsa…
Slutet på historien: Handlingen i korta drag
”Jag kommer att vara död om tre månader. Kom och berätta min historia.”
Så skriver den berömde men tillbakadragne deckarförfattaren Sebastian Trapp till sin mångåriga korrespondent Nicky Hunter. Nicky är en litteraturvetare med spänningslitteratur som fokus och har länge varit ett fan av Trapps verk. I Slutet på Historien får vi se relationen mellan Sebastian och Nicky utvecklas när Nicky utan att tveka reser till den spektakulära villan i San Francisco för att hjälpa till att skriva Trapps memoarer. På plats möter hon inte bara Sebastian Trapp utan också hans vackra fru Diana, hans egensinniga brorson Freddy och hans beskyddande dotter Madeleine. Alla är dock inte lika välkomnande till främlingen som ska rota i deras liv.
Sebastian Trapp är en världsberömd mysterie- och spänningsförfattare med några egna mysterier. På nyårsafton 1999 försvann nämligen Sebastians första fru och deras tonårige son. Sedan dess har författaren hållit sig borta från rampljuset. Allmänheten misstänker att det är Sebastian som ligger bakom försvinnandena och att han egentligen har mördat både frun och sonen. Nicky vet inte vad hon ska tro, men ska nu försöka väva ihop trådarna i Sebastians liv. Kan den perfekta deckarförfattaren själv ha begått det perfekta brottet? Och varför låter han en total främling gräva i hans förflutna?
När ett lik dyker upp i familjens damm är det ett tecken på att det förflutna inte är borta ; det bara väntar… Och det minskar inte misstankarna mot Sebastian.
Slutet på historien: Min läsupplevelse
Så vad kan jag skriva här efter att ha läst Slutet på historien?! Jo, att den inte var bra! För det mesta är jag rakt igenom förvirrad och vet inte vad som händer. Utspelar den sig i nutid eller är det 1950-tal, eller ännu tidigare? Är det en thriller eller fars? Är det dröm eller verklighet? Dessutom är boken lite för lång och utdragen, vilket gör att jag gång på gång tappar intresset. Jag kommer till och med på mig själv med att en gång för mycket tänka på vardagssysslor snarare än handlingen i boken och det är aldrig ett bra betyg.
Inget av det jag gillade med Kvinnan i fönstret fanns med i denna bok. Det är en stor besvikelse och stundtals undrar jag om det verkligen är samma författare som ligger bakom de båda böckerna. Visst, den förvirrande känslan om det är hallucinationer eller verklighet finns här, men den är så invecklad att det blir dåligt. Och det som är tänkt att hålla spänningen vid liv, frågan om Sebastian hade något med försvinnandet av sin fru och son att göra, intresserar mig inte alls eftersom Finn inte har gjort karaktärerna tillräckligt intressanta. Jag bryr mig liksom inte om någon av karaktärerna. Twisten som kommer i slutet är kanske det bästa Finn kunde få till på en så handlingsfattig historia. Men den är också väldigt frustrerande, bisarr och irriterande. Ja, den är nästintill desperat.
Slutsats
Kort sagt är Slutet på historien en lite för lång historia. Och slutet på den kan inte komma fort nog. Det är tyvärr inte en historia som tilltalade mig. Men jag kommer att ge A.J. Finn en chans till, eftersom jag älskade hans Kvinnan i fönstret.