Stillsam, känsloladdad och vacker!
För 10 år sedan läste jag Konsten att höra hjärtslag. Jag minns än idag hur betagen och förtrollad jag var av den vackra berättelsen. Det var alltså inte så konstigt att jag återvände till författaren som skrev boken som inte bara förtrollade mig, utan en hel värld.
Tack Modernista för att jag fick läsa!
Akikos stilla lycka: Handlingen i korta drag
I Akikos stilla lycka möter vi den unga kvinnan Akiko som lever ett till synes ordnat liv i Tokyo. Hon har ett stabilt arbete och följer de oskrivna regler som omgivningen har satt upp. Hon är i en storstad, omgiven av människor, men under ytan bär hon på en djup ensamhet och en känsla av att inte riktigt höra hemma någonstans. När hon en dag möter en vän från förr, börjar hennes liv sakta förändras.
Genom samtal, små handlingar av vänlighet och gemensamma minnen börjar Akiko förstå vad lycka egentligen innebor. Det handlar inte om perfektion eller framgång, utan om närvaro, mod och att våga öppna sitt hjärta för andra människor.
Akikos stilla lycka: Min läsupplevelse
Jag läste Akikos stilla lycka av Jan-Philipp Sendker när världen kändes alldeles för högljudd. Och det gav mig någonting annat. Någonting som andas. Någonting som viskar. Som smeker och som gör ont på en och samma gång. Men jag ska erkänna att jag var lite tveksam att läsa den här boken. Skulle den vara lika berörande som Sendkers tidigare romaner? Men det tog inte många sidor innan jag var helt fast. Berättelsen är enkelt i formen men den är så innerlig och det närmaste jag kommer en meditation.
Akiko själv gjorde starkt intryck på mig. Hennes ensamhet och försök att passa in kändes så mänskliga och nästan smärtsamt igenkännbara. Jag tycker om Akikos försiktighet. Hennes rädsla och hennes hopp. Men framför allt tyckte jag om hennes förvandling och att hennes favoritförfattare är Mieko Kawakami. Det var fint på något sätt och helt förståeligt.
Jan-Philipp Sendker skriver om människor som lever små och enkla liv, med stora sorger. Han skriver om ensamhet. Om ord som aldrig blev sagda och om kärlek som går omvägar. Boken väckte en märklig blandning av sorg och tröst hos mig. Sorg över hur lätt det är att gå vilse i krav och förväntningar, men tröst i att förändring faktiskt kan börja i någonting så litet som ett samtal, ett leende eller ett beslut att lyssna på sig själv.
Slutsats
Kort sagt: Akikos stilla lycka är en bok som inte bara underhöll mig utan också förändrade mitt tempo, mitt humör och mina tankar. Och just därför är det en bok som kommer stanna kvar i mitt hjärta, länge.