Hjärtskärande, tung och mörk!
Ibland får jag hem romaner som jag inte frågat efter, och Tula Hem var en sådan roman. Jag hade alltså inga förväntningar när jag började läsa denna lilla, men ack så tunga bok. Men jag kan säga som så; Modernista tack för att ni känner mig bättre än jag känner mig själv!
Tula Hem: Handlingen i korta drag
I Tula Hem följer vi Elin, som uppriven av sorg, lämnar sin sambo Dan och staden för att isolera sig i parets avlägsna lilla torp, som saknar både el och vatten. Elin varvar långa, planlösa skogsvandringar med vedhuggning och andra sysslor, medan mobilen ligger avstängd i en skrivbordslåda.
På en av sina vandringar träffar hon den äldre Eivor. En varm relation växer fram, men när Elin försöker bjuda hem Eivor till torpet förändras med ens stämningen. Långsamt börjar Elin ana att något fruktansvärt en gång måste ha utspelat sig på Björktorp, i just det hus som hon och Dan äger.
Tula Hem: Min läsupplevelse
Under tiden jag läser Tula Hem plågas jag. Våndas. Jag har svårt att andas. Jag har svårt att röra på mig. Flera gånger tänker jag att jag ska lägga ifrån mig den och aldrig ta upp den igen. Men sedan dras jag till den. Jag förbannar Modernista för att de skickade den till mig, samtidigt som jag är glad att jag får bekanta mig med Malin Norrbacks mästerliga prosa.
I romanen får vi alltså följa Elin genom hennes sorg och stora förlust. Bara det ger romanen ett mörkt skimmer och en hotande stämning som likt en våt filt omsluter en. Paralyserar en. Och jag hade väldigt svårt för det mörker, den hopplöshet, trasighet och maktlöshet som Norrback skildrar i den här romanen. Framförallt visste jag inte hur jag skulle hantera det.
Samtidigt som jag kände avstånd till karaktärerna i allmänhet, och Elin i synnerhet, kom jag, genom Norrbacks språkliga träffsäkerhet och avskalade prosa, Elin nära. Jag var med henne, andades samma luft som hon, kämpade med henne och viskade att hon skulle klara sig. Även om jag inte hade någonting gemensamt med Elin, blev jag en del av henne. Eller om hon blev en del av mig? Och det blev kusligt att en så lågmäld, avskalad och sparsmakad berättelse, ändå kunde tala så starkt till mig. Än idag, 15 månader efter att jag läst ut den, får jag kalla kårar av de obehagliga känslorna som boken framkallade.
Slutsats
Tula Hem är en samling av känslor; mörka, förtvivlade, bångstyriga, hotfulla och grandiosa känslor. Det är en hjärtskärande, hemsk och vacker roman, på en och samma gång.