Eufori – Elin Cullhed

Plågsam, vacker och dyster!

Som August-ambassadör 2021 får jag chansen att läsa och recensera de sex nominerade böckerna i kategorin; årets skönlitterära roman. Min tredje bok i kategorin blev Eufori av Elin Cullhed. Det är en roman om Sylvia Plath och en fantasi om hennes sista år i livet. Sylvia är precis fyllda 30 år och gift med sin stora kärlek Ted. Hon är mamma till Frieda och Nicholas samt en blommande författare. Men vad är det då som går så fel?

Eufori: Handlingen i korta drag

I Eufori får vi träffa och lära känna den fiktiva Sylvia Plath. Vi får lära känna henne genom barnafödandet och kärleken till de båda barnen. Genom hatkärleken till Ted och frustrationen över att han varken tar sitt ansvar som far eller make. Cullhed låter oss lära känna den fiktiva Sylvia Plath genom svartsjukan, känslostormarna och författardrömmarna som oftast får stå i skymundan för Teds författarkarriär. Vi får dessutom lära känna den fiktiva Sylvia genom sveken, både av sig själv, och främst av Ted. Men framför allt får vi lära känna henne genom den mörka demon som bor inom henne och bär namnet Depression.  

Eufori: Min läsupplevelse

I romanen får vi alltså följa Cullheds fantasi om hur Sylvia Plath levde sitt sista på denna jord. Bara det ger romanen ett mörkt skimmer som likt en våt filt omsluter en. Stänger in en. Förlamar en. Under första halvan av romanen hade jag svårt med det mörker, den hopplöshet och den trasighet som skildrades. Jag kände avstånd till karaktärerna och hade svårt att förstå dem. 

Men genom Cullheds språkliga träffsäkerhet kom jag den fiktiva Sylvia nära. Jag stod öga mot öga med henne, andades samma luft som hon, kämpade mot hennes mörker och sa till henne att ta sig samman. Jag ville förtvivlat medla mellan henne och Ted, bad henne att stanna, ville ändra i historien, sudda ut vissa delar och förtvivlat tro att det ändrade utgången för den verkliga Sylvia. Nu är berättelsen är slut och jag är färdig med romanen, men jag är verkligen inte färdig med Sylvia Plath eller Elin Cullhed.  

Slutsats

Eufori är den röst som Elin Cullhed lånar till någon som för länge sedan tystnat och den plats där Cullhed och Plath blir ett, oberoende av tid, rum eller de facto att den ena är död. Romanen är en samling av känslor; mörka, förtvivlade, bångstyriga, euforiska och grandiosa känslor. Läs den om du vill ha något som är hjärtskärande, igenkännande, hemskt och vackert, på en och samma gång.  

1 svar på ”Eufori – Elin Cullhed”

Lämna en kommentar

2 × ett =