Tankeväckande, överraskande och lättsam!
Från Monterosa till Röda bergen, första delen i feelgoodserien Röda bergen var en överraskningspost från LB-förlag och författaren Alexandra Appelqvist. En bok vars omslag är en fröjd för ögat, men hur är det med innehållet? Är det hjärtats fröjd, eller inte? Läs vidare och se 🙂
Från Monterosa till Röda bergen: Handlingen i korta drag
I Alexandra Appelqvists roman Från Monterosa till Röda bergen följer vi Stella och Peter. Stella har precis lämnat Monterosa och flyttat till Röda bergen i Stockholm för att bo med sin pappa. Hon har tröttnat på den italienska alpbyn där alla känner alla och drömmer om ett pulserande storstadsliv där hon kan börja om på nytt. Peter är Stellas pappa som efter att ha skilt sig från Stellas mamma, har flyttat från Monterosa till sin ungkarlslya i Röda bergen. I Stockholm ska han förverkliga sin dröm om en kvarterskrog. Men han vill också, förhoppningsvis, träffa kärleken igen.
När Stella och Peter en morgon stöter på varandra i trapphuset med varsitt sällskap från natten inser de att de inte längre känner varandra så väl som de trott. Den pinsamma och obekväma situationen leder till att de bestämmer sig för att ändra på det. Genom att äta lunch varje söndag året ut, ska de lära känna varandra, på nytt. Under söndagsluncherna ska de nämligen avslöja något om sig själva som den andra inte vet.
Jag började läsa Från Monterosa till Röda bergen utan att veta någonting om den. Inga förväntningar eller förhoppningar. Samtidigt hade jag en förutfattad mening om att det skulle vara en kärlekshistoria, likt all annan feelgood. Men där överraskar och förvånar Alexandra Appelqvist. Visst, man kan väl säga att det är en kärlekshistoria, men det är en kärlekshistoria om en far och en dotter men kanske också lite om mat och konst.
Från Monterosa till Röda bergen: Min läsupplevelse
Från Monterosa till Röda bergen är, som jag har förstått nu efter att jag har läst den, första delen i feelgoodserien Röda bergen. Jag skulle därför råda er till att läsa den så. Jag gjorde inte det och blev förvirrad av slutet, men nu när jag vet att det blir fler delar faller bitarna på plats. Och jag kan vara lugn, de lösa trådarna i slutet kommer att fångas upp i nästa bok…
Som jag har nämnt är det här en kärlekshistoria men inte den vanliga sorten, utan den handlar om kärleken mellan en far och en dotter. Vi följer Stellas och Peters separata liv men också deras gemensamma träffar och vi gör det ur de bådas perspektiv. Vi får en inblick i hur de tänker och vilka rädslor de har. Vad som driver dem och vad som hindrar dem från att gå framåt. Båda har hemligheter. Hemligheter som är för svåra och tunga att bära själv. Men likväl hemligheter som kan förstöra den relationen som de nu är på väg att bygga upp.
Jag gillar att Appelqvist öppnar upp dörren och välkomnar oss att komma både Stella och Peter nära. Men jag har svårt att känna samma känslor gentemot dem. Stella kan jag förstå. Hennes rädslor kommer av att hon är ung. Förvirrad. Vet inte vad hon ska göra med sitt liv. Vem hon ska vara. Men Peter förstår jag mig inte riktigt på och jag kommer på mig själv med att störa mig på honom. Han är mer fokuserad på att se bra ut än på att ta hand om sin dotter och vara den pappa hon behöver. Och stundtals undrar jag vem den vuxna i denna relation är. Jag hoppas innerligt att han skärper till sig i nästa del…
Slutsats
Från Monterosa till Röda bergen är en tankeväckande roman om hur lite man kan veta om de som står en som närmast. Dessutom finns här också gott om kärleken till konst och mat. Jag kan säga att jag ofta kände mig hungrig när jag läste boken och lite småsugen på vin…Det är en lättsam roman även om det finns djup i den och bara det att vi följer en far och en dotter gör romanen läsvärd. Den påminner en del om Emma Straubs När vi möts igen, men där Straubs roman var mer dyster, var den här mer lättsam. Jag rekommenderar er att läsa den, men jag rekommenderar er också att vänta lite. I alla fall till att del två finns ute.