Lovande, men något ojämn och ytlig!
Ibland plockar man upp en bok med en specifik förväntning. Man ser ett vintrigt omslag, hör titeln Frostbunden och tänker ”Nu ska jag svepas med i en glittrande julberättelse med storstadspuls”. För så kände jag när jag fick Frostbunden i Serafs julbox för 2025. Men tyvärr blev mitt möte med Anna Granbergs roman en ganska sval upplevelse.
Frostbunden: Handlingen i korta drag
I Frostbunden följer vi Miryam, en ambitiös tjej som drömmer om att slå igenom som designer inom hållbart mode. När boken börjar på juldagen har hennes bästa vän Ellie övergivit henne. Ledsen och sviken bestämmer sig Miryam för att kasta sig ut i Stockholmsnatten och roa sig på egen hand. På nattklubben springer hon på Ellies storebror Eric; den charmige killen som lever för snabba kickar och som absolut inte tror på kärleken. Han är också den personen som Miryam lovat sig själv att aldrig falla för.
Och ja… ni kan nog själva gissa vad som händer…
Frostbunden: Min läsupplevelse
Som jag skrev inledningsvis trodde jag att det här skulle vara en julroman. Men tji fick jag. Trots att romanen marknadsförs som just det, saknas den där mysiga julkänslan. Berättelsen tar sin början på juldagen när Miryam blir lämnad i sticket av sin bästa vän Ellie och bestämmer sig för att dra ut i Stockholmsnatten själv. Men därifrån tycker jag att den juliga atmosfären snabbt dunstar bort. Istället för saffransdoft, tindrande ljus och den där speciella julfriden möts jag av nattklubbsmiljöer och en ganska grå storstadsvardag. För mig som letade efter en bok att komma i stämning med, känns det här mer som en samtidsromance som hade kunnat släppas när som på året, än en julroman. Så ja, jag känner mig lite lurad.
När det kommer till själva storyn upplever jag att den saknar fart. Vi har klassiska troper här: bästa vännens bror och förbjuden kärlek. Miryam, faller för förbjuden frukt, sin bästa väns storebror Eric. Hon den ordentliga och han den typiska hjärtekrossaren som undviker allt vad seriösa förhållanden heter. Visst finns det potential här, men jag upplever tyvärr att boken stampar på stället.
Miryam och Eric har definitivt sina stunder, men jag kommer de aldrig tillräckligt nära. Och jag känner aldrig den där riktiga gnistan mellan dem då jag saknar djup i känslorna. Det gör tyvärr att jag inte riktigt bryr mig om hur det går för dem. Erics motstånd till förhållanden känns mest klyschigt och Miryams konflikt mellan sin vänskap med Ellie och sina känslor för Eric lyckas aldrig gripa tag i mig. Tyvärr. Kanske, mest troligt var jag fel publik för denna.
Slutsats
Om du letar efter en ”steamig” samtidsroman som utspelar sig i Stockholm och behandlar troper som bästa vännens bror och förbjuden kärlek, då kanske Frostbunden faller dig i smaken. Men om du, som jag, vill ha en varm och mysig julberättelse med djup och storstadstempo, då kommer du nog tyvärr bli besviken. Kommer jag läsa fler romaner av Anna Granberg? Eh ja?!
Så fint skrivet 🌟