Välskriven, gedigen men för mig totalt ointressant!
Mitt femte val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Historien om Norrland – Framtidens land: Träpatroner, världskrig och nya drömmar av Robin Olovsson. Innan jag blev August-ambassadör hade jag varken hört talas om Olovssons första eller andra bok om Norrland, men det är det fina med att vara August-ambassadör; jag får läsa böcker jag aldrig hade läst annars.
Historien om Norrland – Framtidens land: Handlingen i korta drag
Historien om Norrland – Framtidens land: Träpatroner, världskrig och nya drömmar är andra delen i ett tvåbandsverk om norrländsk historia. Boken börjar någonstans i mitten av 1800-talet och tar oss cirka hundra år framåt i tiden. Den tar oss genom stora processer i Norrland.
Vi får exempelvis läsa om den industriella omvandlingen i Norrland, men också om hur Norrland påverkades av två världskrig. Vi får läsa om hur in- och utvandring förändrade befolkningsmönster och om hur samerna behandlades. Olovsson tar upp frågor om identitet och makt. Teman som rör vem som hör till och vem som inte gör det. Vem som bestämmer det och vem som får berätta historia.
Historien om Norrland- Framtidens land: Min läsupplevelse
Jag läser Historien om Norrland med en konstig, halvt motvillig känsla; inte för att boken är dåligt skriven, utan för att mitt intresse för ämnet helt enkelt inte finns där. Det är viktigt för mig att skriva det direkt: min avståndstagande känsla är en personlig sak, inte en dömande recension av Olovssons gedigna arbete. Trots det vill jag gärna utveckla vad som fungerade för mig och vad som inte gjorde det.
Det jag uppskattar mest är när boken ger röst åt de som sällan får ta plats i svensk historieskrivning. Avsnitten om samerna grep tag i mig. När Olovsson kopplar markfrågor till identitet och visar hur politik och ekonomi har trampat över människor; då blir det verkligen intressant. De partierna kändes levande och jag läser dem med öppet sinne och en törn i hjärtat.
Stilen i boken är lättillgänglig och språket är rappt, vilket jag uppskattar. Trots den historiska tyngd som Olovsson lägger på oss genom berättelsen, går det förvånansvärt lätt att läsa boken (när jag väl sitter med den). Olovsson lyckas skriva populärhistoria utan att låta läsaren drunkna i fotnötter och jag tackar för det. Samtidigt kämpar jag med att motivera mig att läsa vidare. Avsnitten om industriell utveckling, politik, krig och regleringen av älvar går in genom ena örat (ögat?) och ut genom andra. Jag blir passiv mottagare av fakta, snarare än emotionellt engagerad i berättelsen.
Trots detta förstår jag att den är nominerad till Augustpriset. Det är ett viktigt projekt och jag inser att den säkert betyder mycket för läsare som brinner för regionalhistoria. Och det fina med litteratur är; att bokens fortlevnad inte är beroende av mig.
Slutsats
Jag fastande inte alls för Historien om Norrland, och det på grund av mitt totala ointresse för ämnet. Det är absolut inte en slutgiltig dom över Olovssons skicklighet. Tvärtom. För den som söker en bred, välskriven introduktion till Norrlands moderna historia och som vill läsa en bok som försöker lyfta fram bortglömda perspektiv, tror jag att Historien om Norrland – Framtidens land har mycket att ge.