I somras fann jag Graham Swifts novell Mothering Sunday i ett av bokskåpen i Kalmar och bestämde mig för att den fick flytta in till mig. Inte för att jag visste någonting om den, utan för att den tilltalade mig på något udda sätt. Eller om den skrämde mig lite. Hur som gav jag den en chans och jag kan säga att jag hann känna många känslor trots bokens relativt få sidor.
Mothering Sunday: Handlingen i korta drag
Mothering Sunday utspelar sig i England under tidigt 1920-tal och kretsar kring Jane, en 20-årig piga som arbetar för familjen Niven. Novellen utspelar sig under en enda dag; Mothering Sunday. Just denna dag får pigor och tjänare ledigt för att besöka sina mödrar och familjer. Jane, som är föräldralös utan familj att besöka, får en hel dag för sig själv. Men hon har inga planer på att tillbringa den själv…
Janes bakgrund och status som piga eller hembiträde gör henne till en outsider i både familjen Nivens överklassvärld och världen bortom godset. Men sina sociala begränsningar till trots, har hon i sju års tid haft ett förhållande med Paul Sheringham, en ung och rik man och vän till familjen Niven. Ett förhållande som de har hållit dolt för omvärlden på grund av den tidens strikta normer. De hade aldrig fått vara tillsammans då de inte tillhörde samma samhällsklass. Därför har deras passionerade kärleksaffär varit fylld av hemligheter men också en längtan efter att fly de samhälleliga begränsningar som binder dem.
Denna lediga Mothering Sunday använder Jane till för att träffa sin käre Paul. Paul som är förlovad med Emma Hobday, vilket komplicerar deras förhållande ytterligare. Den här dagen tar deras affär dock en oväntad och sorglig vändning.
När Jane tillbringar denna dag borta från Nivens egendom vandrar hennes tankar tillbaka till hennes förflutna och händelserna som har format hennes liv. Genom Swifts poetiska språk och skickliga berättande växlar berättelsen mellan Janes förflutna och hennes nutid men avslöjar också hennes förhoppningar, drömmar och önskningar inför en möjlig framtid.
Mothering Sunday: Min läsupplevelse
Okej, jag hittade den här novellen i ett bokskåp på stan och tyckte att den såg intressant ut. Därmed hade jag noll förväntningar på den och visste helt enkelt inte vad som väntade mig när jag klev in i Swifts litterära universum. Och till en början var jag kluven. Det var mycket fokus på könsdelar. Men ju längre in i berättelsen jag kom, desto mer säker var jag. Jag gillade det här. Graham Swifts nakna skildring av intima ögonblick och känslor gör att karaktärerna känns djupa och trovärdiga. Genom sitt poetiska språk och sina skarpa iakttagelser fångar han kärnan i människors känslor och relationer och gör att jag fattar tycke för såväl Jane som Paul.
I sin kärna är Mothering Sunday en reflektion över minnets och tidens gång. När Jane rör sig genom dagen, flätas hennes minnen samman med nuet för att hon sedan ska våga sig drömma och hoppas på en ljus framtid. Genom att förflytta oss såhär låter Swift oss lära känna Jane på djupet. Samtidigt som han avslöjar hur små ögonblick i livet kan göra stora avtryck.
Trots att novellen är relativt kort hann jag känna många känslor och därför finner jag den djupt slagkraftig. Den fångar ett ögonblick i tiden och ger en inblick i livet för människor som Jane och Paul. Och det är starkt. Det är trovärdigt. Och det är naket och intimt. Och det är sårbart. När jag slog igen novellen var jag häpen över att jag gillade den så pass mycket att jag till och med rekommenderade den till min mor… och glömde bort allt snack om könsorgan. Tills hon läste den och påminde mig. Minnen ändå.
Slutsats
Mothering Sunday fick stor uppmärksamhet när den kom 2016. Den har såväl prisats som kritiserats. Novellen är verkligen en tidlös och stämningsfull berättelse som fortsätter att få genklang hos läsarna. Om du gillar känslomässigt resonerande, tankeväckande och vackert utformade berättelser med rika historiska miljöer, nakna sanningar och intressanta karaktärer är den här novellen väl värd din tid. Men även du som inte har några förväntningar på den alls kan bli överraskad. Det blev jag!