Pontus Hultén Den moderna konstens anförare – Claes Britton

Informationsrik, överraskande och ojämn!

Helt ärligt är jag lite off när det kommer till sex titlarna som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets Svenska fackbok. Jag hade inte ett enda rätt i mina gissningar på vilka som skulle bli nominerade. Men det gör det hela ännu mer spännande. Jag går blint in böckerna, men förhoppningsvis får jag ny syn på saker och ting efter att ha läst dem. Min första bok av de sex var den med flest sidor. De nästan 900 sidorna skrämde mig. Men nu är vi igång och först ut är alltså Claes Brittons Pontus Hultén Den moderna konstens anförare.

Pontus Hultén Den moderna konstens anförare: Handlingen i korta drag

Biografin Pontus Hultén Den moderna konstens anförare handlar om den banbrytande, beryktade, beundrade, kraftfulle, omstridde, karismatiske och skandalöse Pontus Hultén. En curator, museichef och förkämpe för den moderna konsten. Claes Britton porträtterar, med hjälp av egna intervjuer, tidigare biografier och artiklar, historien om en av nittonhundratalets främsta museimän. Pontus Hulténs signum var: ”Ett sätt att med konst och andra element berätta om vidare sammanhang, medvetna och undermedvetna, där helheten blir större än summan av de enskilda verken. Det handlar alltså om utställningen som konstform” (Claes Britton, Pontus Hultén Den moderna konstens anförare, 2022; 76). Men han ville också att museerna skulle vara sociala umgängesrum ”för spontana aktiviteter, konstnärliga, politiska och andra/…/att samla upp unga vilsna människor, alkoholiserade gubbar och andra som aldrig skulle komma på idén att besöka en så vansinnigt borgerlig miljö som ett museum – alla skulle vara välkomna” (Britton, 2022;302-303).

I biografin får vi följa Hultén genom hans fullspäckade liv, i uppgång och nedgång för att stanna i glömskan. Britton berättar i boken om Hulténs äventyr i världen, vänskapsband, triumfer, långa yrkesliv, resor, anarkism, skandaler, kvinnor, framgångar, motgångar, död och eftermäle. Vi får vara med Pontus Hultén som museichef för Moderna Museet i Stockholm. Därefter är vi med på hans väg att bli chef för MoMa i New York och slutligen får vi vara med honom som chef för Musée National d’Art Moderne vid Centre Pompidou i Paris. Här tar vi del av alla fantastiska och mindre fantastiska utställningar, lära känna några av världens främsta konstnärer för modern konst och förstå storheten men även egenheten med Pontus Hultén.

Pontus Hultén Den moderna konstens anförare: Min läsupplevelse

Får jag välja fritt bland olika genrer är det sällan första valet blir en biografi. Ännu mer sällan blir det en biografi på nästan 900 sidor, men här är jag nu. Av sex böcker, valde jag att börja med en biografi. Nu sitter jag här, nästan 900 sidor och tre veckor senare, och försöker skriva om mina läsupplevelser av boken. Den första tanken som kommer till mig är: Den här boken var lite väl informationstung för min smak. 

Men jag ska försöka utveckla. När jag läser böcker vill jag bland annat att de ska överraska mig och att författaren ska hålla mitt intresse vid liv genom hela boken. Om jag utgår från överraskningsmomentet, kan jag säga att det fanns flera sådana i denna bok. Den överraskade mig i de rika illustrationerna och den enorma bakgrundsfakta som presenteras. Den överraskade också i hur lite jag visste om denna man. Det överraskade mig även att få veta att konst är så starkt kopplat till politik. Men främst överraskades jag när jag fick veta att ett av Andy Warhols mest berömda citat ”In the future everyone will be famous for fifteen minutes” skulle kunna vara ett påhitt av självaste Pontus Hultén. 

Om jag utgår från det senare kravet, kan jag säga att Britton misslyckas. Det finns delar som är väldigt intressanta, men det finns också delar som är väldigt långrandiga. Vid flera tillfällen kommer jag på mig själv med att tänka på andra saker och det är aldrig ett gott tecken. Visst är jag imponerad över den mängd information som Britton har lyckats samla under de nio åren som det tog honom att skriva biografin, men stundtals känns det som att han snarare vill få med allt det än att faktiskt bara skildra Pontus Hulténs liv. 

Slutsats

Det här är en biografi om konstmuseernas främste visionär, rik på både information och bilder. Det är självklart en bok för den konstintresserade och jag skulle kunna tänka mig att den också kan passa den politiskt intresserade. Men mig föll den tyvärr inte i smaken.

Lämna en kommentar

två × fyra =