Remarkably Bright Creatures – Shelby Van Pelt

Unik, känsloladdad och hoppfull!

Shelby Van Pelts Remarkably Bright Creatures eller Sällsynt kloka varelser som den heter på svenska är en bok som jag har hört mycket blandade åsikter om. I regel har de som har läst på originalspråket hyllat den. Medan de som har läst på svenska har varit lite splittrade i sina känslor om den. Jag valde därför att läsa den på originalspråket. Tack till världens bästa bokklubb för att de valde boken och tack till Malin som lät mig låna hennes bok, trots att hon själv inte hade läst i den än.

Remarkably Bright Creatures: Handlingen i korta drag

I Van Pelts roman Remarkably Bright Creatures  växlar kapitlen mellan Tova, Marcellus och Cameron. 

Tova är en 70-årig änka. Hennes liv kantas av förluster. För 30 år sedan försvann hennes son Erik från en båt där han jobbade. Sorgen och saknaden efter honom har varit en del av hennes liv sedan dess, men fram till för två år sedan kunde hon dela den med sin man, Will. Nu har även Will dött och lämnat Tova ensam och övergiven. För att sysselsätta sig och slippa de nattliga tankarna tar hon nattskiftet som städerska på Sowell Bay Aquarium. Där träffar hon Marcellus. 

Marcellus, är en gigantisk Stillahavsbläckfisk som finns att beskåda i akvariet. Han är 4 år och därmed spelar hans liv den sista versen. Marcellus är intelligent och observant. Hans observationer och funderingar om människor är spetsade med humor, visdom och hög igenkänning. Som förståeligt är, trivs Marcellus inte i fångenskap. Därför brukar han, om nätterna, smita ut från sitt akvarium och det är när Tova hjälper honom som de skapar ett vänskapsband. Ett band som gör att Marcellus måste använda varje knep som hans gamla ryggradslösa kropp kan uppbåda för att avslöja sanningen om Erik för Tova. Innan det är för sent. 

Allt eftersom historien fortskrider möter vi också trettioårige Cameron. Han reser till Sowell Bay i jakt efter information om sin familj. Cameron, Tova och Marcellus träffas när Cameron börjar arbeta på akvariet. 

Då Sowell Bay Aquarium är den gemensamma nämnaren förstår vi som läsare att deras band kommer att knytas samman. Och mycket riktigt. Det som följer är en djupt gripande berättelse om vänskap, gemenskap, familj och sorg. Men också en berättelse om att lära sig att gå vidare. 

Remarkably Bright Creatures: Min läsupplevelse

Remarkably Bright Creatures är en vacker, känslig och hjärtevärmande berättelse om familjeband, förlust, sorg, vänskap, ensamhet, kärlek och åldrande. Med tanke på det nuvarande tillståndet i världen behöver man en charmig berättelse som sliter i hjärtat men ändå är upplyftande och helande. Det här är den perfekta romanen som tar dig bort från en orolig värld och in ien värld där en gigantisk Stillahavsbläckfisk blir din bästa vän. 

Marcellus är, kanske föga förvånande, min favoritkaraktär i den här boken. Han är briljant, extraordinär, rolig och så intelligent. Jag älskade hans kapitel och tyckte om att jag fick lära mig om bläckfiskar i allmänhet och Marcellus i synnerhet. Det var unikt och det kändes som att han pratade med mig. Jag fann honom bedårande och han blev en påminnelse om hur värdefulla våra djurvänner är för oss, särskilt i tuffa stunder. Han stal verkligen mitt hjärta och gav mig ett leende på läpparna, men också en klump i halsen.

Genom att låta Marcellus bli en karaktär i boken får Van Pelt mig att fundera över djur i fångenskap. Även om inget av djuren i den här historien skadas eller misshandlas, kan jag inte låta bli att känna sympati för Marcellus när han känner sig fängslad inom akvariets glasväggar och saknar sin naturliga miljö. Det berör mig på ett otippat sätt.

Även om handlingen är aningen förutsägbar och jag vet vart historien är på väg, är det okej, för att resan dit är charmig och förtjusande. Kapitlen är korta och prosan är vacker vilket gör att jag i stort njuter av läsningen, trots att jag i början hade lite svårt att komma in i handlingen.

Slutsats

Språket i Remarkably Bright Creatures är kvickt, roligt och beskrivande.  Med sina charmiga karaktärer och djupa teman är det en bok som dröjer sig kvar i läsarens medvetande långt efter att boken har blivit utläst. Och som jag skrev innan är det en bok som tar dig bort från en orolig värld och in i en värld där du omfamnas av en gigantisk, grinig Stillahavsbläckfisk som har ett hjärta av guld.

Lämna en kommentar