Spretig, dyster och blek!
Terapeuten är bokklubbens bokval för juli. Då vi inte hade läst några thrillers tyckte vi att det var på tiden att ge den genren en chans. Alex Michaelides namn dök då upp och valet föll på Terapeuten. Det bådade gott då en av oss hade älskat Den tysta patienten och vi andra hade hört så mycket gott om den.
Terapeuten: Handlingen i korta drag
I Terapeuten står den sorgsna, sörjande och problemtyngda gruppterapeuten Mariana Andros i fokus. Hon försöker hjälpa sina patienter men är själv tyngd av sorgen efter sin, sedan ett år tillbaka, döde make. Mariana är en drabbad kvinna som har förlorat många i sitt liv. När vi möter henne har hon precis fått ett samtal från sin systerdotter, Zoe, den enda levande familjemedlemmen och den dottern hon aldrig fick. Zoe är student vid universitet i Cambridge och ringer för att informera om att hennes nära vän, Tara, är försvunnen. Då Zoe är orolig att någonting fruktansvärt har hänt Tara, bestämmer sig Mariana för att resa till Cambridge och stötta Zoe. Och mycket riktigt, när hon kommer fram inser hon att det inte handlar om ett försvinnande, utan om ett mord.
Ett mord som Mariana börjar nysta i och nu börjar Marianas besatthet. Besatthet av det hemliga sällskapet av kvinnliga studenter som kallas sig Jungfrurna och Edward Fosca, den attraktive och karismatiske professorn i grekisk dramatik. Mariana är övertygad om att Fosca är en mördare, men också om att något ondskefullt lurar bakom de idylliska spirorna och tornen. När ännu en student mördas ökar Marianas besatthet och hon blir fast besluten om att hon ska hitta mördaren. Även om det kan kosta henne allt.
Terapeuten: Min läsupplevelse
Okej, jag gillar inte att prata om andra böcker när jag ska recensera, speciellt inte böcker jag inte har läst, men jag hade hört så mycket gott om Den tysta patienten att mina förväntningar på Terapeuten var skyhöga. När jag började läsa trodde jag att jag skulle mötas av en storslagen thriller med en intelligent huvudkaraktär. Men istället möts jag av en spretig thriller med en besatt huvudkaraktär.
Karaktärerna överlag är underutvecklade, endimensionella och osympatiska. Jag bryr mig inte om dem, och Michaelides gör ingenting för att få mig att ändra mig. Det känns som att han också hade gett upp hoppet om dem. Då boken heter Terapeuten, tänker jag att Mariana ska använda sitt yrke för att hitta svaren, men hon är urusel på sitt jobb. Det är inte konstigt att hon försöker byta bana genom att leka ”detektiv”. Men hon är inte så bra på det heller, då många trådar lämnas lösa i slutet, vilket är irriterande.
Men inte lika irriterande som avslöjandet. Utan att säga för mycket får vi i slutet ett tudelat avslöjande. Det ena avslöjandet kom inte direkt som en överraskning. Men det andra avslöjandet kom verkligen från ingenstans. Ingenting hade tytt på att boken skulle ta den vändningen och ändå skriver författaren ”Hon visste redan vad … skulle säga…”. På riktigt?!
Nä, ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Därför ska jag försöka säga något bra om boken. Den höll mig nyfiken och jag gillade bokens korta kapitel. Jag gillade också aspekten med grekiska tragedier, men jag önskar att det hade integrerats i berättelsen ännu mer och tagit en ännu större plats. Miljöbeskrivningar var också på plussidan. Levande och detaljerade beskrivningar av Cambridge som förflyttade mig dit. Och det räddade boken från en total flopp.
Slutsats
Terapeuten är en snabbläst roman om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, men utförandet är något taffligt utfört. Det känns nästan som att Michaelides vill lite för mycket här och det blir inte bra. Ju mer vi diskuterade den i bokklubben desto sämre betyg fick den och desto mer förvirrade blev vi. Men jag är nyfiken på Michaelides andra romaner och kommer därmed ge Den tysta patienten en chans.