Nej, nej och nej!
En bok som alltid dyker upp på bokstagram är Lucy Scores Things we never got over. Och varje gång den dyker upp i mitt flöde blir jag lycklig. Det vackra omslaget med den ljusa blåa färgen och tusenskönorna gör att den skriker ungdomlig kärlek, oskuld och sommarförälskelse. Den skriker till mig, eller den snarare sjunger en vacker kärleksvisa till mig.
När jag såg att Printz skulle släppa den på svenska, visste jag att jag behövde den för att min lycka skulle bli fullständig. Men så fort jag började läsa Allt vi aldrig kom över visste jag att jag hade blivit lurad…
Allt vi aldrig kom över: Handlingen i korta drag
Allt vi aldrig kom över handlar om Naomi, vars liv drastiskt förändras från en dag till en annan. Den ena dagen är hon på väg till sitt till synes perfekta bröllop. Ett bröllop hon har drömt om länge, men som nu inte känns rätt då mannen hon ska gifta sig med inte uppskattar henne. Därför lämnar hon allting och flyr.
Hon flyr till den lilla småstaden Knockemout i Virginia. Staden som hennes tvillingsyster har bott i det senaste året och nu har Naomi kommit hit för att reda ut röran som hennes syster, Tina, har ställt till med. Tina som alltid har varit den vildare av dem, verkar inte ha förändrats ett dugg sedan de senast såg varandra. Kanske är hon till och med värre nu än innan, då hon lurar Naomi och lägger beslag på såväl hennes bil som pengar. Naomis liv brakar nu samman när hon fastnar i en stad där hon inte känner någon, utan varken jobb eller plan. För att göra situationen än mer komplicerad har hennes syster lämnat sin elvaåriga dotter, Waylay, till henne att ta hand om. En dotter som Naomi inte ens visste att Tina hade.
Som tur är, råkar hennes liv braka samman mitt framför ögonen på frisören Knox Morgan. Han som brukar hålla sig borta från komplicerade relationer. Men nu måste han hjälpa denna kvinna i nöd och hjälpa henne ut ur knipan som hon hamnat i på grund av sin syster. Sedan kan han återgå till sin lugna och stillsamma tillvaro…
Allt vi aldrig kom över: Min läsupplevelse
Som jag nämnde inledningsvis har jag blivit glad av att se den här boken i mitt flöde. Och jag var beredd att tro att det skulle bli en favorit. Jag menar, på Goodreads har Allt vi aldrig kom över ett genomsnittligt betyg på 4.2 och recensionerna av den består mest av hyllningar och hejarop, vilket betyder att den måste vara bra?! Men efter att ha läst den har jag lärt mig följande: 1 – Lita aldrig på sockersöta och gulliga omslag. 2 – Lita aldrig på booktok!
Kort och gott; Allt vi aldrig kom över är inte bra! Och det är absolut inte en romantisk bok om att hitta modet att älska även när du vet att det kan göra fruktansvärt ont. Det är snarare en bok om en kvinna som går från en våldsam idiot till en annan. Skillnaden är att den ena utför fysisk misshandel, medan den andra ”bara” använder psykisk misshandel. Inte sant?
Jag har haft så svårt att samla mina tankar kring den här boken, då jag har så många problem med den. Hur jag än har vridit och vänt på mina tankar och känslor har det blivit en enda röra. Nu har jag till slut landat i att bryta ner boken, problem för problem. Jag varnar redan nu för att det här kommer att bli min längsta recension, så du som inte orkar läsa mer kan sluta här.
Problem 1: Karaktärerna
Samtliga karaktärer är väldigt endimensionella och stereotypa. De drivs av endast en egenskap, är alltid varandras motsatser och saknar djup. Men här finns verkligen alla möjliga sterotyper. Den homosexuelle kompisen, den elaka systern, solstrålen och åskmolnet, den smarta mot den korkade tvillingen, den bisexuella kvinnan, den oskyldiga kvinnan med blommor i sitt hår, den drickande fadern, den homosexuelle frisören, den känslomässigt rubbade machomannen… ja, jag skulle kunna fortsätta såhär länge, men jag slutar här och försöker istället fokusera på huvudkaraktärerna; Naomi och Knox.
Naomi
Vi börjar med Naomi. Hon är tvillingsyster med Tina men det enda de egentligen har gemensamt är deras utseende. Medan Tina är den korkade och onda av dem, är Naomi den smarta och goda. Hon är vacker, och varje man som ser henne vill ha henne. Hennes främsta egenskap är hennes behov av att ta hand om och vårda andra, något som gör att hon aldrig prioriterar sig själv. Hon älskar att städa och organisera och det är ungefär allt jag kan säga om hennes personlighet. För hon är inte mer än det. Eller jo, jag glömde, hon behöver ständigt bli räddad av en man.
För mig blir Naomi en intetsägande och tråkig karaktär. Ständigt en flicka i nöd. En som älskar ordning och reda, men som inte en enda gång har kontroll på sin tillvaro. En som aldrig tillåts hantera någonting själv. Hon som gång på gång säger nej men som Knox inte lyssnar på. För hon vet inte vad hon vill ha, inte heller vet hon sitt eget bästa. Hon som inte vill ha random sex, men när Knox istället för att gråta eller vara ledsen över sin skadade bror, vill dränka sorgen i sex – ja då finns hon där. Våt och redo. Hon som faller för den ena våldsamma mannen efter den andra. För att vara den smarta tvillingen, måste jag säga att hon ganska många gånger under bokens gång utsätter sig för och hamnar i otroligt korkade situationer.
Knox
Sedan kommer vi till Knox. Mannen, myten och legenden?! Ni minns kanske att jag sågade Brendan i Det hände en sommar, men han var en ängel i jämförelse med Knox. Knox är den store, muskulöse, skäggige, tatuerade och sure mannen som äger halva stan och kallar Naomi för ”tusenskönan” och ”gullet”. Han som löser allt åt henne. Köper allt åt henne. Till och med hennes underkläder. Han som bråkar och slåss med sin bror, Nash, varje gång de ses. Han som ställer sig på sin veranda om morgnarna och kissar. Ja han. Tydligen är han 43 år, men beter sig i de flesta situationer som en trotsig och oresonlig tonåring.
Inte nog med detta. Knox är nämligen oförmögen att prata om sina känslor och kan inte vara nära någon som gråter. Aldrig under bokens gång reflekterar han över sitt beteende, istället är han rakt igenom arg, kontrollerande, manipulativ och våldsam. Även om han aldrig slår Naomi, använder han sin styrka på andra sätt. Han bär i väg henne när hon vägrar prata med honom och han ställer sig framför henne för att hindra henne när hon vill gå ifrån honom.
Seriöst? Hur kan läsare över hela världen hylla honom? Han är giftig och känslomässigt manipulerande. Punkt. Som gymnasielärare träffar jag många unga tjejer. Det är tjejer som har blivit sexuellt utnyttjade, våldtagna, misshandlade. Som blir kallade nedsättande ord och uthängda på nätet. Men ändå tjejer som pratar om den snälla killen som mesen och toffeln, medan ”bad-boys” är spännande och ”projekt”. Tänk om hon blir tjejen som han ändrar sig för?! Tänk om hon får honom att sluta slå henne, eller sluta vara otrogen? Men, jag är ledsen att säga det. Det kommer inte hända. Så sluta jaga den mannen och sluta romantisera den mannen!
Problem 2: Kärleksrelationen mellan Naomi och Knox
Den relation som Naomi och Knox har, ska tydligen vara en kärleksrelation. Men för mig blir den bara ytlig, platt, och osund. Stundtals skrämmande. Jag tycker verkligen att den här boken borde komma med en varningstext. Och den borde diskuteras och lyftas fram för sin problematik. Den borde absolut inte, som nu, hyllas för sin bild av den perfekta mannen eller det perfekta förhållandet. För den bilden är sned.
Vill du verkligen ha ett förhållande som enbart handlar om sex? Vill du att din perfekta pojkvän enbart ska vara ute efter ditt könsorgan eller din k****bara kropp? Ska din perfekta pojkvän tillbringa majoriteten av sin fria tid på att tänka på olika sätt han ska k****a dig på? Borde han säga åt dig att du inte vet ditt eget bästa och därför göra saker du inte ber om? Vill du att din perfekta pojkvän ska kontrollera dig när ni är ifrån varandra?
Om du har svarat ja på frågorna ovan kan jag berätta att Knox är den perfekta mannen för dig! Men för mig är han sannerligen inte det och deras förhållande så som det beskrivs i boken är definitivt inte perfekt! Långt ifrån. Jag önskar istället att boken hade slutat med att Naomi inser sitt värde och faktiskt klarar av att uppfostra Waylay på egen hand. Hon behöver inte vara någon överdriven superhjälte men en stark och självständig kvinna som kan stå på sig! Det är allt jag begär.
Problem 3: Handlingen
Eller ska jag säga icke-handlingen? När jag får frågan om vad den här boken handlar om, vet jag inte vad jag ska svara. Lucy Score vill få in så många olika teman, genrer och vändningar att allting bara blir en enda stor röra. Det är så många lösa trådar som Score aldrig knyter samman samtidigt som det finns många knutar som hon inte löser ut. Varför är Tina ond? Vad händer med Tina i slutet? Varför slåss Knox och Nash hela tiden? Vad är det som hindrar Naomi från att åka hem med Waylay? Varför älskar alla Naomi när hon dyker upp i Knockemout? Varför påverkas inte Waylay mer av att hennes mamma är borta? Så många frågor, så få svar.
Problem 4: Språket, sexet och fantasin…
Vi kan väl säga såhär; Allt vi aldrig kom över är inte en bok som vinner poäng för sitt vackra språk. Score staplar ena tomma klyschan efter den andra. Såväl karaktärernas resonemang som dialoger blir tomma och overkliga, att jag börjar fundera på om Score har träffat folk överhuvudtaget. Jag vet att boken skrevs under corona-tiden, men kom igen?! Vem pratar såhär? Därför är jag större delen av boken förbryllad över karaktärernas ålder. Utifrån deras resonemang, handlingar och konversationer tror jag att de inte är äldre än 18, men tydligen är de alla över 35. Ja, alla utan Waylay som faktiskt många gånger känns som den mognaste av dem.
När det kommer till sexet finns det mycket av den varan och det rått. Erotiskt och pornografiskt. Våldsamt. Bildligt. Och självklart pratas det under sexet. Lucy Score är verkligen kreativ när det kommer till att namnge könsorganen. Ja, både trollstav och massförstörelsevapen förekommer. Jag! Orkar! Inte! Och lika påhittig som hon är när det kommer till namnen på könsorgan, är hon med namnen på sina karaktärer och platser. Staden som de befinner sig i heter Knockemout (Knock ’em out) och Naomi får ett arbete på Honky Tonk som ägs av Knox. Men det slutar inte där med de vilda namnen. Tinas dotter som Naomi ska ta hand om heter Waylay och Knox hund heter Waylon. Ja, jag säger inte mer.
Slutsats
Allt det ovanstående är sådant som jag aldrig kommer komma över med den här boken och jag förstår inte hyllningarna från Goodreads/booktok. Men, jag vill tacka Printz för att jag fick läsa den och jag är, tro det eller ej, glad att jag tog mig igenom hela boken. Den höll inte mina högt ställda förväntningar men trots mina hårda ord ovan har den fått mig att reflektera över de ideal och normer som trycks ut till oss läsare, unga som gamla. Det kan vara någonting som jag kan diskutera och problematisera med mina elever. Och förhoppningsvis kan jag få dem att ta avstånd från och sluta romantisera den här sortens män och romantik. Nu ska jag sluta moralisera.