Jag var jätterädd att påbörja Lika barn. Dels för att jag hade höga förväntningar på den som jag var rädd inte skulle infrias, dels för att jag var rädd för vilka dolda vrån inom mig den kunde kasta ljus på. Men, med facit i hand, kan jag säga att det gick hur bra som helst.
Jag vet inte om ni minns det, men när jag läste Berätta tre saker, berättade jag att jag drömde om att skriva en bok, men att jag var för feg och för bekväm. Well, nu ska jag berätta ännu en sak för er. För exakt ett år sedan började jag en sommarkurs i kreativt skrivande. Då påbörjade jag det som kanske aldrig blir min första roman, men som ändå var ord som jag behövde få ut. Jag önskar att jag hade kunnat säga att den nu, ett år senare var färdigskriven, men tyvärr. Jobb samt brist på disciplin och motivation tog över och jag körde fast.
Sedan bär man minst anar det får man hem en bok som förändrar allt. Callum Bloodworths roman Berätta allt, var den boken för mig och jag fick jag ett sådant sug efter att skriva igen. Inte för att prestera. Inte för att det måste bli något. Utan för att vissa känslor behöver få en röst och Berätta allt är en bok för alla dem som försöker att hitta tillbaka till sin röst. En-som jag. Så om min roman någonsin blir klar, får jag tacka Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för det eftersom de skickade Berätta allt till mig.
Hösten 2021 läste jag Varje Minut av Emilie Nicole. Jag minns att att jag tyckte att var en bok med ett otroligt vackert språk och en viktig handling. Jag tilltalades av den på så många olika plan och jag visste redan då att Emilie var någon att räkna med. Hon hade fått språkets gåva. Hennes ord gav liv. Mening. Kraft. Samtidigt som jag tyckte om det vackra språket, tyckte jag att det kanske motarbetade handlingen.
Det skulle dock dröja tre år innan Emilie Nicole kom ut med en ny bok, denna gång samarbetade språket och handlingen som mycket bra. Tack Emilie och Visto för att jag fick läsa Kosmos Kärlek.
Jag brukar inte läsa svenska deckare men när de utspelar sig på platser som jag känner till väl, så kan inte ens jag låta bli. De skyldiga var mitt första möte med Michaela Winglycke och det var på sätt och vis både ett behagligt och ett obehagligt möte. Låt mig förklara…
När jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag kunde tänka mig att läsa Anna Brynhildsens roman Vårt eget hala vatten tyckte jag att den lät intressant. Därför tackade jag ja. Sedan skulle det tyvärr dröja många månader innan jag faktiskt läste ut den. Men den som väntar på något gott…
I samband med att jag blev en av Serafs ambassadörer för 2024 fick jag hem Linnéa Engmans bok En labyrint av begär och lögner och blev så otroligt glad, men sedan insåg jag att det var del två i en serie. Och tyvärr hade jag inte läst del ett än. Vilken osis, men då fick jag ju en anledning till att köpa den ;). Nu har jag läst den första delen; Gudar av röta och undergång och här kommer mina tankar om den.
I Serafs Julbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen i kylan. Malin Gunnarssons roman Vintervingarvar en av böckerna i boxen…
I november kom det en överraskning från Karat på posten. I paketet låg Anna Alemos julroman Snökaos och chokladpraliner. Då jag inte tidigare hade läst något av Alemo visste jag inte vad jag kunde förvänta mig. Men jag dök gärna in i det okända…
I Serafs Julbox för 2024 kom tre böcker. Tre väldigt olika böcker, men med en sak gemensam; värmen i kylan. Sara Dalengrens roman Bjällerklang & kärlekspanik är en av böckerna i boxen…
Jag såg framemot att läsa Bjällerklang & kärlekspanik efter att ha förälskat mig i dess omslag. Utåt sett är det verkligen en Amila-bok. Men hur tilltalar bokens insida mig?
Det var med blandade känslor som jag tog mig an Louise Wallins diktsamling Vi behöver prata om att du dog. Jag har aktivt valt bort den i flera månader då jag inte har varit redo, men efter att ha lästAtt avskalas ett livvar jag redo.