Varm, hjärtskärande och innerlig!
Nu ska jag Berätta tre saker:
Tack Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret av Berätta tre saker!
Underfundig, tankeväckande och ojämn.
Det heter ju ”döm inte boken efter dess omslag”. När jag såg omslaget till Mina nio liv, blev jag sugen på att läsa den. Just för omslaget som flirtar med kattmänniskor. Men i ett annat andetag började jag tveka. Kan jag, som inte direkt är intresserad av politik, läsa en bok skriven av Hanif Bali, den kanske största vattendelaren inom svensk politik? Han som får motståndarna att morra och fräsa. Men ja, just därför bestämde jag mig för att ge den en chans. Jag ville veta vem Hanif Bali är och vad han har att säga.
Föreställningen om att en katt har nio liv är flera tusen år gammal och den finns i nästan alla kulturer. Det sägs att katten var en gudomlig varelse i det forntida Egypten och gav solguden Ra nio liv. Idag syftar dock kattens nio liv mest på att kattskrällen är otroligt svåra att ta kål på. Hur de än faller, landar de alltid på tassarna. Kanske är det just det som Hanif Bali syftar till i biografin Mina nio liv ? Att oavsett motgångar; landar han alltid på fötterna.
…jag brände det natt och dag
Ester Blenda Nordström – dikt ur brev 1937
Naken, belysande och träffande!
Jag har dels min gammelmormor, dels diktsamlingen Hunger att tacka för min kärlek för visor, dikter och låttexter. Min gammelmormor lärde mig recitera många visor. Hon lärde mig att smaka på orden. Känna på dem men också känna med dem. Det var tack vare henne som jag år 2000 tjatade till mig Ylva Eggehorns diktsamling; Hunger. Diktsamlingen har varit med mig i 22 år och den har varit min terapi i svåra stunder. I den har jag funnit mina favoritdikter och favoritpoeter men även uppskattning för Kents texter.
Jag vill ha din ryggrad här
Kent, Kräm (så nära får ingen gå), 1996
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån…
Stark, motiverande och viktig!
”För den homosexuelle kan början av 1900-talet beskrivas på ett otal sätt: Plågad, patetisk, tragisk, opålitlig och feg. Feminin om det är en man, manhaftig om det är en kvinna. Tillgjord, affirmerad och bitter. Oftast lite löjlig. Ibland direkt ondskefull. En sak kan en homosexuell emellertid aldrig vara. Lycklig. ”
Jonas Gardell, Ett lyckligare år, 2021:9,10
Ett lyckligare år är en roman ursprungen från sanna berättelser om kampen för kärlek, rättvisa, lycka och frihet. Namnet på romanen kommer från E.M. Forsters roman Maurice från 1913. Forster skrev i början av 1900-talet den fösta homosexuella romanen med de inledande orden ”Tillägnas ett lyckligare år” och Gardells roman söker hoppet om just det; lyckligare år.
Extraordinär, kvick och rörande!
Innan Fatima Bremmers biografi hade jag aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström. Det är skamligt då hon var kvinna före sin tid. Hon var kvick, rolig, modig, extraordinär och otroligt social. Ett riktigt jävla solsken, med andra ord! Men hur kom det sig egentligen att en sådan kvinna föll i glömska?
Hoppfull, överraskande och provocerande!
I förra veckan läste jag på Barometern om ett par i 25-års åldern som häktades för synnerligen grov misshandel av sitt eget spädbarn. Barnet har allvarliga skador och vårdas på sjukhus. Genast vred det sig i magen. Jag blev illamående, ledsen, förbannad och matt och jag hatade människor som jag inte ens känner för deras svaghet. Jag HATAR verkligen människor som skadar barn och djur. Oskyldiga små varelser som inte kan försvara sig. Kanske reagerar jag extra starkt på det då jag fortfarande går och tänker på Kia Hedmans debutroman Patient 43. Jag har inte kunnat släppa den sedan den slogs igen för åtta dagar sedan.
Naken, smärtsam och dyster!
I kroppen min är en historia om Kristian Gidlunds två sista år i livet. Det är en samling av känslor; mörka, förtvivlande, stora, bångstyriga, små och hoppfulla känslor. Om du är ute efter en lättsam bok, ska du nog sluta läsa här!
Udda, hjärtevärmande och upplyftande!
Fredrik Backman har gjort det igen. Han har fått mig att skratta rakt ut, fälla tårar av medlidande och igenkänning, känna med varenda karaktär, samt bli helt uppslukad i berättelsen och inte vilja släppa den. Jag vet inte hur han gör det, men han lyckas krossa mig totalt med sina verk för att sedan bygga upp mig igen, bit för bit.
Innerlig, avskalad och sympatisk!
Sara Ohlsson inleder sin debutroman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan med orden: ”Jag inser att jag legat naken och tätt intill, varm och yrvaket glad. Och medan jag fnissat av hans kittlande andedräkt har han tänkt att han inte längre vill.”