Colleen Hoover i allmänhet och hennes roman Det slutar med oss i synnerhet är kanske de mest återkommande namnen i mitt flöde på bokstagram. Innan jag började med bostagram hade jag ingen aning om vem CoHo var. Men det senaste året har det inte gått en enda dag utan att hennes namn har nämnts i något inlägg. Svag som jag är nappade jag på betet och började bekanta mig med CoHo genom hennes kanske mest populära bok. Vad tyckte jag om den? Läs vidare för att ta reda på det…
Det slutar med oss: Handlingen i korta drag
I Colleen Hoovers roman Det slutar med oss får vi följa Lilly Blossom Bloom (ja ni läste rätt) både i nutid och genom tillbakablickar. Hon har inte alltid haft det lätt. Lillys uppväxt har präglats av dysfunktionella och komplicerade relationer, både till föräldrarna och även till den hemlöse Atlas. Den otrygga uppväxten har påverkat Lilly . Den har gjort henne besluten om att hon inte vill göra samma misstag som hennes mamma gjorde.
Vi får följa den nu vuxna Lilly som har begravt sin avskyvärde far och flyttat till Boston för att starta om. Här har hon öppnat sin egen blomsterhandel och här träffar hon Ryle. Ryle är en ursnygg, smart, ambitiös och känslig neurokirurg som också är aningen för självsäker och envis. Men han är svag för Lilly och hon för honom. Deras relation går snabbt från trevande till något mer allvarligt. Till en början verkar det nästan för bra för att vara sant. Men snart upptäcker Lilly sidor hos Ryle som får henne att ifrågasätta sitt förhållande till honom. Det blir inte bättre av att Atlas dyker upp och endast genom sin blotta existens hotar allt Lilly har börjat bygga upp med Ryle.
Det är nu, när Atlas dyker upp, som vi får ta dela av Lillys förflutna genom gamla dagboksanteckningar. Dagboksanteckningar skrivna till Ellen DeGeneres eftersom Lilly var besatt av henne som ung. Här berättar Lilly för Ellen om den otrygga uppväxten, våldet och vännerna som sviker. Hon berättar om hur Doris från Hitta Nemo har blivit hennes gudom och om kärleken till Atlas. Det är här vi får veta vad Atlas har betytt för Lilly och vad han kanske betyder för henne än…
Det slutar med oss: Min läsupplevelse
Det slutar med oss är kanske en berättelse om kärlek, vänskap och passion. Men helt säkert är det en berättelse om våld i nära relationer och problematiken kring vem som bär skammen och skulden i en sådan relation. När jag läser boken kastas jag mellan olika känslor men när jag slår igen boken känner jag mig mest besviken. Jag hade förväntat mig att bli helt golvad av den här boken, men på sin höjd har jag fått en obehaglig smekning.
Negativt
Mitt största problem med den här boken är Lillys och Ryles ”kärlekshistoria”. Den känns fel redan från början. Den är så sexuell och ytlig att jag blir extremt obekväm. Här tänker jag främst på deras första möte när Ryle säger att han vill ”kn*lla” Lilly och hon blir helt knäsvag av detta, eftersom han är ursnygg. Tänk er scenariot om han inte hade levt upp till Lillys standard, då hade han varit ett av svinen som hängdes ut vid #metoo. Men nu blir det starten på en kärlekshistoria, eller ska jag säga sexhistoria? Jag känner verkligen inte kärleken mellan dem och Ryle finner jag vidrig och slemmig.
Det andra som gör att jag får en dålig känslan den här boken är de facto att Hoover känns lite väl förlåtande i sin ton mot den våldsamma sidan av Ryle? Han beskrivs i boken inte som en dålig person utan ”en person som gör dåliga saker”. Jag förstår att allting inte är antingen svart eller vitt men när en person går över gränsen gång på gång borde väl chanserna ta slut? Jag vill att Ryle ska känna smärta och att han ska bli straffad. Framför allt vill jag inte att Ryle ska få en chans att göra samma sak mot en ny kvinna.
Men här får mannen nya chanser och Lilly verkar in i det sista tro att hon kan förändra Ryles ”dåliga vanor” för det är det som är problemet. Han är en god man med ”dåliga vanor” och de går ju att avvänja honom från. Jag ser dagligen unga kvinnor välja bort snälla killar för att de är mesiga, och i stället jaga ”bad-boys” i tron om att de ska kunna förändra dem. Tyvärr har alla kvinnor inte samma tur som Lilly så låt oss sluta romantisera män som Ryle!
Positivt
Den här boken har trots det negativa ett viktigt budskap och jag beundrar Hoover för att hon skriver om det svåra. Hon skriver också på ett sådant sätt att jag inte kan slita mig från den. Den är beroendeframkallande och jag vill veta mer. Och ju mer jag får veta desto mer känner jag. Ilska, frustration, hopp, glädje, sorg, besvikelse, lycka, längtan, irritation och desperation.
Som jag nämnde innan handlar den här boken om våld i nära relationer samt problematiken med skuld och skam i en sådan relation. Och här utforskas varför kvinnan stannar i ett sådant förhållande. Det är annorlunda och här tycker jag att Lilly växer. Jag lyckas också delvis förstå henne även om jag tycker att Ryle får för många chanser.
Den största faktorn till att jag inte totalsågar boken är för mig tillbakablickarna till Lillys uppväxt. De räddar en i övrigt ganska platt bok med platta karaktärer och ger lite mer djup. Här lär vi känna Lilly och vi får förståelse för hennes person. Vi får också en förklaring till Lillys relation till mamman och till Atlas. Här blir Lilly Blossom Bloom verklig för mig och det är vackert. Jag ler när jag läser om Lillys livsmotto; Fortsätt simma; rodnar när Lilly skriver sina dagböcker till Ellen DeGeneres, gråter när Lilly pratar med sin mamma om sitt förhållande med Ryle och hoppar av lycka när jag får veta hur det har gått för Atlas.
Slutsats
Även om Det slutar med oss inte var vad jag hade hoppats på, var det en roman som fick mina känslor att storma. Missförstå mig rätt, jag vill i min negativitet inte förringa problemet i boken. Jag tycker tvärtom att budskapet är väldigt bra och delar i boken utmanade verkligen mina tankar. I helhet var boken fängslande och den gjorde mig nostalgisk i vissa avseenden. Men är det en bok som jag kommer rekommendera vidare… Nej. Det är mest för att jag tror att andra kommer att göra det. Kommer jag att ge Hoover fler chanser? Ja! I alla fall en chans till, men sedan får det vara. Jag är inte lika förlåtande som hon.
Vilken recension! 👍🏼🤩❤️