Vacker, fridfull och helande!
Jag läste För alla lyckliga slut för ett år sedan när den kom i vårboxen från Seraf. Jag blev otroligt nyfiken på den efter att ha intervjuat Caroline Twamley, då vi hade en otroligt mysig stund och jag visste att hennes bok skulle vara minst lika mysig. Men recensionen lät sig dröjas. Förlåt för det! Men jag antar att det är bättre sent, än aldrig och att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, och allt det där?!
Lågmäld, kraftfull och igenkännande!
Jag var jätterädd att påbörja Lika barn. Dels för att jag hade höga förväntningar på den som jag var rädd inte skulle infrias, dels för att jag var rädd för vilka dolda vrån inom mig den kunde kasta ljus på. Men, med facit i hand, kan jag säga att det gick hur bra som helst.
Välskriven, fin men vemodig!
Hittills har jag bara läst Rebecca Yarros storslagna berättelser som kombinerar romance med drakar. Och där har min läsupplevelse varit blandad. Så när jag slår upp Allt vi aldrig avslutade blir jag både häpen och glad. Tack Forum och Lovereads för att jag fick läsa.
Drabbande, magisk och öm!
Jag vet inte om ni minns det, men när jag läste Berätta tre saker, berättade jag att jag drömde om att skriva en bok, men att jag var för feg och för bekväm. Well, nu ska jag berätta ännu en sak för er. För exakt ett år sedan började jag en sommarkurs i kreativt skrivande. Då påbörjade jag det som kanske aldrig blir min första roman, men som ändå var ord som jag behövde få ut. Jag önskar att jag hade kunnat säga att den nu, ett år senare var färdigskriven, men tyvärr. Jobb samt brist på disciplin och motivation tog över och jag körde fast.
Sedan bär man minst anar det får man hem en bok som förändrar allt. Callum Bloodworths roman Berätta allt, var den boken för mig och jag fick jag ett sådant sug efter att skriva igen. Inte för att prestera. Inte för att det måste bli något. Utan för att vissa känslor behöver få en röst och Berätta allt är en bok för alla dem som försöker att hitta tillbaka till sin röst. En-som jag. Så om min roman någonsin blir klar, får jag tacka Callum Bloodworth och Bonnier Carlsen för det eftersom de skickade Berätta allt till mig.
Naken, intim och slående vacker!
Hösten 2021 läste jag Varje Minut av Emilie Nicole. Jag minns att att jag tyckte att var en bok med ett otroligt vackert språk och en viktig handling. Jag tilltalades av den på så många olika plan och jag visste redan då att Emilie var någon att räkna med. Hon hade fått språkets gåva. Hennes ord gav liv. Mening. Kraft. Samtidigt som jag tyckte om det vackra språket, tyckte jag att det kanske motarbetade handlingen.
Det skulle dock dröja tre år innan Emilie Nicole kom ut med en ny bok, denna gång samarbetade språket och handlingen som mycket bra. Tack Emilie och Visto för att jag fick läsa Kosmos Kärlek.
Stundtals fängslande och spännande, men väldigt ojämn!
När Sarah J. Maas släppte House of Earth and Blood 2020 markerade det starten på en helt ny serie. En som skulle skilja sig från hennes tidigare succéer Throne of Glass och A Court of Thorns and Roses. Resultatet blev Crescent City-trilogin — en urban fantasy där magi, teknologi och olika övernaturliga väsen samexisterar.
Efter att ha läst Sarah J Maas serie A court of... var jag föga imponerad. Men när Gondol översatte Crescent City-serien till svenska ville jag ge Maas en andra chans. Crescent City – trilogin består av de tre delarna: House of Earth and Blood, House of Sky and Breath samt House of Flame and Shadow. Och böckerna verkar vara älskade av alla som läser dem, men vad tycker jag om dem?
Om det är någon som har missat dessa böcker, kommer här en liten beskrivning av samtliga. Kan finnas spoilers – om det nu går att spoila något så omskrivet?!
Kuslig, kvävande och rysligt bra!
Jag brukar som ni vet inte läsa svenska deckare, men efter att ha läst Michaela Winglyckes De skyldiga, visste jag att jag ville ha mer. Samtidigt var jag rädd att De vilseledda, bok två i serien inte skulle nå samma nivå som första boken, som jag tyckte mycket om.
Tack Bokfabriken och Michaela Winglycke för att jag fick förhandsläsa De vilseledda. Det var en omvälvande resa…
Spännande, nervkittlande och snabbläst!
Jag brukar inte läsa svenska deckare men när de utspelar sig på platser som jag känner till väl, så kan inte ens jag låta bli. De skyldiga var mitt första möte med Michaela Winglycke och det var på sätt och vis både ett behagligt och ett obehagligt möte. Låt mig förklara…
Tack till Bokfabriken för att jag fick läsa.
Naken, vacker och lågmäld!
När jag fick frågan av Wahlström & Widstrand om jag kunde tänka mig att läsa Anna Brynhildsens roman Vårt eget hala vatten tyckte jag att den lät intressant. Därför tackade jag ja. Sedan skulle det tyvärr dröja många månader innan jag faktiskt läste ut den. Men den som väntar på något gott…
Charmig, varm och rolig!
Jag hade inte tänkt läsa Bättre än på film, eftersom jag knappt visste att den existerade. Men tack vare Modernista som överraskade mig med boken, kunde jag ha ”the time of my life” när jag läste den.